Att ha en otrohetsaffär

Om vi skippar orsaken till varför, alla har vi vår egen story utan i stället går på kärnan i din fåga - att ha en otrohetsaffär, hur gick det/går det sen.

Svaret är alldeles utmärkt. Jag har haft en i många år nu med en - som du gift kvinna. Vi träffas kanske i snitt en gång per månad, ibland mer ibland mindre. Hon släppa taget, lever ut en undergiven sida, jag njuter av samma sak fast från andra hållet. 

Både jag och hon tycker att vi kombinerar det väl, vi njuter av det vi delar och har 100% förtroende för varandra men ingen av oss gör anspråk på mer. Den balansen är väl A och O för att något sånt som det du gett dig in på ska funka i längden

Lycka till

Typiskt otrogna människor att förvänta sig respekt när de själva inte kan visa respekt för andra.

Era respektive har förmodligen också 100% förtroende för er. Ett förtroende som ni väljer att utnyttja hänsynslöst.

Om du känner dig hems men väljer att fortsätta så är du förmodligen precis så hemsk som du känner dig.

"Affär"? "Älskare"? Ja det låter säkert mer fint än att säga att man är mänskligt avskräde. Ett råd, berätta för din man om ditt äckliga beteende och gör slut med honom. Allt annat visar bara på hur mycket du egentligen hatar din man, att du kan göra så mot honom.

Håller med, så jävla vidrigt hur man försöker få sitt svineri att låta finare genom att kalla det för lite finare namn och hur man låtsas ångra sig och påstår att man känner sig så dåligt men fortsätter ändå 

Lyckligt slut för vem?

Största förloraren är din man, han oskyldig och den som drabbas hårdast till att börja med. Med lite tur och envishet kanske han kan komma över det någorlunda och få ett hyfsat bra liv. Eller så blir han ensam och bitter livet ut. Barnen reagerar antagligen inte bra på det hela heller. Hur de tar det beror troligen på hur din man mår.

Hur du kommer må beror nog också på hur din man tar det. Går han under kommer du antagligen må dåligt för det en lång tid.

Lyckligt slut? Troligen inte.

Lustigt hur många som måste in och gapa och inte kan läsa det som står i TS.

Jag hade en affär. Precis som för dig hade jag en hyfsat förhållande med min man sedan 15 år, men sexuellt var vi eoner ifrån varandra. Jag har försökt få honom lite mer wild and crazy under åren men det var varit otroligt segt, för övrigt fungerar vi bra vad gäller vardagen.

En man som jag känt sedan tidigare som vän dök upp i periferin. Först handlade det bara om vanligt prat via chat, men det märktes ganska snart att det låg mer bakom. Vi gömde oss bakom "bara vänner" länge, men insinuerade och flörtade "oskyldigt".

Vi hamnade till sist i säng. Var sjukt bra, så samspelta i kropp och själ vad gäller sex..! Var det bästa sex jag någonsin haft och för mig är sex viktigt.

Det ställde mig inför att verkligen tänka igenom saker. Insåg att jag inte ville vara gift längre, att det förmodligen är 6-7 år sedan jag ens minns att jag var kär i min man (han är sympatisk och trevlig, men det har jag fler som är utan att jag är ihop med dem).

Även om jag fantiserade om att älskaren skulle lämna sin sambo och ta emot mig med stora famnen, förstod jag tidigt och realistiskt att det inte skulle bli så. Han gillade att prata om det men gjorde samtidigt upp framtida planer för honom och familjen (resor, utbyggnation av hus osv)... Så jag visste att skilsmässobeslutet måste komma utifrån mig och ingen annan.

Nu är skilsmässan på gång och det går hittills bra. Älskaren hör av sig ibland och lovar guld och gröna skogar, men jag märker att jag inte är så intresserad av det. Han var språngbrädan, tecknet för mig att det var dags att ta itu med livet. Däremot kan jag drömma mig tillbaka vad gäller det sexuella, men för övrigt är han komplicerad och krånglig.

Märker att han blir frustrerad och irriterad när jag pratar om mitt framtida liv där jag är fri, han visar svartsjuketendenser om jag träffar män (vänner). Trots det är han inte villig att slå sig lös från sitt liv där vare sig han eller han sambo varit fullt lyckliga eller haft bra sexliv på ett årtionde - jag tänker att det är hans problem... Jag har tagit tag i mitt så att säga.

Så summa sumarum: att det hände var inte schysst mot min man men gjorde att jag fick kraften att göra något i stället för att lalla på i hundra monotona år. Nu är jag snart singel och redo att träffa någon på riktigt, och förhoppningsvis kommer det en dag en man som är både bra i sängen och kul att prata med.

Det värsta du gör är ju lögnen. Berätta vad du sysslar med (du behöver inte ens sluta; bara berätta) och så kommer du och din kille gemensamt fram till hur ni vill göra med er relation och detta. Det är inte sexet som är det dåliga du gör, det är lögnen. Det är den du bör sluta med i första hand.

Jo detta har hänt mig, att jag har en affär. Ja det är ett aktivt val, nej jag är inget offer. Aldrig antytt.