Hur är man singel? (Blir kär lätt/trygghetsnarkoman?)

Jag är 31 år och för fem veckor sedan bröt jag med min sambo som jag varit tillsammans med i 13 år, dvs sen jag var 18 år. Vi har haft lite upp och ner, och jag hade länge funderat på om jag fick vad jag behövde från relationen. Vi trivdes otroligt bra ihop, men jag tyckte det var som att vi var goda vänner, men inte mer än så. Jag kände ingen sexuell attraktion till honom alls och började tycka att det var lite obehagligt om han tog i mig för kändes mer som en bror än en kärlek. 

I alla fall så under ett kortvarigt jobb blev jag förälskad i en annan kille. Han hade flickvän och var inte intresserad så det hände inget mer än i mitt huvud. Men det fick mig i alla fall att ta steget och göra slut. För jag kände vilka känslor jag hade inom mig och det jag hade tillsammans med min sambo kändes fattigt. Jag ville uppleva mer. Jag är egentligen rätt så sexuell, men den delen av mig har gömts undan. Så jag bröt upp och det kändes bara bra för mig. Jag kände mig fri och tyckte det var spännande att vara singel, vilket jag ju i princip aldrig varit eftersom jag träffade mitt ex när jag var så pass ung.

Nu till bekymret. Jag fattar inte hur man är singel. Efter att jag brutit så var jag olyckligt kär i den där nya killen så målet då var att komma över honom. Enda sättet jag kunde komma på var att signa upp på Tinder och nån annan dejtingsajt för att browsa bland killar. I och med uppbrottet hade min sexualitet väckts till liv igen och jag ville ha sex. Absolut ingen relation tänkte jag såklart. 

Så fick jag kontakt med en kille via en dejtingsajt som jag bara skrev med och direkt fick jag som nån typ av kärlekskänsla. Killen jag blivit kär i från jobbet försvann ur mina tankar och byttes ut mot den här nya. Vi hördes via messenger dagligen, men jag råkade gå på lite snabbt och han sa till mig att jag fick lugna ner mig. Han bor i en annan stad så det var lite krångligt att ses så det blev inte att vi sågs.
Jag var fortfarande sugen på att ha sex så jag signade upp på en sexkontakt-sida. Samma kväll som jag gjorde det kontaktades jag av en kille och jag gillade vad jag såg. Så vi började ha kontakt (för ca 3 veckor sedan). Sen sågs vi och hade sex ett antal gånger under 2,5 vecka och jag kände rätt så tidigt att jag kände mer än att det bara var kul att ha sex (Killen jag skrivit med i den andra staden började sakta försvinna ur mina tankar och vi slutade skriva till varann till slut). Det började växa nån mer känsla i mig. Och det gjorde mig orolig, för jag visste att det skulle bli jobbigt att bryta när det än hände. Och jag är som sagt inte redo för en relation redan nu. Jag trivdes väldigt bra i hans sällskap och det var så skönt att ha någon att mysa med igen.

Vi bröt i onsdags just för att jag inte är redo för relation och han varit singel i många år och söker något mer långvarigt. Nu känns det jättejobbigt och jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som är jobbigt. Om det verkligen var kärlek jag kände eller om det mest var att det var skönt att känna närhet. För även om jag och mitt ex inte hade en direkt sexuell relation så var det ändå en människa som jag var djupt sammankopplad med och någon som alltid fanns där. Nu när jag ska försöka vara singel märker jag att jag saknar att ha någon som jag alltid kan höra av mig till om vad som helst. Ska sägas också att vi hade väldigt tät kontakt på kik under de här 2,5 veckorna. Vi skrev och skickade massa bilder. 

Nu när vi brutit är jag jätteledsen och känner mig så otroligt ensam. Vill bara vara med honom igen och känna tryggheten. Ska sägas också att jag är mitt i en flytt och är även på en ny praktikplats så allt i övrigt känns väldigt rörigt. Det var så skönt att komma hem till honom och lämna kaoset och bara bli omhändertagen. 

Nu vet jag inte hur jag ska gå vidare. Egentligen borde jag typ sluta upp med killjakten helt och försöka klara mig helt själv, men det är så otroligt svårt efter att ha varit med någon så otroligt länge. Jag förstår inte hur man är själv. Dessutom känns det som att jag blir kär i varenda person som ger mig uppmärksamhet (under förutsättning att jag attraheras fysiskt till personen såklart). Och det gör mig också rädd att söka ny tillfredsställelse för risken är att jag hamnar i samma känslostorm igen och igen och igen. Samtidigt är jag nyfiken på att ha sex för jag har haft så lite av det. Men tror inte jag kan ha sex med någon som jag inte känner något för alls, och känner jag något så blir det bara jobbigt. Just nu känner jag mig heller inte intresserad av att ha sex med någon annan än killen jag nu brutit med. Så måste komma över honom först, vilket känns otroligt svårt. Jag är verkligen helt knäckt vilket känns så otroligt fånigt i och med att vi bara sågs i 2,5 vecka.

Några tankar kring detta? Egna erfarenheter? Hur är man egentligen singel?