Hur går en vidare efter sen abort?

Jag har gjort två relativt sena aborter pga att barnen hade downs syndrom. Det är hemskt att abortera ett barn som man planerat och önskat sig mer än något annat i världen. Det är svårt att komma vidare. Helt ärligt så är jag inte samma person idag som jag var innan. Men jag har genom att göra PGD lyckats få två friska barn och är lycklig. Men minnet av barnen jag aborterade bär jag alltid med mig.

Försök att ta det lugnt, gör saker tillsammans. Om ni har tiden, ta en paus i barnverkstaden. Låt er få vara ledsna. Be att få träffa en genetiker för att utesluta att kromosomfelet är ärftligt. Kram!

Ja det var väldigt skönt! Började tempa mig igen efter första besöket för att ha koll om mensen skulle komma och jag hade visst äl förra månd när jag var hos gynekolog nr 2. Idag blöder jag igen dock och mensvärk, bara 7 dagar efter äl dök mensen upp. Mina hormoner är visst helt urbalans, lutealfasen ska ju inte vara såhär kort :( men blickar frammåt nu, vi har pratat idag och ska försöka igen nästa äl! Jag hoppas din cykel är i fas med kliniken nästa månad, förstår er längtan!

Förstår hur du kände när du såg dokumentären, jag började gråta redan när jag såg att hon låg bredvid dem i sängen. Men jag vart så glad när det slutade så lyckligt, jag hoppas det blir så för oss också i framtiden.

Jag är glad att vår flicka också finns på skogskyrkogården, det är ju himla fint och stämningsfullt där. Jag hoppas ni hade en fin helg!

Vet inte om det är du som hittat till facebookgruppen men tyckte jag kände igen din berättelse, välkomen isåfall <3 jag hoppas vi kan finna mkt stöd där!

Jag har gjort två relativt sena aborter pga att barnen hade downs syndrom. Det är hemskt att abortera ett barn som man planerat och önskat sig mer än något annat i världen. Det är svårt att komma vidare. Helt ärligt så är jag inte samma person idag som jag var innan. Men jag har genom att göra PGD lyckats få två friska barn och är lycklig. Men minnet av barnen jag aborterade bär jag alltid med mig.

Försök att ta det lugnt, gör saker tillsammans. Om ni har tiden, ta en paus i barnverkstaden. Låt er få vara ledsna. Be att få träffa en genetiker för att utesluta att kromosomfelet är ärftligt. Kram!

Vad fint att det gått så bra för er efteråt! Det inger ju hopp. Tycker du att det har gått att släppa oron under den andra graviditeten?

Själv tycker jag att jag kunde komma ur den värsta sorgen ganska snabbt. Efter 3 veckor var jag på jobbet igen och saker har återgått till det normala på många sätt. Men de senaste veckorna har det börjat kännas värre igen. Jag tänker på allt det som skulle ha blivit och som nu aldrig kommer bli. Det känns så fruktansvärt orättvist. Och just nu känns det som att vi aldrig kommer få något barn, att vi gick miste om vår chans. Vi har gjort ett test för att se om vi bär på anlag för kromosomfelet men som tur är gjorde ingen av oss det. Att det blev fel på just vårt barn är alltså en fruktansvärd slump... Fattar att detta kan drabba vem som helst, men alla runt omkring mig föder friska barn på löpande band. Kan inte riktigt komma över hur jobbigt det känns. Men jag är såklart glad för deras skull. Och glad för er, grattis till den lilla som kommer! 

Hej jag har själv gått genom en abort därimot av andra skäl som jag egentligen inte ville göra en abort men blev helt knäckt av släkt vänner pojkvän m.m som va emot allting.

Jag gjorde aborten 2 september 2010 sitter ännu kvar hade köpt kläder skor lite av varje hade beräknat ha kvar barnet gick till 17+4 dagen jag gjorde aborten. Ja fick bo på ett bornde under tiden ja mådde så dåligt som jag gjorde just då. Jag har själv rädlsa än idag att bli gravid igen men viljan finns då jag träffade min man 2012 och vi har hållt ihop vårt och torrt under åren och jag vet att han kommer finnas där för mig.

När jag gjorde min abort så började kl halv 9 på morgoneb med sammandragningar m.m som du själv gått genom man gick och grät i floder ville inte leva just då m.m när allt var över sent em samma dag så kände jag mig tom vilsen visste inte vart kag skulle ta vägen. Jag flyttade hem efter ett tag efter aborten och begravningen var gjord 20 sept. Jag skaffadd en hund när jag väl flyttade hem igen till en tom lägenhet. Ja grät varje dag och hade/har skuldkänslor att jag tog död på ett liv m.m men ja bestämde mig att aldrig göra en sådan sak igen om det inte är av andra anledningar man inte kan sj göra något åt. Man måste försöka bestämma sig att försöka intr skuldsätta sig själv vara stark även om det är väldigt jobbigt. Det tog 6 mån ungefär innan jag blev gravid och är rädd att nya graviditeten ska bli värre än första

Jag kunde också gå vidare ganska snabbt efteråt, man måste annars blir livet inte bra och man fastnar i sorgen. Däremot har jag inte kunnat njuta av min nuvarande graviditet på samma sätt som innan besked kom under den förra. Men det är väl nått man får leva med när man haft sådan "otur" tidigare. Hur liten sannolikhet är att något ska hända så ligger ju det som hänt i bakhuvudet .. Nu är det bara dagar kvar dock.. ????

Hej!

Vad ledsamt att du kände att du gjorde en abort trots att du inte egentligen ville. Det måste vara en fruktansvärd sak att gå igenom. 

Jag känner verkligen igen mig i skuldkänslorna. Jag kände det väldigt starkt just när allt hände men tror det är något som följer med en hela livet tyvärr... Har de minskat med tiden iaf? Hoppas din nya graviditet går bra och att du kan njuta lite av den! Grattis och lycka till! 

Jag har gjort två relativt sena aborter pga att barnen hade downs syndrom. Det är hemskt att abortera ett barn som man planerat och önskat sig mer än något annat i världen. Det är svårt att komma vidare. Helt ärligt så är jag inte samma person idag som jag var innan. Men jag har genom att göra PGD lyckats få två friska barn och är lycklig. Men minnet av barnen jag aborterade bär jag alltid med mig.

Försök att ta det lugnt, gör saker tillsammans. Om ni har tiden, ta en paus i barnverkstaden. Låt er få vara ledsna. Be att få träffa en genetiker för att utesluta att kromosomfelet är ärftligt. Kram!

Beklagar! Vet ni hur ni kunde ha oturen att få 2 med ds?