• Anonym (dubbe­lliv)
    Äldre 9 Oct 14:23
    70946 visningar
    271 svar
    -2
    271
    70946

    Att ha en otrohetsaffär

    Jag har en otrohetsaffär. Trodde aldrig att det skulle hända mig, att jag skulle göra en sådan sak. Men nu har det hänt. 

    Mitt förhållande är överlag ett bra förhållande. Kanske lite vardagligt men ändå fyllt med skratt och samma värderingar. I vårt förhållande är det sexet som tryter. Jag vill mer och har alltid velat mer, jag är ganska öppen och vill prova på det mesta medan han är mer killen som nöjer sig med ett ligg i veckan och lite egna handtrallor. Trots detta har vårat förhållande knatat på år efter år och vi planerar en framtid tillsammans.

    Men så dök han upp. Han jag har en affär med. Vi har varit ytligt bekanta i några år men alltid haft ett gott öga för varandra, något vi aldrig pratat om direkt men vi har bara märkt av det. Av en slump hamnade vi i samma kretsar och vi började tala och väldigt tidigt började vi flirta. Vi drogs till varandra likt magneter och det tog inte lång tid innan vi hade ett hemligt möte och hade sex.
    Helt fantastiskt underbart sex. Från första stund. Jag slappnade av totalt, jag gav mig till honom helt. Han är dominant och sådär galet kåt hela tiden som jag är. 
    Vi har en affär nu, vi träffas i smyg och har sex, helt galet bra sex, flera gånger på raken. För första gången någonsin har jag kommit under samlag. Det var fantastiskt,

    Hur underbart och fantastiskt det än är med min älskare så kvarstår det faktum att jag bedrar min man, på värsta tänkbara sätt. Har jag ingen skam i kroppen kan man fråga. Min älskare vill mer, han står redo att öppna sitt hem för mig, han vill ha mig helt för sig själv. Jag vill dock inte lämna min man och det liv vi har men jag vill heller inte sluta ha sex med min älskare. Jag står inför ett val och jag måste välja snart.

    Jag vill höra era historier, ni som haft en otrohetsaffär. Hur slutade det hela eller pågår det fortfarande?

    Moralkärringar undanbedes. Jag är fullt medveten om att det jag gör är hemskt, vidrigt och elakt mot min man. Jag är medveten om att det inte ens är jag som borde få ha ett val. Hur skulle jag känna om min man gjorde så här mot mig? Ja hemskt, fruktansvärt, såklart. Nu är det som det är.

    Finns det ens ett lyckligt slut på en sådan här otrohetsaffär? 

  • Svar på tråden Att ha en otrohetsaffär
  • Anonym (dubbe­lliv) Trådstartaren
    Äldre 9 Oct 18:37
    #27
    Anonym (Me too) skrev 2017-10-09 17:09:47 följande:

    Lustigt hur många som måste in och gapa och inte kan läsa det som står i TS.

    Jag hade en affär. Precis som för dig hade jag en hyfsat förhållande med min man sedan 15 år, men sexuellt var vi eoner ifrån varandra. Jag har försökt få honom lite mer wild and crazy under åren men det var varit otroligt segt, för övrigt fungerar vi bra vad gäller vardagen.

    En man som jag känt sedan tidigare som vän dök upp i periferin. Först handlade det bara om vanligt prat via chat, men det märktes ganska snart att det låg mer bakom. Vi gömde oss bakom "bara vänner" länge, men insinuerade och flörtade "oskyldigt".

    Vi hamnade till sist i säng. Var sjukt bra, så samspelta i kropp och själ vad gäller sex..! Var det bästa sex jag någonsin haft och för mig är sex viktigt.

    Det ställde mig inför att verkligen tänka igenom saker. Insåg att jag inte ville vara gift längre, att det förmodligen är 6-7 år sedan jag ens minns att jag var kär i min man (han är sympatisk och trevlig, men det har jag fler som är utan att jag är ihop med dem).

