Dubbeldonation vid 42; ja eller nej?

Jag har kommit till slutstationen... Mina tidigare val -rätt eller fel- har fört mig hit. Jag har endometrios, inga ägg kvar och ingen man att dela mitt liv med. Jag har enstaka månader kvar att bestämma mig annars blir det försent. Ska jag gå genom dubbeldonation eller inte? Det är mina oro som får mig att tvivla.

Kommer jag att tänka på faktum att det inte är mitt ägg i resten av mitt? Jag är för adoption men att jag inte kan få egna barn har verkligen förstört mig.

Kommer min sorg över att inte ha en man i mitt liv överföras till barnet?

Kommer min kärlek vara tillräcklig?

Tänk om jag får depression efter förlossningen, hur ska jag ta hand om barnet? Mina föräldrar kommer att ställa upp 110% men jag måste kunna lita på mig själv.

Ber att få råd o tips av föräldrar som har gått genom liknande situationer. Tack på förhand!