Sitter i liknande sits som dig, fast jag är kille, 23 år gammal. Har aldrig lyckats hitta någon och jag vill inte se mig som kräsen. Har även gett de jag inte varit fullt attraherade av en chans, men det vill bara inte klicka.

Grejen är att jag ser bra ut med en atletiskt kropp på 80kg, IQ på runt 135, fin utbildning och egen lägenhet. Så man börjar undra om det är fel på en själv? Har varit ensam hela mitt liv och aldrig varit älskad (eller jo, morsan älskar mig säger hon haha). Sedan så fort man träffar någon så är det antingen något fel på denne eller så känner man att denna person vore bättre att ha som en vän.

Jag har alltid aktivt försökt att hitta någon, men det går bara inte. Så för 6 månader sedan slutade jag försöka. Jag orkade inte längre. Istället pratade jag bara med folk i sociala sammanhang utan att "leta" efter någon. Då hände någonting intressant. Då började jag prata med tjejer som jag inte skulle ha snackat med annars (konstigt nog) och jag lärde känna dessa på ett annat sätt och attraktion byggdes sedan upp därefter. 

Så det kanske är något att pröva? Att inte gå ut med inställningen att hitta någon, utan istället gå in för att lära känna folk som vänner. För då ser du hur bra killen är i huvudet och finns en attraktion där så kan ni utveckla den. Det har fungerat för mig :) 

Har du inte känslor för någon så har du inte det. Du ska ju inte tvinga fram att känna något bara för sakens skull. Då gör du bara dig själv en björntjänst. Så sluta tänka "varför känner jag så?", är du inte fullt attraherad av personen trots att du försökt så kommer du inte bli lyckligare av att tvinga fram känslor för den personen. Det håller aldrig i längden :)

Ett återkommande tema jag ser i dina berättelser är att killar verkar bli förälskade i dig men att det inte är ömsesidigt. Händer det att du får upp ögonen för någon? Att du ser/träffar någon som får dig att le inombords sådär lite speciellt? Allt från sociala sammanhang till vanliga vardagssituationer. När och var har du känt dig attraherad av någon? 

Du verkar ha bråttom, ha inte det. Som andra nämnt i tråden så borde du inte oroa dig. Ditt liv har precis börjat, du har alla möjligheter i världen. Du verkar vara en stabil person med huvudet på skaft, kärleken kommer. Stressa inte.

Detta är också ett utmärkt tillfälle att utveckla dig själv. Fokusera på din karriär, bygg vidare den. Hitta någon mer hobby utöver ridningen om du vill fylla ut dagarna, perfekt för att träffa andra människor om din vänner är upptagna med sina respektive. På tal om dina vänner, varför jämföra sig själv med dem? Ingen idé att göra det, alla är olika och de har definitivt andra problem de tampas med.

Sedan nu när du har ett jobb och är singel; ut och res lite! Upptäck världen! Det är bland det bästa du kan göra som ung och det vidgar din vyer med nya perspektiv. För nu när du är singel, dra det till din fördel och gör saker enbart för dig själv. Saker som dina vänner i förhållanden kanske inte kan göra. För kärleken kommer komma som en storm en vacker dag, det håller nog alla som skriver i denna tråd med om :)