    Även om jag fantiserade om att älskaren skulle lämna sin sambo och ta emot mig med stora famnen, förstod jag tidigt och realistiskt att det inte skulle bli så. Han gillade att prata om det men gjorde samtidigt upp framtida planer för honom och familjen (resor, utbyggnation av hus osv)... Så jag visste att skilsmässobeslutet måste komma utifrån mig och ingen annan.

    Nu är skilsmässan på gång och det går hittills bra. Älskaren hör av sig ibland och lovar guld och gröna skogar, men jag märker att jag inte är så intresserad av det. Han var språngbrädan, tecknet för mig att det var dags att ta itu med livet. Däremot kan jag drömma mig tillbaka vad gäller det sexuella, men för övrigt är han komplicerad och krånglig.

    Märker att han blir frustrerad och irriterad när jag pratar om mitt framtida liv där jag är fri, han visar svartsjuketendenser om jag träffar män (vänner). Trots det är han inte villig att slå sig lös från sitt liv där vare sig han eller han sambo varit fullt lyckliga eller haft bra sexliv på ett årtionde - jag tänker att det är hans problem... Jag har tagit tag i mitt så att säga.

    Så summa sumarum: att det hände var inte schysst mot min man men gjorde att jag fick kraften att göra något i stället för att lalla på i hundra monotona år. Nu är jag snart singel och redo att träffa någon på riktigt, och förhoppningsvis kommer det en dag en man som är både bra i sängen och kul att prata med.


    Tack för att du delar med dig. Din historia verkar leda mot ett lyckligt slut, att du åter igen får prova dina vingar i singellivet. :D Du gör liksom detta för dig. 

    Varför ska man nöja sig liksom? 
    Jag funderar på om det kanske inte är den vägen det leder för mig med i slutändan. Jag är äventyrlig och spontan, min man är motsatsen. Jag gillar att hitta på saker, han är helst hemma. Hur jäkla fantastisk han än är som människa så kanske det inte är han och jag...

    Min älskare vill som sagt ha mer av mig men han kräver inget. Jag vet inte ens som singel om han skulle få mer.. vi klickar med vår personkemi men vi har väldigt olika livsstilar.
  • Anonym (dubbe­lliv) Trådstartaren
    Äldre 9 Oct 18:42
    #29
    w123 skrev 2017-10-09 16:57:32 följande:
    Lyckligt slut för vem?

    Största förloraren är din man, han oskyldig och den som drabbas hårdast till att börja med. Med lite tur och envishet kanske han kan komma över det någorlunda och få ett hyfsat bra liv. Eller så blir han ensam och bitter livet ut. Barnen reagerar antagligen inte bra på det hela heller. Hur de tar det beror troligen på hur din man mår.

    Hur du kommer må beror nog också på hur din man tar det. Går han under kommer du antagligen må dåligt för det en lång tid.

    Lyckligt slut? Troligen inte.
    Vi har inga barn.
  • Anonym (lll)
    Äldre 9 Oct 18:43
    #30
    +1
    Anonym (dubbelliv) skrev 2017-10-09 14:23:07 följande:

    Jag har en otrohetsaffär. Trodde aldrig att det skulle hända mig, att jag skulle göra en sådan sak. Men nu har det hänt. 

    Mitt förhållande är överlag ett bra förhållande. Kanske lite vardagligt men ändå fyllt med skratt och samma värderingar. I vårt förhållande är det sexet som tryter. Jag vill mer och har alltid velat mer, jag är ganska öppen och vill prova på det mesta medan han är mer killen som nöjer sig med ett ligg i veckan och lite egna handtrallor. Trots detta har vårat förhållande knatat på år efter år och vi planerar en framtid tillsammans.

