Liten, smal och livrädd..

Hej!

Jag har en kompis som är väldigt liten och nätt, smal över höfterna och ja, kort och liten helt enkelt. Hon var också nervös, såklart, det är nog nästan alla inför en förlossning överlag. 
Hennes första förlossning tog lång tid, ca 25 timmar tror jag, allt som allt från första värken tills bebis var ute, men hon hade epidural och lustgas och säger att hon inte tyckte det kändes så farligt ändå, trots den långa tiden. Visst gör det ont, annat kan man ju inte räkna med...
Hon sprack även, det gör ju nästan alla, hon sprack nog lite mer än "normalt", men det läkte snabbt, det är otroligt vilket bra läk-kött man har mellan benen! Och oavsett hur det går så får man någonting fantastiskt utav det och det är så häftigt att föda barn!

Jag själv är lång, och bredhöftad. Själva förlossningen gick ganska snabbt för att vara första barnet men sen gick allt åt helvete för min del. Det var såklart oerhört påfrestande och blev lång sjukhusvistelse, men jag är så stolt över att jag tog mig igenom det, och nu har jag en sprallig liten 3-åring som förgyller varje dag. 

Man tar sig igenom det, för man får någonting så vackert och underbart att kämpa för! Och de allra flesta förlossningar går bra, och vi har bra vård i Sverige så om någonting skulle gå fel så finns läkare och sköterskor där och tar hand om oss! :) 

Jag är liten och nätt (även om jag var lika rund som en fotboll när jag var gravid), men smala höfter och petit.

Förlossningen gick jättebra, sprack ingenting och hade heller ingen smärtlindring där krystvärkarna kom. Tror det är där grejen ligger. Använder en smärtlindring känner en inte när man ska krysta eller hålla emot till exempel. Vid varje krystvärk hade även BM sina händer i underlivet och pressade ut, så jag skulle töjas. Vilket även hjälpte till att jag inte sprack.

Ut kom en relativt liten bebis på 2930 gram och 48 cm <3

Jag hade smärtlindring, epidural, och kände väldigt tydligt när jag skulle krysta och när jag inte skulle... så det är nog olika från person till person :)

Det kommer att gå bra

Jag är liten 160 o väger ca 45 ogravid. Jag gick upp ca 30 kg o fick min första bebis som vägde 3500g. Sprack ingenting. Andra barnet vägde närmare 5 kg, tro mig jag trodde jag skulle gå sönder MYCKET, jag sprack ingenting;)

Så hur stor eller liten man är över höfterna spelar ingen roll alls.

Jag tror att du kommer fixa det där hur bra som helst. Oavsett om du spricker så kommer det att läka och men efter en förlossning i större grad är nog sällsynt.

Min bm tröck med en blöt varm handduk mot mitt underliv och drog sedan med fingrarna för att hjälpa till att töja ut. Tydligen gjorde det susen :D

Att bm töjer med sina fingrar och skapar plats ökar snarare risken för att brista! Vävnaden blir ju mer skör av mekanisk retning. Bara varma handdukar finns som evidens för att inte brista. 

Min bm tröck med en blöt varm handduk mot mitt underliv och drog sedan med fingrarna för att hjälpa till att töja ut. Tydligen gjorde det susen :D

[/quote]

Låter brutalt

Smörj in med babyolja det brukar hjälpa till.