Ledsen/ensam/tom/rastlös!?

Hej familjeliv. Jag är ny här och skapade egentligen ett konto här för att jag ville ha någonstans att skriva till folk, skriva av mig och så. Jag är 20 år och väntar tyvärr inte barn. Men jag hoppas ni vill läsa det jag skriver ändå och vill hjälpa mig. Det kommer nog att bli ett långt och luddigt inlägg, men stay with me please.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Grejen är att jag känner mig typ tom, jag vet inte riktigt. Men det kanske börjar med att jag som yngre (typ mellan/högstadiet) var otroligt blyg och osäker i mig själv. Jag hatade hur jag såg ut, och jag vågade aldrig träffa nya människor och pratade väldigt lite. Jag var blyg när jag umgick med släkt och allt. Jag hade mina få tjejkompisar som jag kunde prata med. Dock var inte dessa tjejkompisar kanske världens bästa. De körde med mig och jag hade som en respekt till dom och gjorde allt för att de skulle bli nöjda ungefär. Ska jag skriva allt om högstadiet kommer det att bli skitlångt, men jag mådde i alla fall inte alls bra under denna tid. Osäker och blyg.

Sen i gymnasiet började jag på en skola själv, så ingen annan kompis från högstadiet började med mig, vilket jag tror var positivt. Jag fick lite nya vänner och mitt självförtroende började sakta men säkert komma. Jag var, och anser mig själv fortfarande som ganska blyg. Men det blev bättre. I trean och nu efter studenten så är jag 10x säkrare i mig själv, jag har fortfarande många komplex och inte alls nöjd med mitt utseende, men har förstått att det inte finns mycket man kan göra. Men jag är långt ifrån hur jag var i högstadiet. Nu är jag istället att jag vill vara i centrum, och vill gärna ha all uppmärksamhet på mig, och det är här mitt problem kommer. Jag vill ha FÖR mycket uppmärksamhet, det är typ svårt att förklara. Men jag vill att alla mina vänner ska gilla mig mest. Så fort jag ser några vänner umgås utan mig blir jag skitavis och arg, känner mig ledsen och utanför, även om det inte alls är konstigt att jag inte alltid är med? Var och en av mina vänner vill jag liksom ha för mig själv, och när jag märker att två av mina vänner också går ihop bra blir jag helt knäpp!? Jag vill alltid i sociala sammanhang att allt ska handla om mig typ, fast inte på ett drygt sätt. Jag är väldigt snäll och omtänksam men vill ändå ha fokus på mig. 
Ibland kan jag t.o.m ha sjuka tankar om att göra farliga/dumma saker bara för att folk ska bry sig om mig/bli oroliga/ha fokus på mig. Jag brukar tänka att jag borde svälta mig själv, så att folk ska tycka synd om mig. Typ rymma iväg i några dagar så jag hamnar i fokus sen bara ploppa fram igen. Eller typ gå hos psykolog och skylta om det så folk fattar hur jag mår, asså hör ni hur knäppt det låter.

Ett till problem som har med detta att göra är att jag är ofta otroligt rastlös. Jag vill alltid iväg till dit allt folk är. Men sen när jag varit iväg dag efter dag, aldrig är hemma om helgerna får jag dåligt samvete att jag inte är med mamma och pappa och blir istället nästan stressad över att jag varit bland folk för mycket, som att jag är introvert och har varit vid för mycket människor. Men sen när jag väl har en ledig kväll hemma blir jag BRUTALT rastlös och nästan stresskriver med människor för jag måste iväg och göra något. När någon sedan faktiskt kan göra något får jag istället jättemycket beslutsångest om jag ens pallar åka in till stan. Gud, jag känner att detta är skitsvårt att förklara hur jag känner. Men jag vet inte, någon kanske känner igen sig.

Ofta på lediga dagar, som idag, sitter jag endast i soffan, startar musik och bara låter tiden ticka förbi medan jag har ångest att dagen bara går och jag inte gör något vettigt. Jag är väldigt rastlös, men jag har heller ingen ork att göra något!? tanken på att åka in och träffa en kompis är jobbig. Men även tanken på att endast sitta hemma här och inte göra något hela dagen är ju sjukt tråkig. Jag har läst runt och alla skriver bara "ta en promenad, städa, läs en bok, starta en film" men känner även till det att bara "shit vad tråkigt".

Jag vet liksom inte vad jag vill, och mitt liv är bara så sjukt tråkigt. Jag har börjat tröttna på att umgås med samma vänner om och om igen, och göra samma saker när man väl umgås (festar eller går typ på stan), även om jag älskar mina vänner. 

Jag vill bara att något riktigt stort ska hända med mitt liv, jag vill liksom bli något och attt folk ska se upp till mig. Som att bli en sångerska, jag vill att folk ska veta vem jag är liksom. Mitt liv är så otroligt tråkigt och jag känner mig alltid uppstressad över att folk åstadkommer något men jag gör inget alls med livet. Dagarna bara flyger förbi och jag gör inget vettigt alls.