Vill adoptera finns ett men

Om vi gör privat så måste de vara kunniga och göra dosen av min medicin så inte jag får en avstötning. Ligger sånt i varav vården ej vill hjälpa= ingen kunskap. 
Jag vet vad som gäller men trodde jag skulle få mer svar än bara...gift er!
Barn är större än ett giftemål men ville höra vad andra hade för upplevelser eller erfarenheter av att ha adoptera eller är under adoptionsprocessen...

Jag har haft minst 4 missfall. När jag höjde dosen Prednisolon fick jag behålla barnet. Kanske nåt för dig?
Hela din ts handlar om just giftermål som krav för adoption och det är det vi svarat på. Det är ju det ni måste göra om ni vill adoptera. Det är lika för alla! Du kan ju inte få ett annat svar än det som gäller. Du anar inte vad gärna vi skulle adopterat om vi bara fått! Men vi hade aldrig fått fast vi är gifta. Så jag personligen ser inte problemet.

Som någom annan har nämnt så har det dels med synen på äktenskap att göra, alltså inte i enbart Sverige men i andra länder. Men utöver det så är det ju en juridisk bit också, precis som varför många par går till stadshuset och gifter sig precis innnan eller en tid efter att de fått barn. Det är en helt annan säkerhet, äktenskap är liksom som ett litet färdigt juridiskt familjepaket. Vilket är en stor del i varför man vill att ett par ska vara gifta, så att det finns en säkerhet för barnet gällande båda adoptivföräldrarna. Är det en ensamstående som adopterar så är det ju nara en förälder i bilden.

Även om du tycker det är ett tråkigt råd så är det enda rådet här "gift er", om ni verkligen vill adoptera. Och gör det gärna fort, eftersom att för en hel del länder ska man dessutom ha vart gifta ett antal år innan man ens kan bli godkänd. Det finns ingen annan väg kring det riktigt, vad det gäller adoption då.

Du ska inte ta det personligt även om det känns surt. Det är ju inte så att det är svenska myndigheter som tycker att "man blir bättre föräldrar" om man är gift utan det är ju ett krav som många av adoptionsländerna ställer eftersom det ofta är mer religiösa länder än Sverige men också som Jag är bara jag skrev så tänker ländernas myndigheter att gifta par har valt att binda sig starkare till varandra och har försörjningsplikt för varandra och alltså ofta kämpar mer för att hålla ihop vilket är säkrare för att placera ett adopterat barn. Så det är ju inget personligt mot ogifta par i Sverige men i flera andra länder där normen fortfarande är väldigt stark att man ska vara gift innan man får barn så ses ett par som bara bor ihop som mindre seriöst - motsvarande ord för "sambo" finns ju inte ens i många språk utan där är man pojkvän och flickvän TILLS man gifter sig och många bor inte ihop som ogifta.

Dock så har jag hört att tiden som sambo också kan räknas in när man räknat hur många år man måste ha varit gifta, åtminstone för vissa länder. Dvs om ni gifter er nu men redan varit folkbokförda på samma adress i några år så räknas det också. Har inte adopterat själv men en nära vän har så jag har lärt mig en del hur det fungerar. Många av reglerna är frustrerande men bara att tugga i sig så att säga.

Står ni i kö hos en eller flera adoptionsorganisationer?

Beklagar att du inte kan få biologiska barn. Det är en stor sorg. Jag antar ni uttömt / tänkt över alla möjligheter till vård utomlands tex Grekland där de kommit längre med detta med IVF?

Angående adoption så kan ni ju anmäla er till den adoptionsagentur ni väljer redan nu utan att vara gifta, eftersom processen är så lång och kämpig. De här reglerna kring adoption är ju sådana både pga svenska regler och pga regler i adoptionsländerna. Har man bestämt sig för att verkligen adoptera så finns ju inga alternativ än att foga sig till reglerna. Giftermålet ses som ett tecken på att förhållandet är stabilt, även om vi privat kan tycka det inte är ett sådant tecken... 

Jag har två mycket närstående personer som genomgått den sorg som finns vid barnlöshet och adoptionsprocess. Ena har idag ett barn, den andra bestämde sig för att avbryta adoptionsprocessen (dvs de hade ännu inte fått erbjudande) av olika orsaker. 

Önskar dig lycka till!

Hej. Min syster och man gifte sig för att kunna adoptera. De gjorde det snabbt borgerligt för att kunna starta processen, men valde därefter att förnya sina löften i kyrkan samt ha fest ett halvår efteråt.

Det tog ca 1 år för dem att gå igenom adoptionsprocessen tills de kunde åka till Colombia och hämta sin dotter för 3 år sedan. När de i våras hämtade sin andra dotter tog det ca ett halvt år då de redan var godkända.

Om ni är redo för att adoptera är ni redo att gifta er. I alla fall är det bara att acceptera kraven som adotionsländerna har om man vill adoptera.

Men ta dig samman människa! Hur svårt kan det vara?

Du/ni vill adoptera.

Problemet: Bara ensamstående eller gifta får adoptera.

Lösning 1): Gift er, och påbörja processen för adoption.

Lösning 2): Separera och påbörja processen för adoption.

Lösning 3): Jobba aktivt och politiskt för att förändra reglerna för adoption i Sverige och även de länder du vill adoptera från då de också har viss talan i vem son får adoptera. Vilket kanske inte ska klassas som en lösning eftersom du antagligen kommer vara pensionär innan du uppnått dina förändringar.

Lösning 4): Kidnappa/köp ett barn utan papper och smuggla in det i landet (om ni inte försöker ta en unge från sina föräldrar i Sverige). Bör inte heller klassas som lösning då det är fel på så många nivåer att det inte ens går att beskriva.

Lösning 5): Skaffa en mini-hund som du kan klä ut i barnkläder, blöja och köra omkring i en vagn. Bör inte heller klassas som lösning då det både snuddar på djurplågeri och kommer få folk att ifrågasätta din mentala hälsa.

Men du, det är JÄTTESVÅRT att bli godkänd som ensamstående förälder. Bara en handfull länder godkänner ensamstående som adoptivföräldrar och efter att Sverige godkände homosexuella som potentiella adoptivföräldrar har det blivit ännu svårare. Det är främst värdländerna som sätter kraven och i de länderna är samboskap mycket ovanligt eller tecken på en instabil relation.

Eh, ja? Det är ju landet som barnet adopteras från som sätter upp reglerna för under vilka omständigheter adoption kan ske. Sen kan man ju tycka vad man vill om se värderingarna, men det är ju de som gäller.

Vad jag misstänker att du inte tänker på är att det är Sverige som är udda internationellt sett och ser samboskap som ett civilstånd. I övriga världen är man gifta om man menar allvar med sitt förhållande. Därtill kommer att många adoptionsorganisationer utomlands ofta har en kristen koppling och att leva ihop utan att vara gifta ses som direkt omoraliskt...

Det är inte den man GIFTER sig med i livet som är viktigast utan den du skaffa BARN med...

Lita på mig...och skaffar ni barn (adopterar) så är det viktigare! Med andra ord, VILL ni verkligen ha barn så vem fan bryr sig om att ni är gifta på papper? Har ett officiellt (eller inte) fest efteråt!

Att adoptera ett barn är inte samma sak som att få egt biologiskt barn. ett adopterar barn har redan utsatts för en eller flera separationer och därför gör man allt man kan för att undvika risken att det händer igen. Om du inte känner dig redo att gifta dig med din man så kanske ni inte är redo att adoptera. Det handlar inte om er utan om barnet.