Nekad som familjehem

I så fall låter det rent ut sagt som om soc saknar grundläggande kunskaper. Kunskaper som kan behövas för att kunna utreda på ett vettigt sätt.

Som flera här har skrivit, behov av att ta en medicin som jämnar ut en bristsjukdom gör inte en person till ett galet, labilt psykfall som är en fara för sin omgivning. Definitivt inte.
Det finns inte mer varningsklockor för det än andra tillskott.

Om det är så här dåligt som soc utreder så börjar jag förstå varför det så ofta blir fel när barn omplaceras. Att många andra här i tråden som inte kommer i kontakt med vården kanske inte vet hur dessa mediciner fungerar och blir lite skraja över det, är naturligtvis beklagligt om än förlåtligt, eftersom det inte ingår i deras yrkesroll att veta.

Men det ingår i DIN yrkesroll att veta, och du verkar inte kapabel att kunna ta beslut kring fosterhem.

Galet labilt psykfall? Förlåt mig men vad yrar du om egentligen? Det har jag aldrig påstått att de skulle vara och jag vågar lova att familjehemssekreterarna inte heller har gjort det. Att inte kunna reflektera kring att psykisk och fysisk ohälsa kan påverka ens förmåga att vara familjehem är en stor riskfaktor. Jag har som sagt var inte läst utredningen så jag vet inte vilken bedömning som gjorts men jag kan bara konstatera att med den lilla information vi fått av ts låter det inte orimligt.

Och du menar väl inte på fullt allvar att du tycker att det inte är en skillnad på någon som äter järntabletter och någon som haft en så pss allvarlig depression att man behövt medicinering?

Någonstans måste ni ju ha antagit att den här personen är en fara för sig själv och andra, eftersom ni menar att personen utgör en riskfaktor. Och det verkar mest bygga på fördomar, eftersom personens fysiologiska brist är under kontroll.

För det första borde du återigen veta, ifall du ska utreda sådana här fall, att i de flesta fall som en patient långtidsmedicineras med ssri handlar det om en bristsjukdom. Och det går att jämställa med andra bristsjukdomar, i fråga om medicinskt beroende. Att då påstå att detta medicinska beroendet är en varningsflagg är rakt igenom dumheter. Det är bara enkel fysiologisk fakta, that's it, och inte konstigare än att du får hjälp att fylla på järndepåer ifall din kropp inte kan ta upp järn på ett normalt sett.
I båda dessa fall kan bristen av järn eller ssri leda till trötthet och orkeslöshet, om det är vad du är rädd för ska hända, och alltså är det lika allvarligt att en person behöver ta extra järntabletter som att en person behöver ta extra ssri.
För tvärtom vad många fördomar säger går i princip aldrig deprimerade vuxna bärsärkagång (vilket en del tonåringar kan göra), och utgör inte en större fara än just trötthet, orkeslöshet, håglöshet i de allra flesta fall.

Återigen:
Det känns sinnessjukt att socialen inte tar reda på den mest grundläggande medicinska fakta om en person innan de börjar larma om risker, samtidigt som statistik visar att olika former av övergrepp inom fosterhem till och med är vanligare än i vanliga hem, trots att fosterhem ska kontrolleras mycket noggrannare än vanliga familjer.
Någonting är ju riktigt skevt om ni reagerar på kontrollerade och behandlade bristsjukdomar och sedan släpper igenom personer med pedofili eller fysisk aggressivitet.

Nu vet jag inte TS relation till den familj som inte godtagits som familjehem, du skriver som att det inte är den egna familjen det gäller.  Detta sagt tycker jag, utan att vara anställd av sociala myndigheter, inläggen här i tråden  är lite av en varningsklocka ifall de hade skrivits av familjehemskandidaten ifråga. Det talas om att tidigare ha förlorat förtroendet för myndigheten ifråga (andas rättshaverist) samtidigt som man söker jobb där, Flera inlägg andas brist på reflektion och oförståelse för att bedömningen kan bygga på annat än okunniga och negativa utredare.
En kroniskt medicinkrävande depressionssjukdom bagatelliseras i inlägg efter inlägg med att personen är medveten och under kontroll. Har personen fått depressionsmedicinering på korrekta grunder (medelsvår-svår depression) har hon aktuellt en allvarlig sjukdom om än under adekvat medicinering. Det tycks tveksamt om vederbörande är rätt person att under pågående behandling möta en ungdom som förmodligen bär på en egen problematik/ryggsäck av social problematik.

Faktum är att jag inte förstår varför familjen med denna egna problematik över huvud taget skulle vilja bli familjehem (flertalet jobb utanför hemmet betalas bättre till mindre känslomässig belastning). Den naturliga anledning att ändå kämpa för detta som faller mig in är om den som ska familjehemsplaceras är barn till en anhörig. Inte heller då är en familj med kroniska sjukdomar (särskilt depressionen) optimal men om inte familjen har egna problem med gränssättning etc kunde jag möjligen tänka mig att det kunde påverka.

Men är det som socialsekr ovan skriver att det ska finnas en /längre/ utredning av varje potentiellt familjehem är det väl enklast att begära ut den och läsa i klartext hur man bedömt.

Äter man SSRI-preparat sedan flera år tillbaka och inte klarar att sluta så ska man inte utsättas för den extra belastning som det innebär att bli familjehem! Det barns som placeras hos en kan ju vara krävande från helvetet och då behövs starka nerver.

Kan hålla med "varning för soc" att det vore fantastiskt om folk i allmänhet bara hade lite mer kunskap om SSRI, bristsjukdomar och depressioner än sådana som bygger på rena fördomar.

Bara dumheter, du har faktiskt inte förstått vad det oftast handlar om.

Jag har ätit SSRI i många herrans år och det är en medicin som man äter för att man mår dåligt psykiskt på ett eller annat sätt. Man äter den inte som kosttillskott. Hittar man en bra dos med medicinen så fungerar man jättebra MEN jag är helt övertygad om att när man äter dem så tillhör man den grupp människor som är lite känsligare än genomsnittet. Man ska vara försiktig och inte utsätta sig för onödiga prövningar. Tycker jag.

För en del används SSRI på det sättet. Och dess brukar sällan behöva det hela livet.

För andra är det en medfödd brist som gör att de inte kan tillgodose en del signalsubstanser på naturlig väg. För detta är det ett tillskott på ett ämne som de inte fysiskt har normala nivåer av.

I första fallet är SSRI mer som en hjälp mot psykisk ohälsa.
I det andra fallet är SSRI mer som ett medicinskt tillskott på en fysik bristsjukdom.

Det är en ganska väsentlig skillnad på detta.

SSRI-preparaten påverkar serotoninhalten i hjärnan. Har aldrig hört talas om att låga nivåer serotonin kan vara medfött men hursomhaver så antar jag att symptomen då är depression?

Jo, och det är rätt vanligt. Det är en av anledningarna till att depression ofta är ärftligt och ligger i släkten.