• Anonym (Kaffedraken)

    Hur ska jag hantera grannbarnen?

    Anonym (Hmmm) skrev 2017-07-19 22:52:38 följande:

    Förstår iofs att det är irriterande, men jag tycker nog att ni får släppa tanken på att ni båda ska kunna renovera när nu har en tvååring hemma.

    Bestäm att en renoverar och den andra passar barnet, det är nog det normala för småbarnsföräldrar.

    Givetvis ska inte en 4- och en 6-åring passa ert barn för övrigt!! Det är ju helt absurt. Nä, en av er föräldrar får hänga på tvååringen helt enkelt. Eller finns det kanske en mormor/far eller farmor/far i närheten?


    Exakt vad jag skulle skriva.

    Barnet är helt enkelt för litet för att ni ska kunna göra som ni har tänkt. 

    En av er kan ta med ert barn till stranden, bada eller till nåt annat roligt ställe så den andre får vara hemma och renovera i lugn och ro.
    Så här är det att ha småbarn helt enkelt. 
  • Anonym (Kaffedraken)

    Sen får ni nog prata med grannarna lite mer ingående om hur ni ska ha det mellan er. Ni lär vara grannar nu i flera år och ni kanske inte vill ha de andra barnen springande hur som helst i flera år, vilket man lätt kan föreställa sig blir konsekvensen av att de gör det nu.

    Vad gör  grannbarnens föräldrar? Är de vettiga, har de koll på sina barn?  De behöver prata med sina barn om när man får/inte får gå över till er. 

  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (Gnälliga grannen?) skrev 2017-07-20 08:19:52 följande:
    Exakt lite mer det som är problematiken. Jag har inte skrivit någonstans att vi inte vill/orkar passa vår son, de måste vi ju göra oavsett, men jag vill varken bo hos grannen, eller att grannbarnen bor hos. Grannarna är väldigt snälla och trevliga, De är alltid gulliga mot vår son, men de har kanske lite väl mycket tilltro till deras egna barn då de alltså anser att de är tillräckligt mogna för att passa vår son. Då vi är den närmsta familjen med barn så är det givetvis oss de är hos mest, men de är och springer på nästan allas tomter, är in i husen osv. Vet däremot inte hur övriga grannar ställer sig till det. Föräldrarna har sällan koll på var de är då de är hos oss, och de är även hos oss och springer sent, dvs vid 20-21 då sonen redan sover. Har hänt mer än en gång att de kommer just vid läggning och ska leka. De kommer även då vi sitter och äter ute i trädgården och vill ha med sonen, och även om vi säger nej just då, så slutar sonen att äta och vill springa iväg. De kan även helt sonika sätta sig med oss vid bordet och be om mat de också. Har egentligen inget emot att ge andras barn mat också, eller att min son leker med andra barn, men jag vill gärna kunna vara utomhus utan att leka med grannens barn någon timme om dagen iaf..
    Hm, lite trist. 
    Ni behöver ändå ta en runda med föräldrarna, säga till dem att ni inte vill ha besök hur som helst (kanske speciellt inte vid läggning) och att ni helt sonika kommer "mota bort" barnen om de kommer när ni ska äta tex. Blir ju helknasigt om man inte ska kunna sitta ute och äta när man vill, liksom. 

    Har ni sagt till föräldrarna att barnen gör så- bara kommer och slår sig ner och förväntar sig få mat? Om föräldrarna har något vett i skallen kommer de ju skämmas då och inse. De har nog bara inte tänkt på hur det kan se ut, de är ju inte där och ser det. 

    Annars får ni säga åt barnen när de kommer: "Hej, nu äter vi, ni får gå hem till er". Sätter de sig ändå får ni bli mer bestämda och säga "man får faktiskt inte gå hem till andra och sätta sig vid matbordet utan att det är bestämt innan. Ni får gå hem till er och äta mat" . Det är då det är skönt om man har sagt det till föräldrarna innan så inte barnen går hem och "gnäller" och får det att framstå som att ni var elaka. 
Svar på tråden Hur ska jag hantera grannbarnen?