Jag avskyr barn

Undvik dem. Det värsta jag vet som förälder är vuxna som har problem med barn. Alltså undviker jag dem i den mån jag kan.

Då får hon väl fråga sig vilket som är överordnat, eller med syskonen skapa former för att umgås utan deras skrikande och uppmärksamhetskrävande appendix. Man behöver inte älska barn men om hon älskar sina syskon så verkar det ju vettigt att försöka hitta någon form av intresse för deras telningar.

Sen är det ju inte omöjligt att ändra inställning till saker. Varför ogillar TS barn så mycket? Ibland är det nyttigt att fundera över varför man provoceras. Det låter som att TS är ganska ung eller har ganska begränsad erfarenhet av barn?

Jag har en kompis som är lite sådär med barn. Hon har själv inga barn och är väldigt lättstörd av barn mest för att de tar fokus från henne tror jag ibland. Hon gillar dock mina barn, men jag försöker tänka på att skapa tillfällen där vi ska kunna ses utan dem också. Det kan man väl vara ärlig kring tycker jag. Om syskonen har en bra relation känner de väl antagligen redan till hur TS känner.