Flickvän har killkompisar

 Dessa olika studier visar väldigt tydligt att männen inte tänker och känner på samma sätt. Det är t ex väldigt ovanligt att en vuxen man plötsligt blir "kompis" med en kvinna utan att han samtidigt också känner en attraktion till henne. Män blir helt enkelt inte kompis med tjejer de inte alls är intresserade av. (ytlig vän och bekant, visst; men inte kompis)

lol, handlar inte om att "klara av självständiga kvinnor", korkat feministiskt tankegods.

Handlar om att söka en kvalitetspartner. En kvinna som har behov av att få bekräftelse genom att ha ett harem av killar omkring sig, är inte flickvänsmaterial, än mindre hustrumaterial. 

Kvinnor som inte kan hålla på sig, dvs de med sämst självkontroll och karaktär, är de mest opålitliga, och sedermera de mest oattraktiva kvinnorna.

Vänner som man haft sedan man var barn eller student kommer man knappast att sluta träffa bara för att en osäker man tycker så.

Men då får du väl välja någon lika osäker kvinna så kan ni sitta och gömma er tillsammans hemma medan vi andra har roligt.

Att ta hänsyn till sin partner är en självklarhet men det får ju finnas en gräns. Att be någon radera ut vänner från livet är en sådan gräns. Vad händer om man träffar en partner som, när det blir seriöst, ber om att man ska sluta gå ut och ta ett glas vin/ äta ute med sina väninnor för att det finns män där ute som kanske visar intresse? Eller om han anser att hon av hänsyn till honom ska byta klädstil och skyla sig mer så att inte de manliga arbetskollegorna får vilda tankar? Ska man ta hänsyn till det också eller är det då man fastställer att det kanske är den som ber om dessa sjuka krav som möjligt ska söka hjälp? Eller kanske helt enkelt bli singel. För det är inte hänsyn detta handlar om utan om en enormt osäker partner som försöker kontrollera sin flickvän pga rädsla att hon - om han inte har koll på henne - ska bli förälskad i någon annan och lämna honom. Vilket hon förmodligen gör om hon får valet honom eller vännerna. Det hade vilken sund människa som helst gjort.

Jag får en känsla av att du är osäker.
Om du litar på din flickvän och vet att hon inte skulle vara otrogen så förstår jag faktiskt inte din oro.
Hade min man varit som du så hade jag börjat fundera över hur han ser på andra kvinnor.
Det du måste förstå är att alla män inte tänker så som du tror.
Jag har vänner av motsatt kön som är just det. Vänner.
Visst har jag haft killkompisar som även velat annat.
Men då har jag varit tydlig med att jag inte har samma avsikter.
Om din flickvän är pålitlig så gör hon också det.
Och då behöver du ju inte oroa dig. Eller hur.

Och du är varken liggmaterial, vänmaterial, pojkvänsmaterial eller giftasmaterial för oss heller så win-win ;)

Det enda som känts svårt för mig i en sådan situation är att jag hade varit tvungen att -för min egen skull - lämna en sådan man oavsett hur mycket jag än älskat honom. Förhållande för mig är inte att " här kommer JAG och om du anser mig viktig så gör du dig av med de vänner jag vill du ska göra så JAG kan få känna mig bra igen." Även om han inte säger orden rakt ut utan ist går omkring och ser ständigt ledsen ut är det ju ändå samma mål han kör mot - att kontrollera partnerns vänner som om hennes liv innan honom betytt 0 och ska kastas i papperskorgen nu när HAN trätt in som pojkvän. Varningslamporna lyser ! Jag hade lämnat på en gång för vad kommer vara nästa "krav" när killen blir osäker igen? Säger INTE att det är så här i detta fallet men för många kvinnor som utsatts för psykisk och senare fysisk misshandel har det börjat precis med sånt här för att med tiden bara eskalera. Hade aldrig vågat ta chansen.

Så sant. Känslor är inget man kan styra det har du alldeles rätt i. Men då är ju det bästa att ta tag i sig själv, söka hjälp och ta reda på varför man känner som man känner. Är det lågt självförtroende lr något annat som ligger bakom (?) Och sen arbeta med det bakomliggande problemet. Först då kommer ts kunna njuta fullt ut av sitt förhållande/framtida förhållanden. Sånt där lägger man inte över på andra att lösa åt en. Som i ts fall där han vill begränsa flickvännens umgängeskrets. Jag hade aldrig känt mig säker med en sådan pojkvän såvida han inte vore väldigt öppen med sina känslor, gjorde klart för mig att problemet helt ligger på honom och att han är i färd att söka hjälp. Hade lätt till och med gått med honom och stöttat till 100% om han hanterat saken på det viset. Hade han ist lagt det på mig och mina manliga vänner och ansett att JAG skulle fixa hans situation (som ts faktiskt är på väg att göra) hade jag inte hört annat än varningsklockor i huvudet och stuckit snabbare än kvickt.

Då har vi helt enkelt olika syn. Jag min och du din. Ha en fortsatt fin dag