Att ha en otrohetsaffär

Det är just det du inte gör! Du bryr dig inte.
Som vanligt så undrar man ju varför i hela fridens dagar du inte släpper din man fri? Begär skilsmässa! Gör det idag.
Om några år kommer han inte bry sig om att du hade sex med en annan bara du är relativt ärlig mot honom nu. Ju längre du väntar desto större skada.

Det jag aldrig förstått med människor som är otrogna och som i detta fall har en affär är varför dom tror att dom har rätten att bestämma över andras liv?

Du träffade en annan och blev kär! Big deal! Sånt händer och tillhör livet men släpp för fan din make fri att också få det valet.

Egiost!

Du pratar för döva öron! Alla som är otrogna vet allt det där men kommer med floskler som "man lever bara en gång"

Det är bara att hoppas på att det finns nån högre makt nånstans som ser till att de nån gång i livet får tillbaka den smärta de orsakat andra.

Nja, det konstiga med otrohet är att det alltid har en förmåga att komma fram!
Kanske inte direkt men fram kommer det nästan alltid.

Det kanske blir så att du tröttnar på din älskare efter ett halvt år eller så och kommer på att det är din nuvarande du vill ha. Kanske ni rent av skaffar ett barn eller två. Åren går och allt är frid och fröjd och du är lycklig som få.
Det du gjorde för så många år sedan har ingen som helst betydelse för dig längre och du har nästan glömt det.

Så kommer det fram! Hela ditt liv rasar och din man börjar hata och förakta dig och vill inte ha med dig att göra längre. Ty för honom har det en jävligt stor betydelse... Du kan ju återkomma då och säga samma sak! Då låter det nog lite annorlunda men du är fortfarande lika patetisk!

tja, är det inte nån statistik som säger att 70% är otrogna nån gång?
Det du gjorde är vad jag kallar ett medvetet misstag. Det hände en gång och du ångrade dig och gjorde inte om det. Lågt naturligtvis men inget du bör dra upp idag. Släpp det och gå vidare. Talar du om det nu så blir ju ingen glad för det.

Det hade varit en jäkla skillnad om du inlett ett förhållande med denna kvinna och smugit bakom ryggen i flera månader.

Det är nog bara du själv som kan svara på om du vill tala om det eller inte för att få nån slags inre frid. Ställ dig själv frågan. Hade du velat veta om din kvinna hade haft sex med nån annan under denna tid när det var så dåligt mellan er?
Hade du mått dåligt över hennes svek eller hade det känts som att det inte spelade nån större roll?

Personligen tycker jag du ska släppa det..

ja i mitt fall 11 år och tre barn senare. Sexet skiter jag fullständigt i idag.
Det är lögnerna och den fruktansvärda tiden då det skedde som jag trodde bero på mig. Jag kommer aldrig att kunna förlåta eftersom det känns som hon stulit dessa år och vilja från mig.
En otrohet brukar på ett eller annat sätt alltid komma fram så det är bättre att vara ärlig direkt.

Däremot så kan jag inte låta bli att tycka lite synd om TS. Det hände en gång när det var dåligt och som jag fattade det så var dom iallafall på väg att gå ifrån varandra. Den som mått sämst av detta är han själv eftersom han visar att han har ett samvete. Dessutom så kommer hans straff att han aldrig någonsin kan vara säker på att det kommer fram. Men han har ju som sagt lagt det bakom sig, på gott och ont.

Ja gränserna försvinner helt klart.
Personligen så tror jag inte att människan är skapt för att vara sexuellt trogen.
Jag har själv alltid varit den som varit den som varit trogen, som ställt upp, som gjort det rätta och som aldrig i hela mitt liv skulle kunna förnedra min respektive med att gå bakom ryggen på dom. Jag skulle aldrig kunnat se dom ( eller mig själv) i spegeln efteråt. Jag trodde att min fru var likadan.

Sen visade hon sig vara raka motsatsen.
Nu för tiden skiter jag i allt vad trohet heter. Det spelar ingen roll hur ärlig och mänsklig du är. Det slutar med att du blir tagen för given.  - Alltid!

Jag har haft sex med andra kvinnor efter det kom fram att min fru svikit mig så stort. Hon ville att vi skulle försöka igen och att allt skulle bli annorlunda.
Annorlunda är det verkligen. Jag bryr mig inte längre. Mitt mål är att inleda ett förhållande med en av hennes vänner och dessutom få riktiga känslor för den personen. Jag vill vara den som smusslar och längtar efter en annan.. Dock ska jag inte släppa henne fri.. nej nej, hon ska precis som jag få sitta som en åsna på avbytarbänken tills jag bestämt mig...

