Jag klarar inte av skolan

Du är i samma sits som båda mina barn har varit. Det är rätt ut sagt skitsvårt både för dig och skolan men skolan är ändå skyldig att hjälpa dig mer än de gör idag. 

Har du haft kontakt med kurator, med BUP, vad har du för upplägg på det du ska jobba med i den andra gruppen (brukar ofta kallas öppen verksamhet eller liknande) , det måste finnas en plan för vad man bestämt när elev går där. Har du någon form av svårigheter som tex dyslexi eller annat, har du någon depression?

Jag ställer alla dessa frågor då jag vet hur det varit för mina egna barn. Vet du själv hur du funkar så att säga? 

Du vill inte bli en hemmasittare så ge inte upp, men uppenbarligen räcker inte det skolan gjort hittills. Vad säger dina föräldrar? 

Sen är det så att får du inte i ordning på alla betygen söker du till IM på gymnasiet (dvs man får läsa ett extra år) där de tar hand om elever på ett helt annat sätt och hjälper dem att få ordning på betyg och även sedan om man ska söka in till något gymnasieprogram. 

Kämpa, kämpa, kämpa... förstår om det känns ovärt men försök ändå. Prata med mentor, kurator osv.

Jag har ingen aning men jag tror inte det finns en plan. kurator och BUP blev inblandad när jag inte gick till skolan efter ett tag, jag har själv inte haft kontakt med dom. ingen aning om jag har depression. Jag fick diagnoser av BUP och vissa av lärarna sa innan om vissa svårigheter men alla säger olika, jag tror inte jag har någon svårighet med att lära mig etc... Jag mår dåligt av skolan och det är därför som jag tror att jag blev dålig.

Det är det att jag mår dåligt av skolan, hur ska jag kunna gå i gymnasiet i 4 år ändå och allting, det känns bara hopplöst och meningslöst.

Jag loggade in på mitt gamla konto endast för att jag läste din tråd och något kom till minnes när din situation spelades upp för mina ögon.

Jag kände igen den, men den har aldrig drabbat mig. Den drabbade en skolkamrat och hans mor kämpade hårt för honom. Det resulterade i något som har fungerat utmärkt för honom.

Under hans praktiktid i högstadiet fann han vad han tyckte om, att arbeta och bli bedömd av hur han presterade på en riktig arbetsplats. Det som detta resulterade i var något som kallades "förlängd praktik". Han fick helt enkelt börja arbeta under ett praktik-liknande förhållande resterande tid av hans skoltid.

Han var ultra nöjd och fick tenta av, jag tror det var, tre basämnen i skolan. Svenska, Engelska och Matematik.

Idag så arbetar han kvar på samma ställe, han är nuförtiden butikschef och lever ett gott liv. 

Kanske detta skulle vara något för dig?
  Jag vet givetvis inte om din skola skulle gå med på upplägget men det har gjorts förut. Om du vill veta vilken kommun detta hände i kan du svara i tråden så ska jag skicka dig ett meddelande via detta forum.

Hur länge sedan var det här? Det låter lite märkligt, det är ju skolplikt och hur lärde han sig något om han inte var i skolan?

Jag tycker att du ska hoppa av om du mår SÅ dåligt av skolan. Det går senare att plugga upp betygen på komvux, via distans om du föredrar det.

Mm, visst. Men om hon inte klarar av skolan nu, varför tror du att hon skulle klara av det om något år? Det är mycket bättre stt ta tag i problemet NU än att skjuta det framför sig.

Folk lät mig hoppa av skolan för att jag var lite deppig. Mina föräldrar brydde sig inte för de föredrog att supa ner sig och titta tv dygnet runt. 10 år senare har ingenting hänt och jag börjar ge upp om livet. Önskar ingen det!!

Vet en på skolan där jag gjorde en kort vfu var i skolan 1-2 dagar i veckan och sedan hade hen hemmastudier och kontakt med lärarna via mail. Det var grundskola. Du har inte funderat något på ett sådant alternativ? Det borde inte vara omöjligt att ordna, då har du en chans att bli godkänd i iallafall kärnämnena men inte vara i skolan så mycket.

Något år? Ts är 13-15 år, man får börja komvux när man är 20 år. Då har man förhoppningsvis hittat motivation. Det är också en stor skillnad på att plugga i högstadiet och på komvux, speciellt på distans. 

Vad har du för diagnoser?