Tabu att bara vilja ha ett barn?

Att frivilligt välja att bara ha ett barn går emot normen. Minst 2 barn max 3. För fler än så och det börjar också gå emot normen.

Normen att ha fler barn än ett är stark. Jag ville ha fler. Jag ville ha många barn. Så blev jag gravid och det var det värsta jag varit med om. Jag hatade att vara gravid. Många krämpor, mådde skit och blev till slut igångsatt av humanitära skäl 2,5 vecka tidigt. sen följde år av sömnlöshet. Först vid 2,5 års ålder började sonen sova och vakna bara 2-5 gånger per natt och först vid 7 års ålder sov han äntligen hela nätter.

Och oj vad skoj det är att påpeka att ajg alltid velat ha många barn. Och oj, vad fel jag gör för min son kommer bli egoistisk, bortskämd och ensam. Han kommer lida hela sin barndom och han kommer lida som vuxen och han kommer lida när vi blir gamla för han inte har ett syskon att dela allt med.

Nu är maken och jag överens och har varit sen sonen föddes. Ett barn räcker. Och det är först nu när sonen är sju som tjatet om syskon tonat bort.

(Sonen har aldrig någonsin efterfrågat syskon).

Harvester, tänk om folk bara kunde låta bli att lägga sig i andra familjers val. Och ännu mer om det faktiskt är ett ofrivilligt val! Det är ju inte alltid man vill vädra för okända och bekanta att man försöker och jobbar och blä. Beklagar att det inte går som ni vill.

Som jag skrev innan är normen att ha mer än ett barn stark i vårt land. Kom och tänka på en händelse från i höstas. Var och gjorde cellprov och fick barnmorskan jag gick hos som gravid för sju år sedan. När jag ligger där i stolen aägwr barnmorskan ?så du lever med en ny man då?!? Jag svarade bara ?eh nä? varpå hennes svar blir ?Jaha ni valde att bara ha ett barn?. Det var alltså mer självklart att jag bytt partner än att jag skulle valt att bara ha ett barn.