Så här jävla uppfuckad som jag har blivit i skallen blir en människa som blir utsatt för ett grovt svek. Jag kommer förmodligen aldrig att våga älska en annan människa igen..

Du är starkare än mig Molly! Du tog ett beslut och genomförde det. Men vad jag förstått så hade ni inga barn då heller?
Man ska såklart inte stanna och vara olycklig i ett förhållande bara för barnens skull säger alla som vet. Jag är tveksam till det. Våra barn skulle må mycket sämre om vi flyttade isär och flyttade till en trång lägenhet och fick vara varannan veckabarn. Vi bråkar inte längre och utåt är allt rätt bra. Vi gör aktiviteter osv med barnen. Jag tror att dom mår rätt bra om jag ska vara ärlig. Jag pratar inte med nån annan människa längre om att jag känner mig som död inuti.
Det är bara på det här forumet jag öser ut min ilska till alla er som läser förtret!

Kunde vara standardforumulär 1.A i manualen för alla som börjar vara otrogen!

"Jag har inga ursäkter till varför jag gjorde det, jag vet att det är fel och det står jag för."
- Nja, gör du det? Det låter mest som du har en ursäkt för det redan i samma stycke.
"Jag behövde det. Jag gör miljoner saker för andra varje dag, jag själv finns oftast inte. "

Sen blir det värre!
"Och jo, jag älskar min partner. Jag respekterar honom också"
"Jag vill inte skada honom"

Du är en otrogen hycklare helt enkelt!

Även fast kanske du inte skulle vilja veta om din man knullar med en annan bakom din rygg så betyder det inte att han inte skulle vilja veta det!

Som alla egoistiska hycklare som är otrogna vänder du allt till din egen fördel även här! Snart inbillar du dig väl också att du är värd att ha en affär med en annan eftersom det gör dig till en bättre hustru hemma! Det får ju dig att må bra och mår du bra så mår ju även din man bra, eller hur?

Jag tycker synd om din man!

Nä det är klart! Din man kommer att ta det så mycket bättre när han får reda på att du hade sex med en annan helt utan känslor! Bara som en kul grej liksom?

Nu eskalerar du det dessutom. Du får det att låta som att du är ett objekt!
Så länge mannen också får lite av kakan så skall han inte klaga minsann.

Av erfarenhet vet jag att det alltid kommer fram! Speciellt om det är en kollega och alla på jobbet vet om det. Det kan ta en vecka eller kanske flera år ( som i mitt fall) men det kommer alltid fram! Kollegor byter jobb och nämner det i förbifarten för nån som nämner det för nån annan. En dag får nån veta det som känner din man.
Jag kan i stort sett garantera att din man kommer att få veta vad ni gjort!

Tro inte att din man kommer att känna att det inte gjorde nån skillnad bara för att han kanske inte får reda på det på 5-6 år! Jag lovar att det bara kommer få honom att förakta dig mer för alla år du ljugit för honom.

Just nu bryr du dig säkert inte ett skit! Det står skrivet i stjärnorna hur du känner om några år..

Nu gick du vidare i manualen till punkt 2.A

Jag ljuger ju inte!!! Jag gör inget fel??

Är du ett troll som bara vill provocera eller är du på riktigt?

Tja, låt mig spekulera i nåt som mycket väl kan hända!

Du och din kollega kommer naturligtvis att ha sex igen! Första steget är taget och ingen ångrar sig. Det var helt enkelt alldeles för bra för att inte hända igen, det är ni båda överens om! Efter ett par månader är det helt naturligt för er och ni slutar att vara försiktiga. I det här läget börjar du dessutom få andra känslor och du hoppas och tror att det är besvarat.
Hemma hos dig börjar din man att märka att du beter dig annorlunda. Du blir mer och mer likgiltig och dina ursäkter för att lämna hemmet börjar bli mer och mer genomskinliga. Du börjar tycka att din man och dina barn blir jobbiga. Fan kan dom inte unna dig ett par kvällar för dig själv i veckan? Jobbigt!

En dag efter kanske ett halvt år är du väldigt kär. Hemma är det inte alls bra! Din man bara klagar och är jobbig. Sedan när blev han så där tråkig??
Plötsligt ringer din KK och säger att ni inte kan träffas nåt mer! Hans fru har fått reda på det. Hon kommer att skiljas om han inte bryter totalt med dig och byter jobb. Han råder dig att tala om det för din man också.
Det har du naturligtvis inga som helst planer på att göra. Den killen vet du ju hur du ska dupera. Det tråkiga är att din KK:s fru redan ringt till honom och skrikit åt honom att hålla sin jävla fru (dig) ifrån hennes karl!

