Jaha!
Ja alltså skulle han släppa och vara nöjd efter den tiden hade jag inte oroat mig. Men nu bökar han ju och visar missnöje.. så jobbigt:(

Ja, jag brukar amma så långe/mycket som möjligt på samma bröst av den anledningen. Men nu senaste dagarna har jag provat byta när han bökat ett tag, för att se om det är orsaken. Men icke.

Inatt hade jag knölar på vänster sida av bröstvårtan, ända till armhålan på vänster bröst. Försvann efter amning, men obehagligt. Början på mjölkstockning eller hade han bara inte tömt bröstet tidigare?
Ammar alltid med varannat bröst för att hålla mjölkproduktionen jämn i båda brösten (och avlasta såren som ännu inte försvunnit helt!)

Oavsett hur jobbigt det är så är det skönt att der verkar vara helt normalt!! Slipper jag oroa mig mer iallafall, bara försöka lösa det varje gång.

Idag har vi läkarbesök på Bvc. Kl 10. Spännande :)

Härligt! Hur gammal är hon nu?

Igår blev Edvin 5 veckor. På 1-månads kontrollen hade han växt 6cm sedan födsel och ökat... från 3064g(lägsta vikt, födsel: 3364) till 4700g. Det känns för han börjar bli tung och lång.

Idag skulle jag knäppa bodyn nertill i stlk 56, men Attans vad den stramade! 62 måste ju vara på tok för stort än.

Men första barnet minns jag att han verkligen följde med storlekarna för åldern och hade 50 tills han precis passerat en månad. Denna krabat är mycket större än storebror!

Vad olika det är med vikt och klädstorlekar på alla bebisar.

Det riktigt roliga är att vi undrar hur stor och lång vår kille kommer bli. Lite lustigt, jag är 156cm, brukar vägs mellan 48 och 52kg.
Sambon är 191cm och väger mellan 96-103kg.. så vi är verkligen motsatserna. :) Helan och halvan!

Idsg vägde Edvin 5kg och mätte 57cm. Han gick igenom läkarkontrollen också. :)

Skönt att det är okejat ändå!
Hur stor var hon vid födsel? Gulligt med så liten men ändå sådär brbisgoa kinder :)

Rutin med höftröntgen?
Hur funkar föräldraledighet där? Förstått att vi i Sverige har det VÄLDIGT bra (ändå klara vi över bara ett år drygt, hemma och att man har så lite pengar under tiden)

Sover hon ingenting innan 03? Måste vara superjobbigt! Hoppas det ändras! Äter inget under natten? SKÖNT isåfall.

När jag vaknar om Edvin sovit 4 timmar brukar jag bli glad att få fylla på med bebisgos och hans underbara doft :) då är jag också ofta rätt utvilad!

FiaW tyvärr undrar jag lite samma Sak MEN, det lilla vi lärt oss är att vid minsta pip från Edvin på kvällen så erbjuder jag mat! Så får han försöka äta mer innan han ska sova. Dagtid erbjuder jag inte bröstet direkt om han gråter typ 30 min efter att han ammat, för då är det troligen något annat. Klart han får ändå om det visar sig inte vara något annat.

Inatt har vi haft en skitnatt!! För både Edvin och mig! Man märker tydligt att hans mage är stt problem just nu och DET är min också :( satt på sängkanten och grät för ingen sömn, ont i magen och tyckte synd om Edvin, samtidigt som jag bara ville att han skulle sova.

Ska äta antibiotikan tills på tisdag, och sedan jag började i lördags har jag vart som magsjuk. Mår illa, och springer på toa dag som natt. Sjukt att behöva ha så i tio dagar, minst. Plus ta hand om liten som jag likadant, plus kräks (inte lika dålig i magen, men vissa blöjor är riktigt tunna) mycket gråt och skrik. Men jag förstår för hade jag trott att det hjälpte skulle jag också gråta och skrika just nu :/

Ja det är verkligen skitjobbigt, för oss båda. Jag skulle stå ut om hans mage var bra och han nöjd. Vet ju att det är tillfälligt och för en bra sak.

Men nu har vi båda der jobbigt, vilket inte underlättar. Får avbryta amningarna, blöjbyten, mys och allt annat för akuta besök på toan. Ibland ligger han på skötbordet samtidigt och gallskriker alltid. Stressande? Inte alls. Känner hjärtat slår ojämt ibland för allt som stressar mig.
Vet inte, inte provat. Börjat ta Edvins magdroppar dock. Dem ska hjälpa tydligen :)

Ibland funderar jag på om jag åkt på någon lindrig förlossningsdepression. Är så negativ och nere hela tiden. Visst kan det ge sig än, men skulle inte förvåna mig.

Min lilla snuttade på mig mest hela tiden på BB. Hann inte ens bli orolig eller börja fundera!

Med första barnet däremot krånglade det. Han blev tilläggsmatad då han inte ville/orkade äta var 3e h som de ville. Han åkte ner i socker ibland så jag blev ombedd att klä av och göra det lite obekvämt för honom så han skulle äta. Så jag skulle också följa deras rekommendation.

Min lilla lilla klutt har sådana diareer. Även jag, extrema. Knappt gått ur soffan på dagar.

Jag blir orolig över honom. Han äter massor och kissar, verkar som vanligt än så länge. Men hans diareer har sedan igår tilltagit i mängd och hur ofta de kommer.
Jag äter ju antibiotika och därför jag fått detta, och även Edvin. Vilken skit!

Ringt BB (eftersom jag fick antibiotika därifrån iochmed bakterier i såren i brösten.) och sagt att jag är orolig för clostridium bakterien. Råkade läsa på folkhölsomyndigheten att dödligheten vid clostridium är ungefär 20%. Även jobbat på kirurgavdelningen i två år för något år sedan, vilket jag nämnde nu i telefon för att dem skulle förstå att jag vet vad det är. Nu är jag livrädd.. har typ alla symtom för det! Och vad är behandlingen för det? Jo, antibiotika! :(

Ska helvetet för mig/oss aldrig ta slut? Det känns som en stor ond cirkel bara..

Ja, riktigt jobbigt. Inte mycket att njuta av liksom. Feber har jag fått också.. 38-38,2 bara men ändå. Det är ingen biverkning av antibiotika.

Problemet är att denna bakterie kan "hoppa" tydligen, och därmed syns den bara ibland på prover. Man kan lämna flera prov som är utan bakterien och på nästa syns den.
BB har lovat att ringa upp, hon skulle prata med en sköterska (pratade med barnmorska) och eventuellt läkare. Sen ringa upp.

Hoppas innerligt att dem ringer upp snart, att det inte är den dumma bakterien och att alla problem försvinner när jag slutar med antibiotika!