Allt känns så jävla mörkt just nu
Hej, detta är min första gång jag gör ett inlägg här på familjeliv så ber om ursäkt om det blir lite rörigt.
Jag är 16 år och ska om ett par veckor börja gymnasiet och jag är så himla nervös över det. Jag känner ett par personer ytligt bara och har fått reda på att det är väldigt många som ska börja där, som jag vet att jag inte alls kommer att klicka med. Gymnasiet har vart den tiden jag längtat efter hela grundskolan när allt kännts som skit, men nu känns det inte alls bra med gymnasiet längre. Hade hoppats på att jag skulle lära känna nya människor och få en nystart på allt.
Jag har aldrig varit utan vänner men har 4-5 vänner jag umgås med, och av dom är det bara en jag känner att jag egentligen gillar och kan lita på. Resten får mig ofta att må dåligt och vi bråkar ofta.
I september förra året lärde jag känna en kille som jag senare blev tillsammans med, och det höll i ungefär ett halvår, tills han inte längre visste vad han ville och vi tog en paus. Vi har börjar träffas lite grann igen men har mest sex och jag tror verkligen inte han är ute efter något mer än sex. Problemet är jag jag är så jävla kär i honom och kan inte släppa honom. Han får mig också att må dåligt för att han är så oklar och ibland dryg, ibland helt känslokall.
Vidare är mina föräldrar nyskilda och min mormor som var den personen jag älskade mest i hela världen gick bort tidigare i sommar.
Känner mig just nu så himla trasig. Har knappt några vänner jag gillar, en kille som typ utnyttjar mig för sex. Ligger mest hemma på dagarna på lovet medans andra åker och festar och badar. Vet inte när detta ska vända om det ens kommer vända. Ser ingen större mening med något.
