Ångrar du att du inte tog kejsarsnitt istället?

Nja. Jag har fött två barn. Första förlöstes med sugklocka. Jag fick ett hematom som gjorde väldigt ont. Ena blygdläppen klyvdes då sugklockan sattes snett. Jag kunde inte sitta på flera veckor efteråt. Efter någon vecka konstaterades både livmoderinfektion och urinvägsinfektion. Jag var helt slut i kropp och själ och blev inlagd på Gyn och sedan BB igen i några dagar. Men det var försent - jag fick en djup depression. Med antidepressiva blev det dock snabbt bra igen.

Med andra barnet skulle jag ta lite revansch. Välja ställning själv (På knä hade jag tänkt) och den här gången skulle jag inte ta epidural och känna kraften från krystvärkarna... Istället blev jag nedtvingad på rygg och kände ingen skillnad alls mellan värkarna i öppningsfasen och när det var dags att krysta. Sprack inget, dock.

Övre slidväggen har ramlat ned lite grann och jag måste knipa aktivt nu för att undvika/hålla tillbaka framfall. Jag kan dock hosta, nysa och skratta utan att kissa på mig. Det ska man tydligen vara tacksam över för det rycker man på axlarna åt inom eftervården. "Knip" säger de bara, fast det kan handla om muskler som helt enkelt är av.

Jag tycker inte att det är magiskt eller fantastiskt att föda barn. Jag blev gravid för att jag ville ha barn och inte för att jag såg fram emot förlossningen. Den ska bara genomlidas. Jag har haft korta förlossningar, tio timmar och fyra timmar från värkstart/vattenavgång och det är jag tacksam över. Nu blir det inte fler.

Men ja, efter första förlossningen funderade jag klart över hur det kunnat vara om jag istället fått ett komplikationsfritt kejsarsnitt.