Jobba för 8 kronor i timmen?

Det här inlägget kommer provocera, förmodligen, på ett eller annat sätt.

Det är så här att jag lever på sjukersättning. Grattis alla skattebetalare, ni betalar för mig. Alla dryga 9000 kr jag får, bostadstillägg inräknat.

Jag har tillfrågats om jag vill ha en daglig verksamhet, men varje gång jag tänker på det känns det som att jag helt enkelt är för medveten för att vilja. Ersättningen jag skulle få är ca 8 kr i timmen.

Det är ett skolcafé.
Arbetstiden är 8 till 16.30, lunch inräknat. En viss flexibilitet finns, men inte mycket, mest för bussarnas skull. 8-bussen kommer 8.10 och bussen innan kommer 7.20. samma på eftermiddagen.
Teamet, dvs brukarna, bakar mjuka kakor, småkakor, muffins, bullar och bröd och brer smörgåsar som är färdigt när det kommer ut i caféet, samt gör kaffe, te, smoothies, varma mackor mm när det efterfrågas, med hjälp av 2 handledare. De i teamet som är mer självgående förväntas hjälpa de som är långsammare eller behöver mer vägledning om handledarna hjälper någon annan.
Alla måste stå i kassan minst 1,5 timme per dag, med eller utan handledare.
Lunchen ätes i skolans matsal, av skolans mat, och betalas av brukaren, det finns ingen möjlighet att ta med egen mat.
Det är nog mer, som jag inte är på det klara med för att jag inte varit där.

Jag känner mig tudelad inför det här. Jag höll på att utbilda mig till konditor när jag drabbades av de saker som gör att jag idag har sjukersättning, och känner dels att ja! jsg får göra det jag älskar! och samtidigt nej! jag skulle aldrig ta ett riktigt konditorsjobb med den ersättningen och de villkoren.

Vad säger ni?