Nekad som familjehem

Att vara familjehem är krävande. Kanske är det som du säger att 'de har bestämt sig' för att de inte passar, d v s, de som har gjort utredningen känner att de inte är tillräckligt stabila för detta. Så när de ska ge exempel på varför de gör denna bedömning så nämner de de saker du tar upp.

Diabetes ska väl inte vara ngt problem däremot skulle jag reagera om ngn var deprimerad och vill vara familjehem.

Är ju en fördel om man mår bra innan man tar hand om andra som inte mår bra!

De tänker jag inte gå in på här utan det har hänt saker tidigare som gör att vi tappat förtroendet för kommunen det gäller.

Det är ju märkligt eftersom antidepressiv medicin inte producerar serotonin.

Nej, men den håller kvar seratoninet längre i cellerna så att nivån inte blir för låg.

Då kanske det konstigt att ni sökte där redan från början. Kommunen skulle ju i det fall ett barn placerades hos er blivit er arbetsgivare och det kan ju bli lite knepigt när det gäller en så känslig sak som ett placerar barn att ni inte skulle känna förtroende för uppdragsgivarna.

Att bli familjehem innebär en stor påfrestning. Vi vill till exempel helst inte använda familjer där någon varit utbränd eftersom vi vet att en placering kan utlösa reaktioner.

Vill helst inte.. här är dessa tillstånd det enda dom hade att anmärka på.. så tydligen bärande och avgörande för hela utredningen.. och just utbränd har inte varit på tal :p och som sagt om detta är så pass avgörande, behövs de ju inte nån hel och fulländad utredning? Då räcker de ju att fråga om man äter medicin mot något och isåfall ska ju de redan då kunna vara tillräckligt själ till att inte ens behöva utreda grundligt?