Min son är en mobbare

Redan i rubriken har stämplat din son som en "mobbare". Du skäller och blir arg på honom och det är uppenbart att han också har stämplat sig själv, numera. Tänk istället på honom som en liten, osäker kille som har gjort dumma saker vid ett par tillfällen. Han ångrade sig uppenbarligen i början men eftersom du (säkert i all välmening men ändå) blir väldigt arg och skäller ut honom, så stänger han av. 

Barn är inte antingen jättesnälla och omtänksamma eller onda mobbare. De experimenterar och sjuåriga pojkars empati kan det ju vara lite si och så med. 

Vår son (7 år) reagerade exakt som din. Han var supertaskig mot världens snällaste kille. Från att aldrig ha slagit någon blev han i ett slag en "elak mobbare". Men då pratade vi med killens föräldrar och bjöd hem den utsatte killen till oss. Sen har vi några gånger fått ha krismöten med rektor, lärare o s v. För ett sånt beteende ändrar man inte med ett enda samtal, det tar tid! 

Det som faktiskt aldrig har funkat långsiktigt är att skälla ut vår son. Man får utgå från att så små barn i stundens hetta har svårt att styra sitt beteende och att man kanske får prata med dem om och om igen, tills det sitter. Och ställa frågor, inte bara skälla och predika. 

Vi märkte att han fick utbrott och blev okänsligare när han fick spela ipadspel med våldsamma inslag och kolla på filmer som har våldsamma inslag.