Påven Johanna II skrev 2017-07-01 09:00:31 följande:
Min partner får göra vad han vill så länge han har en ekonomi som motsvarar min egen. Jag var själv hemma väldigt mycket med barnen när de var små, men så hade jag också redan innan jag skaffade barn arrangerat mitt liv vad gäller min yrkesmässiga position, lyckade investeringar och annat som är avgörande för en väldigt stark ekonomi. Jag hade kort sagt möjligheter att vara hemma när jag ville utan att vara beroende av någon annans ekonomi.
Skulle jag ha haft en man som velat vara hemmavarande så hade jag också ställt krav på någon sorts löpande hög bildningsnivå. Det skulle inte vara så roligt att komma hem till någon som inte har något annan än inredning och hemmagjorda puréer att tala om.
En bra synpunkt som jag instämmer i. Men det är nedlåtande och förenklat att som många här förutsätta att bara för att någon inte yrkesarbetar är denne med automatik dum och enkelspårig. Tvärtom kan hemmaliv ge utrymme att utveckla sina intellektuella färdigheter genom studier eller utövande av något intresse.
Du skriver att han ska ha en ekonomi som motsvarar din egen. Men räcker det inte att han är självförsörjande, måste han ha inkomst och förmögenhet i nivå med din? Då du slipper en massa tråkigt hemarbete och får mer egentid eller ni gemensam tid för annat, är det inte värt att du i gengäld tar större del av de gemensamma utgifterna?
