Han stänger ner och fryser ut mig ur relationen

Jag och min sambo blev oplanerat gravida. Jag är i v 14. Min sambo är 45 och vill absolut inte bli pappa igen. Han har ett barn sedan tidigare och jag har två. Jag kan inte äta hormonprev och vi har använt oss av avbrutet samlag. I vintras blev jag gravid men det slutade i missfall. Han var lika panikslagen då och ville sterilisera sig. Jag tyckte det var jättejobbigt eftersom det skulle bli så definitivt och vi kom överens om att han skulle vänta till i höst. Vi kom även överens om att han skulle skaffa kondomer, vilket han gjorde men av någon anledning aldrig tog fram. Jag hade gjort klart för honom att jag inte skulle kunna göra abort.

Såklart blev jag gravid igen. Och cirkusen började om. Jag har erbjudit honom utvägen att avbryta graviditeten och vårt förhållande eftersom jag redan tidigt kände mig så oerhört ledsen ka soch besviken över hur han hanterar allt. Jag vet inte hur många gånger han har sagt att han inte vill ha barnet, att han inte kommer bli lycklig, att det förstör allt osv. I samma veva nämner han gärna att hans första barn var så efterlängtat och önskat och att det här aldrig kan bli så. Hans och mitt barn har han Inga problem att kassera. Jag orkar inte leva med honom och hans barn och samtidigt veta att han inte ville ha vårt. Det gör för ont och jag är rädd att det ska gå ut över hans oskyldiga barn.

Han har valt att stanna kvar i relationen men tar absolut inget ansvar för nåt. Han har gått in i sig själv och verkar inte intresserad av att lösa någonting. Han tittar inte på mig, pratar knappt med mig och gör allt för att undvika mig. Jag försöker med allt för att nå honom men han finns aldrig där för mig. Han fryser ut mig fullständigt. Jag förstår att han mår dåligt men om han nu har valt mig, varför tar han avstånd från mig och varför gör han ingenting för att komma vidare? Vad ska jag göra och hur länge ska man stå ut med den här psykiska terrorn? Det tar all min energi :(