Kan inte förlåta honom
Min man har gjort en sak som jag inte kan förlåta honom för. Det han gjorde tyder på att han inte respekterar mig och värnar om mina intressen så som jag alltid har värnat om hans och stöttat honom i sin hobby. Dessutom saknar han viljan att ställa saker till rätta vilket gör att jag känner att han faktiskt inte alls bryr sig om mig och att min hobby är underprioriterad hans.
Jag har jobbat extra, sparat och gnetat. Ett konto avsett för veterinärvård och oförutsedda kostnader samt en post för inköp av hund och nödvändig utrustning som bilbur, bädd, medlemsavgifter och kursavgifter det första året. Jag har planerat noggrant och haft tät kontakt med en uppfödare som jag har valt. Varit dit och hälsat på, rest runt på tävlingar och prov för att följa föräldrar och även tidigare avkommor från tiken. Så kommer den dag så valparna föds. Allt har gått bra och jag får välja hund först av alla intressenter. So far so good. Men så ska jag betala tingning. 3000 kr. Då upptäcker jag att det kontot är tomt. Konfronterar honom direkt och han medger att han lånat pengarna till en reservdel han behövde. Alltså 27000 kr är borta! Jag blir jätteledsen. Bara hunden kostar liksom 16000 kr. Först 3000 kr för att tinga och sedan resterande 13000 kr om 5 veckor. Men han kan inte betala tillbaka nu. Han tycker att jag inte behöver så mycket pengar för att köpa en hund och kontot för veterinärvård mm har ändå 25000 kr. Det finns massor av billiga hundar på blocket säger han och tycker att jag kan köpa en billig blandras eller en vuxen omplacering för någon tusenlapp. Så visar han annonser på blocket gällande hundar som absolut inte passar mig. Han har förstört allt! Och det är inte ens själva grejen att han gjorde det utan den totala bristen på ånger och viljan att ställa till rätta. Han kan ju sälja någonting som är hans som ändå bara står och tar plats. Men nej, det kan han inte för de betyder mycket för honom och värdet ökar för varje år. Istället ska jag nöja mig med mindre, eller som det blir nu då. Jag får erkänna för uppfödaren att jag inte längre har pengarna, skämmas och inse att det inte blir någon hund alls. Vägrar liksom att betala många tusenlappar för en blandras utan någon som helst garanti eller säkerhet. Det var en tävlingshund jag ville ha. Allt var planerat och tiden för valp är nu.
En otrohet hade varit lättare att hantera men nu känns det som att jag lika gärna kan ta ut skilsmässa direkt om jag betyder så lite att jag inte är värd det jag kämpat så hårt för.