Att ha en otrohetsaffär

Jag har en otrohets affär och har haft några under åren. Jag är lyckligt gift och vi har 3 underbara barn.

Vi har varit gifta i 12 år och för 4 år sen sprang jag på mitt ex under ett jobbmöte och vi började jobba med samma projekt. Det slutade med att vi hamnade i sängen eller i vårt fall skrivbordet och sexet var helt underbart.

Vi undviker skicka meddelanden under kvällstid eller när vi vet att den andra har sin parter nära. Så vi försöker träffas några kvällar i veckan.

Vi vet att det vi gör är fel men lusten och sexet är så ohämmat när vi är tillsammans.

Sen har jag haft några ons under åren men ingen slår min älskare.

Lustigt hur många som måste in och gapa och inte kan läsa det som står i TS.

Jag hade en affär. Precis som för dig hade jag en hyfsat förhållande med min man sedan 15 år, men sexuellt var vi eoner ifrån varandra. Jag har försökt få honom lite mer wild and crazy under åren men det var varit otroligt segt, för övrigt fungerar vi bra vad gäller vardagen.

En man som jag känt sedan tidigare som vän dök upp i periferin. Först handlade det bara om vanligt prat via chat, men det märktes ganska snart att det låg mer bakom. Vi gömde oss bakom "bara vänner" länge, men insinuerade och flörtade "oskyldigt".

Vi hamnade till sist i säng. Var sjukt bra, så samspelta i kropp och själ vad gäller sex..! Var det bästa sex jag någonsin haft och för mig är sex viktigt.

Det ställde mig inför att verkligen tänka igenom saker. Insåg att jag inte ville vara gift längre, att det förmodligen är 6-7 år sedan jag ens minns att jag var kär i min man (han är sympatisk och trevlig, men det har jag fler som är utan att jag är ihop med dem).

Även om jag fantiserade om att älskaren skulle lämna sin sambo och ta emot mig med stora famnen, förstod jag tidigt och realistiskt att det inte skulle bli så. Han gillade att prata om det men gjorde samtidigt upp framtida planer för honom och familjen (resor, utbyggnation av hus osv)... Så jag visste att skilsmässobeslutet måste komma utifrån mig och ingen annan.

Nu är skilsmässan på gång och det går hittills bra. Älskaren hör av sig ibland och lovar guld och gröna skogar, men jag märker att jag inte är så intresserad av det. Han var språngbrädan, tecknet för mig att det var dags att ta itu med livet. Däremot kan jag drömma mig tillbaka vad gäller det sexuella, men för övrigt är han komplicerad och krånglig.

Märker att han blir frustrerad och irriterad när jag pratar om mitt framtida liv där jag är fri, han visar svartsjuketendenser om jag träffar män (vänner). Trots det är han inte villig att slå sig lös från sitt liv där vare sig han eller han sambo varit fullt lyckliga eller haft bra sexliv på ett årtionde - jag tänker att det är hans problem... Jag har tagit tag i mitt så att säga.

Så summa sumarum: att det hände var inte schysst mot min man men gjorde att jag fick kraften att göra något i stället för att lalla på i hundra monotona år. Nu är jag snart singel och redo att träffa någon på riktigt, och förhoppningsvis kommer det en dag en man som är både bra i sängen och kul att prata med.

"Affär"? "Älskare"? Ja det låter säkert mer fint än att säga att man är mänskligt avskräde. Ett råd, berätta för din man om ditt äckliga beteende och gör slut med honom. Allt annat visar bara på hur mycket du egentligen hatar din man, att du kan göra så mot honom.