Mitt ex är galet.

Är mamma till en 5åring. Har separerat med pappan i januari.

I början var allt lugnt, sen fick han för sig att jag hade varit på en dejt när jag i själva verket var på ett barnkalas med vår son.

Han var helt tokig och vägrade flytta för det första. När han väl flyttat började hoten. Han skulle ta vår son, sa att han skulle skära halsen av mig om jag inte gick genom hembyn och bad om ursäkt över hur jag betett mig mot mitt ex. Till sist fick jag höra att det bara fanns ett alternativ för att få allting bra. Han sa det aldrig rakt ut, men han menade att jag skulle ta tillbaka honom.

Jag blev sjukskriven, fick krångla mig igenom möte på möte med familjerätten där exet sitter och säger att det inte finns några problem mer än att jag försöker bråka.

Det enda jag gjort är att försöka komma överens, vara följsam och lyssna på exets önskemål. Hela tiden rakt igenom.

Jag vägrade lämna sonen till honom i början för att han hotade med självmord, kidnappning av vår son och att hemska saker skulle hända mig. Men familjerätten propsade på att exet självklart skulle ha sin son och vi fick skriva ett kontrakt på hur allt skulle skötas. Vi fick inte ändra på något utan det skulle vara som det var skrivet i kontraktet.

Det ändrades av exet till att jag inte fick ändra på något men han fick ändra på allt. Ändra dagar, tider och helst se till att bytet skulle ske 6 på morgonen då det passade honom bäst. Det passade inte vår son alls.

Vi diskuterade, men det är jag som får skylla mig själv. Jag har ju gjort slut helt enkelt. Då får man ta lite skit.

Träffade en ny i april, den människan ville han mörda. Eller förstöra hela livet för. Själv fick han träffa vem som helst och hur många som helst och jag kan absolut inte påstå att jag brytt mig alls då det skett när sonen varit hos mig.

Plötsligt för någon vecka sedan förändrades det och han blev jättetrevlig. Men härom dagen kom han på att jag skulle ljuga för försäkringskassan att han betalade underhåll. Det kan jag inte göra sa jag, det är vår sons pengar.

Det kan jag visst göra. Det kan ju hända att jag får nå pengar av honom någon gång i framtiden, men det är inte alls säkert sa han.

Nej, så tänker jag inte göra.

Försäkringskassan ringer mig och jag berättar sanningen för dem. Sen pratar jag med exet och säger att sånt här går jag inte med på.

Då tar det en stund så får jag ett skriftligt hot om att något otrevligt kommer att hända. Inte mot mig utan mot någon annan. Det är något fruktansvärt hemskt och skall vi vara laglydiga medborgare så är han tyvärr tvungen att anmäla en sak. Han säger inte vad.

Jag säger att det är bra om han anmäler det om det är så illa. Då svarar han att om jag ringer försäkringskassan och säger att han betalar fast han inte gör det så slipper vi det här hemska.

Jag håller på att bli tokig på riktigt, gråter och tänker oavbrutet på vad jag gjort för att förtjäna detta. Jag har varit på håret att anmäla svinet flera gånger. Men samtidigt är det min sons pappa. Jag försöker skydda sonen, men det är ingen på familjerätten som ser problemet. Spelar ingen roll att jag har precis varenda sak sparat eller inspelat.

Skäll ut mig, eller säg något bra. Jag behöver det.