• Anonym (Panik­slagen­)
    Äldre 18 Sep 14:10
    3713 visningar
    14 svar
    14
    3713

    Dölja eller vara ärlig?

    Jag och min sambo har ett gemensamt barn och ett varsitt från tidigare relationer. 4 veckor efter att vårt gemensamma barn föddes började jag ta p-spruta för att jag redan fått tillbaka mensen.

    Har just upptäckt att jag är gravid igen och efter ultraljudet i morse står det klart att jag är i vecka 25+3. Vi kan verkligen inte ha ett barn till. Vi har inte råd då vi knappt får det att gå runt som det är. Vi har inte råd med större bil och en till mun att mätta. Jag orkar inte med ännu ett barn då båda mina har vissa särskilda behov som kräver så mycket.

    Ingen av oss tänker väl klart just nu men vi pratade löst om adoption. Alltså att adoptera bort barnet. Men jag har aldrig hört om ett par på 30+ som valt att göra det så jag misstänker att det inte är vanligt.

    Att vi ens undersökte om jag var gravid nu beror på att jag börjar få en riktig bula. Antar att p-sprutan dolt andra symptom.

    Men hur döljer man liksom en graviditet för barnen, våra föräldrar och vänner när magen bara blir större?

    På mitt jobb får man inte jobba efter v30 och hur förklarar man det för kollegor och arbetsgivare?

    Är det bättre att vara öppen med situationen? Är livrädd för eventuella reaktioner från omgivningen om vi säger som det är.

  • Svar på tråden Dölja eller vara ärlig?
  • Äldre 18 Sep 14:17
    #1

    Var öppen med arbetsgivare och med familjen.

  • Anonym ((×))
    Äldre 18 Sep 14:21
    #2

    Det är i princip omöjligt att adoptera bort ett barn i Sverige idag.

  • Äldre 18 Sep 14:27
    #3

    Först och främst tycker jag det är bra att ni verkar vara någorlunda överens om det, så det slipper bli konflikt i familjen.

    Tror även det är lättare att vara ärlig med de omkring er. Får ni negativ respons är det synd men det finns inte så mycket ni kan göra åt andras reaktioner.

    Angående att adoptera bort har jag fått intrycket att det är väldigt svårt att "få igenom det" i Sverige men är inte heller så insatt.

  • Anonym (Panik­slagen­) Trådstartaren
    Äldre 18 Sep 14:49
    #4

    Varför är det svårt att få igenom det i Sverige?

    När jag väntade vårt gemensamma barn blev jag sjukskriven med noll i inkomst tills allt var utrett och klart hos FK, och min sambo skadade sig och blev sjukskriven han med. Vi fick prioritera mat på bordet och tak över huvudet och fick en ganska saftig skuld som idag utmäts på de inkomster vi har. Vi lever med tre barn på KFM's existensminimum och känner verkligen att vi just nu inte klarar av ännu ett barn med så usla ekonomiska förutsättningar. Vi tycker att de barn vi har verkligen påverkas negativt av det och måste fokusera på att lösa vår situation.

    Jag är timvikarie men har fått SGI nollad så jag har inte rätt att gå hem med havandeskapspenning om några veckor. Då står vi där med endast en inkomst, barn som behöver vinterkläder mm. KFM skulle säkert inte utmäta under tiden men då ligger skulden bara och växer med ränta tills vi kan börja betala igen.

  • Äldre 18 Sep 14:57
    #5

    Ni kan inte ansöka om skuldsanering?

  • Anonym (.)
    Äldre 18 Sep 15:00
    #6
    -1

    Barn mår bäst hos sina föräldrar, om föräldrarna inte brister i sin förmåga kan en inte bara adoptera bort dem för att en har skulder etc. Det fungerar inte så. Om man gör barn och inte gör abort får man liksom ta hand om barnet. 

  • Äldre 18 Sep 15:02
    #7

    Tror det krävs ganska extrema omständigheter för att man ska få adoptera bort.

    Att det verkligen inte ska finnas en chans att barnet får ett bra liv med föräldrarna men vet som sagt inte.

    Ni kan inte vända er till soc för råd?

  • Anonym (Panik­slagen­) Trådstartaren
    Äldre 18 Sep 15:21
    #8

    Skuldsanering får vi inte då skulden inte är så stor. Med den plan vi har idag är vi skuldfria om 2,5 år.

    Försörjningsstöd får vi inte då vi har för hög gemensam inkomst för det. Det var under en tillfällig period vi knappt hade någon inkomst alls och då vi har lagt våra besparingar på huset fanns det ingen buffert att ta av. Vi trodde att vi var smarta som inte lånade till renoveringar och lade istället varenda sparad krona på det. Men men...

    Att sälja huset som det är nu skulle ge en förlust och då står vi med både huslån och annat boende att betala.

    Den skuld vi har idag är borta inom överskådlig tid men det är ju precis allt runtomkring som påverkas. Särskilt barnen som vi faktiskt känner att vi inte kan ge tillräckligt i jämförelse med hur deras jämnåriga kamrater har det.