    Men så dök han upp. Han jag har en affär med. Vi har varit ytligt bekanta i några år men alltid haft ett gott öga för varandra, något vi aldrig pratat om direkt men vi har bara märkt av det. Av en slump hamnade vi i samma kretsar och vi började tala och väldigt tidigt började vi flirta. Vi drogs till varandra likt magneter och det tog inte lång tid innan vi hade ett hemligt möte och hade sex.
    Helt fantastiskt underbart sex. Från första stund. Jag slappnade av totalt, jag gav mig till honom helt. Han är dominant och sådär galet kåt hela tiden som jag är. 
    Vi har en affär nu, vi träffas i smyg och har sex, helt galet bra sex, flera gånger på raken. För första gången någonsin har jag kommit under samlag. Det var fantastiskt,

    Hur underbart och fantastiskt det än är med min älskare så kvarstår det faktum att jag bedrar min man, på värsta tänkbara sätt. Har jag ingen skam i kroppen kan man fråga. Min älskare vill mer, han står redo att öppna sitt hem för mig, han vill ha mig helt för sig själv. Jag vill dock inte lämna min man och det liv vi har men jag vill heller inte sluta ha sex med min älskare. Jag står inför ett val och jag måste välja snart.

    Jag vill höra era historier, ni som haft en otrohetsaffär. Hur slutade det hela eller pågår det fortfarande?

    Moralkärringar undanbedes. Jag är fullt medveten om att det jag gör är hemskt, vidrigt och elakt mot min man. Jag är medveten om att det inte ens är jag som borde få ha ett val. Hur skulle jag känna om min man gjorde så här mot mig? Ja hemskt, fruktansvärt, såklart. Nu är det som det är.

    Finns det ens ett lyckligt slut på en sådan här otrohetsaffär? 


    Du får inte mycket sympati när du skriver moralkärringar undanbedes! 
    Du har den dåliga smaken att ens vara otrogen, sen skriver du om det här OCH vill få slippa kritik, så vill du få höra "lyckliga slut". Det är mycket du vill du. 

    Var inte en sån feg människa!
  • Anonym (dubbe­lliv) Trådstartaren
    Äldre 9 Oct 18:44
    #31
    Anonym (Jaaa) skrev 2017-10-09 16:39:50 följande:

    "Affär"? "Älskare"? Ja det låter säkert mer fint än att säga att man är mänskligt avskräde. Ett råd, berätta för din man om ditt äckliga beteende och gör slut med honom. Allt annat visar bara på hur mycket du egentligen hatar din man, att du kan göra så mot honom.


    Jag hatar honom inte nånstans. 
  • Anonym (dubbe­lliv) Trådstartaren
    Äldre 9 Oct 18:46
    #33
    Anonym (lll) skrev 2017-10-09 18:43:29 följande:
    Du får inte mycket sympati när du skriver moralkärringar undanbedes! 
    Du har den dåliga smaken att ens vara otrogen, sen skriver du om det här OCH vill få slippa kritik, så vill du få höra "lyckliga slut". Det är mycket du vill du. 

    Var inte en sån feg människa!
    Jag söker ingen sympati.
    Jag söker andras storys,
    Jag frågade om det ens finns något lyckligt slut. 
    Ja jag vill mycket, jag lever bara en gång. :D
  • Anonym (dubbe­lliv) Trådstartaren
    Äldre 9 Oct 18:49
    #34
    -1 +1

    Nu slutar jag att svara er som ändå är här inne och predikar.
    Det kommer liksom inte leda nånstans mer än till irritation hos oss alla.

  • Anonym (dubbe­lliv) Trådstartaren
    Äldre 9 Oct 18:59
    #36
    Tampös skrev 2017-10-09 18:53:14 följande:
    Det handlar inte om predikningar det handlar endast om dina egna handlingar.
    Vad dillar du om nu?
    Du samt fler predikar över hur vidriga mina handlingar är... trots att jag är så medveten om att det jag gör är vidrigt. Fast ingen av er kan förstå den biten, att man kan vara medveten om att en handling är fel men gör den ändå. Så är det i mitt fall. Jag hatar inte min man, jag älskar honom. Då kommer svaren att nej, om jag älskade honom så skulle jag inte göra såhär. När han var otrogen mot mig så tvivlade jag inte på att han älskade mig, vad jag tvivlade på var om jag tände honom eller inte. 
    Så, ni behöver inte predika. Jag är medveten. 
  • Anonym (Me too)
    Äldre 9 Oct 19:22
    #37
    Anonym (dubbelliv) skrev 2017-10-09 18:37:31 följande:
    Tack för att du delar med dig. Din historia verkar leda mot ett lyckligt slut, att du åter igen får prova dina vingar i singellivet. :D Du gör liksom detta för dig. 