Din man reagerar inte alls som du trodde! Han vill skiljas direkt!
Hmm, fan! Det vill ju inte du! Du vill inte flytta från huset och ha barnen varannan vecka! Du vill ha det som det var. Du ångrar dig! Dessutom så verkar inte din KK vara ett dugg intresserad av dig längre. Han vill kämpa för sin fru!

Nu börjar du få lite panik! Fattar inte din man att det bara var en liten flört? Det betydde inget! Det var bara sex! Han får ha en egen affär om han vill. Bara han stannar kvar hos dig!
Din man däremot ser det inte så. Han vill ha bort dig från sitt liv! Attans!
På jobbet skvallras det och tisslas och tasslas. Du börjar ana att dom tycker det är rätt åt dig.

Typ nåt sånt?

Sen kan man ju även gå vidare och spekulera på att dina nästa 10 år!
Du fortsätter med att du börjar lite smått att dricka varje kväll för att du är ledsen. Träffar ett par skitstövlar som trycker ned dig. En av dom introducerar dig till lite värre grejer än vin som får dig att må bättre och snart börjar du skjuta heroin!
Dina barn vill inte träffa dig längre och snart har du förlorat både dom och ditt jobb!
Du börjar fnaska och blir billigare och billigare ju längre du sjunker ned i missbruket.
Efter 10 år vaknar du upp på ett sjukhus efter en överdos och bestämmer dig för att ta tag i ditt liv. Du hamnar på ett behandlingshem i Jakobsberg för tunga missbrukare och din lyckligaste dag på många är är när du får besök av dina barn och du får bjuda dom på ärtsoppan som ni missbrukare tillsammans gjort till lunch!

Det är kanske inte så troligt att din framtid blir så men å andra sidan inte helt omöjligt heller!

He he!

Jag får be om ursäkt för att jag drog iväg lite där! Jag menar dig inget illa personligt!
Det är bara det att vi står på två helt olika sidor om detta.
Jag är den som blivit bedragen och vet hur ont det gör.

För tre år sedan kanske jag tänkte lite som du. Otrohet var inget som fanns i min värld och inget som någonsin skulle hända mig.
Du kan inte ana vilken smärta du kan orsaka eftersom du inte tänker i dom banorna just nu.

Min fru sa till mig att hon försvarade sig själv när det pågick med att hon inbillade sig att jag inte skulle bry mig. Det är ganska lätt att bete sig jäkligt omoraliskt och på ett sätt man sagt att man aldrig skulle kunna göra om man tänker så, eller hur?

Jag tycker att om du vet med dig själv att du aldrig kommer att göra om detta igen så är det ingen mening med att riva upp familjen. Bara du själv kan svara på om du i framtiden orkar leva med detta.
Om du däremot fortsätter att träffa honom eller någon annan så begår du inget "misstag" längre. Då gör du ett aktivt val som kommer att skada dig och din familj väldigt mycket.

Människor är ju olika såklart. Jag tycker du verkar vara rätt vettig ändå.

Då borde du veta att det är skillnad på smärta och smärta.

Det är en jäkligt stor skillnad på att vara otrogen en enda gång med någon och aldrig göra om det mot för att vara notoriskt otrogen flera gånger.
Det värsta av allt är om ens partner skaffar en stadig KK och inleder nåt som påminner om ett förhållande bakom din rygg.

Inleder man ett förhållande med någon utan att släppa sin partner fri så är man egentligen bara egoistisk!
Det tragiska är att när det kommer fram att du haft ett förhållande bakom din mans rygg så kanske det gått 5 år! För dig tillhör det ett svunnet förflutet som inte överensstämmer med den personen du är då medan din man kommer kanske att se det som 5 förlorade år!

Vad skulle du känna om din mamma berättade för dig att hon ville skiljas från din pappa för att han hade en affär på ett år med din bästa kompis mamma när ni var tonåringar! Skulle det vara läge då att säga: -"Släpp det Mamma, det var ju så länge sedan och inget att må dåligt för nu"?
Eller skulle du tycka att din pappa betett sig som ett svin både mot din familj och mot din kompis familj?

Är det så lätt att bara förlåta och gå vidare trots att så många år passerat?