    I dagsläget räknar KFM med att vi har ett litet sparande, vilket vi också har. Men de pengarna skulle ju få gå åt till det som behövs till ännu ett barn och inkomstbortfall när jag inte får jobba efter v 30.

    Det känns som att vi inte kan ge ännu ett barn det som krävs. Man blir inte mätt och varm på enbart kärlek.

  • Äldre 18 Sep 15:24
    #9
    Anonym (Panikslagen) skrev 2017-09-18 15:21:06 följande:

    Skuldsanering får vi inte då skulden inte är så stor. Med den plan vi har idag är vi skuldfria om 2,5 år.

    Försörjningsstöd får vi inte då vi har för hög gemensam inkomst för det. Det var under en tillfällig period vi knappt hade någon inkomst alls och då vi har lagt våra besparingar på huset fanns det ingen buffert att ta av. Vi trodde att vi var smarta som inte lånade till renoveringar och lade istället varenda sparad krona på det. Men men...

    Att sälja huset som det är nu skulle ge en förlust och då står vi med både huslån och annat boende att betala.

    Den skuld vi har idag är borta inom överskådlig tid men det är ju precis allt runtomkring som påverkas. Särskilt barnen som vi faktiskt känner att vi inte kan ge tillräckligt i jämförelse med hur deras jämnåriga kamrater har det.

    I dagsläget räknar KFM med att vi har ett litet sparande, vilket vi också har. Men de pengarna skulle ju få gå åt till det som behövs till ännu ett barn och inkomstbortfall när jag inte får jobba efter v 30.

    Det känns som att vi inte kan ge ännu ett barn det som krävs. Man blir inte mätt och varm på enbart kärlek.


    När jag skrev soc för råd menade jag inte ekonomiskt utan hur ni kan gå tillväga med adopterings biten.

    Jag tänkte att det måste vara dem som tar hand om sånt också men jag kanske är helt fel ute?

    Om inte annat kanske de vet vilka "krav" som finns för att man ska få adoptera bort, så det kunde vara en bra start tänkte jag?
  • Anonym (Britt­aBerit­)
    Äldre 18 Sep 17:08
    #10

    Fast vill man inte ha fler barn kanske man ska sterilisera sig?? Även om man har skydd så kan det ju bli barn ändå lixom...

  • Anonym (G)
    Äldre 18 Sep 20:01
    #11
    Luffi skrev 2017-09-18 15:02:13 följande:
    Tror det krävs ganska extrema omständigheter för att man ska få adoptera bort.
    Att det verkligen inte ska finnas en chans att barnet får ett bra liv med föräldrarna men vet som sagt inte.

    Ni kan inte vända er till soc för råd?
    Håller med
  • Anonym (Jodå)
    Äldre 20 Sep 05:27
    #12
    Anonym ((×)) skrev 2017-09-18 14:21:09 följande:

    Det är i princip omöjligt att adoptera bort ett barn i Sverige idag.


    Vingar vänner som adopterat ett svenskt barn. Hörde att det finns cirka 20 svensk adoptioner om året.
  • Anonym (Soc.)
    Äldre 20 Sep 05:44
    #13

    Eftersom det är så pass ovanligt att svenskar adopterar bort ett barn så florerar en myt om att det inte går. Så är givetvis inte fallet. Man bestämmer helt själv om man vill adoptera bort sitt barn. Däremot kommer myndigheter att också försöka hitta lösningar som möjliggör att man kan/vill behålla sitt barn. Men om man verkligen bestämt sig så kan ingen hindra en.

  • Anonym (Hände­r varje år)
    Äldre 24 Sep 19:31
    #14

    Precis som flera andra skrivit så är det inte alls omöjligt att adoptera bort barn vid födseln i Sverige utan det är något det finns utarbetade rutiner för och som sker omkring 20 gånger om året.

    I en stor del av de fallen handlar det just om personer som precis som i TS fall upptäckt väldigt sent att de är gravida. I vissa andra fall handlar det om kvinnor som innerst inne vet, men förträngt för sig själva och dolt för omgivningen att de är gravida, tex tjejer och kvinnor som lever i hederskulturell kontext eller som blev gravida vid en våldtäkt.

    Och så finns det en och annan som helt enkelt inte vill göra abort på grund av etiska eller religiösa skäl men som absolut inte kan eller vill ta hand om barnet.

    Jag har ärligt talat väldigt svårt att förstå hur vuxna människor på allvar kan tro att nationella adoptioner skulle vara förbjudet och inte förekomma alls i Sverige, som flera som skrivit i den här tråden gör.

    Sedan är det förstås ett enormt misslyckande för ett rikt välfärdsland som Sverige om så bara en enda person eller ett enda par känner att de inte har något annat val än att adoptera bort sitt barn enbart på grund av ekonomiska skäl.

    Vid de allra flesta nationella adoptioner är det dock betydligt mer än "bara" ekonomi som ligger bakom beslutet att adoptera bort barnet.

Svar på tråden Dölja eller vara ärlig?