För att vara hemsk och dryg... det kommer verkligen när man minst anar det. :P Jag var singel i strax över 2 år innan jag träffade min man i en intressegrupp på Facebook.
Hade passerat 30 och började känna som du att skeppet seglade iväg med mig på kajen. Smådejtade lite under tiden, men ingen kändes rätt, ingen ville det jag ville, och jag hade jättesvårt att hitta annat än idioter som bara ville ligga.
Till slut gav jag upp allt vad dejtingsidor osv hette, satt hemma (sjukskriven) och dagdrömde om min prins. Började i samma veva intressera mig mer för hantverk, prepping, och lite annat spännande, och det var i ett sånt forum som han en dag bara dök upp. Jag högg direkt på hans nystartade tråd, snygg och rolig var han, men bodde 30 mil bort. Vi snackade konstant i 2 veckor innan vi träffades, och redan vid första dejten var vi båda fast.

Det jag vill ha sagt är att du inte ska låta hoppet dö. Låt det finnas i bakhuvudet, men försök att fokusera på annat. Hitta nya intressen, lev livet som vanligt och var öppen för nya bekantskaper.

//En av flera väninnor som gett upp dejting och då helt plötsligt har Kärleken dykt upp

Nja, riktigt så desperat var jag inte. :P Jag var sjukskriven, vilket jag skrev i parentes som en förklaring till varför jag satt hemma.