• Äldre 10 Jul 02:34
    13654 visningar
    12 svar
    12
    13654

    Mist partner i självmord

    Själv känner jag att mina möjligheter att leva vidare efter att min finaste

    godaste pojke gick bort den 16e Mars bara 18 år gammal. Oavsiktlig överdos av något nytt han testade.

    Det är ok. Jag försökte med psykolog, psykiater Voxra ...men smärtan bara tilltar.

    Jag har levt ett händelesrikt men kaotiskt liv. Det är dags att äntligen få ro och få vara med min fina son igen.

  • Äldre 10 Jul 03:45
    #9

    Jag försökte med psykolog, mediciner, resa bort...arbeta, träffa folk. Inget hjälper. Min flickvän vill hjälpa men det kan hon ju inte. Mn andra son som är 14 har jag god relation med men han är uppvuxen och bor med sin mamma och jag komner inte att vara till någon nytta för honom, så som det är. Jag är 52, statistiskt sett har jag en 25 år av smärta och bottenlös sorg och skuld för att jag inte gjorde nog.

    Det känns nog så för en patient med dödlig sjukdom när han efter en tid accepterar sin död som kommer om någon månad. Det är ok, det är så det blir och äntligen får jag ro. Imorgon åker vi tbx till Sthlm efter 3 v i Mexico. Alla affärer ska göras i ordning nu.

    Alla hanterar vi tunga förluster på olika sätt. Jag antar att jag inte tillhör de somär starka nog. Det är ok. Allla kan inte vara starka.

Svar på tråden Mist partner i självmord