    Varför ska man nöja sig liksom? 
    Jag funderar på om det kanske inte är den vägen det leder för mig med i slutändan. Jag är äventyrlig och spontan, min man är motsatsen. Jag gillar att hitta på saker, han är helst hemma. Hur jäkla fantastisk han än är som människa så kanske det inte är han och jag...

    Min älskare vill som sagt ha mer av mig men han kräver inget. Jag vet inte ens som singel om han skulle få mer.. vi klickar med vår personkemi men vi har väldigt olika livsstilar.
    Ja, jag gör det för mig - och jag berättade faktiskt för min man, som efter ett ilsket utbrott sansade sig och insåg att vi haft det ganska halvtaskigt i många år, trots vänskapen.

    Vi är sams, för han anser att det jag gett honom under alla andra år är mer värt än sex under en kort period på sidan om. Det tycker jag var storsint av honom, men jag skulle faktiskt resonerat likadant. Vi har varit snälla och hyggliga mot varandra i alla år, men han kunde se att det inte var så lätt att bryta sig lös utan en katalysator. För det är det inte. När man trasslat in sig i bolån, billån och har barn är det inte så att man lättsamt går hem och säger "du, jag TROR jag kanske har en förälskelse i någon så vi gör slut här och nu"... I vårt fall behövdes bekräftelse på att något var fel, och innerst inne visste jag att OM jag hade sex med denna kille så var jag tvungen att ta tag i saker. Vilket jag gjorde.

    Sedan ska jag säga att det jag ser fram emot mest i singellivet är att vara singel och själv (dvs utan vuxen, fast partner). Behöver den tiden innan jag ger mig in i något nytt.

    Men nej - jag ville INTE nöja mig. Man har bara ett liv, det är ingen floskel utan en realitet.
  • Tampös
    Äldre 9 Oct 19:28
    #38
    Anonym (Me too) skrev 2017-10-09 19:22:00 följande:
    Ja, jag gör det för mig - och jag berättade faktiskt för min man, som efter ett ilsket utbrott sansade sig och insåg att vi haft det ganska halvtaskigt i många år, trots vänskapen.

    Vi är sams, för han anser att det jag gett honom under alla andra år är mer värt än sex under en kort period på sidan om. Det tycker jag var storsint av honom, men jag skulle faktiskt resonerat likadant. Vi har varit snälla och hyggliga mot varandra i alla år, men han kunde se att det inte var så lätt att bryta sig lös utan en katalysator. För det är det inte. När man trasslat in sig i bolån, billån och har barn är det inte så att man lättsamt går hem och säger "du, jag TROR jag kanske har en förälskelse i någon så vi gör slut här och nu"... I vårt fall behövdes bekräftelse på att något var fel, och innerst inne visste jag att OM jag hade sex med denna kille så var jag tvungen att ta tag i saker. Vilket jag gjorde.

    Sedan ska jag säga att det jag ser fram emot mest i singellivet är att vara singel och själv (dvs utan vuxen, fast partner). Behöver den tiden innan jag ger mig in i något nytt.

    Men nej - jag ville INTE nöja mig. Man har bara ett liv, det är ingen floskel utan en realitet.
    Man har bara ett liv är en ursäkt många otrogna använder sig och det gäller bara dem inte de bedragna partnern.
  • Anonym (typis­kt)
    Äldre 9 Oct 19:31
    #39
    +1
    Anonym (dubbelliv) skrev 2017-10-09 18:46:48 följande:
    Jag söker ingen sympati.
    Jag söker andras storys,
    Jag frågade om det ens finns något lyckligt slut. 
    Ja jag vill mycket, jag lever bara en gång. :D
    Jo du söker sympati eftersom du aktivt undanber kritik och ifrågasättande

    Du söker storys men enbart de storys som passar in i det du vill höra

    Exakt, du vill enbart höra om lyckliga slut, det är därför du anses för att söka sympatier och storys som passar det du vill höra.

    Din partner lever också bara en gång, har inte även han rätt att leva sitt liv som han vill, eller är det bara du som får det?
Svar på tråden Att ha en otrohetsaffär