Mår så kasst

AnnaFreshm

Äldre 11 Dec 12:48

994 visningar

1 svar
Citera

Återställ

Anmäl
Uppgifterna du anger när du gillar eller ogillar ett inlägg kommer inte att vara synliga för andra.
1

994

Mår så kasst

Hej! Vet inte om jag la den här tråden helt rätt, menskrover i alla fall.

Jag ska försöka hålla mig kort , men jag ber om ursäkt i förväg om det blir ett långt inlägg.

Jag mår så jävla dåligt.

Jag lever tillsammans med min sambo, och för ett par månader sedan fick jag reda på att han (under i princip hela vårat förhållande) suttit och sexchattat med andra kvinnor.

Vi är båda relativt unga, och vi har dessutom bara vart ihop i ca 5 år.

Allt började egentligen för flera år sedan som sagt, och jag har tidigare i livet vart i dåliga förhållanden som slutat med att min kille bedragit mig på ett eller annat sätt, så jag gjorde det väldigt klart för min nuvarande att jag inte kommer orka med mer svek och lögner. Och att om han inte är redo för att leva med mig , och mina trust-issues, så var det ingen idé att vi ens skulle inleda något.

Han lovade dyrt och heligt att han aldrig skulle kunna göra mig illa på något sätt.

Han är en väldigt glad, försiktig och snäll kille, och framstår nog så i de flesta personers ögon.

Första året av vårat förhållande var bra. Eller det verkade så i varje fall.

Vart efter tiden gick började jag märka av en hel del varnings signaler , och började bli misstänksam.

Han ville inte ha sex , oavsett vad jag gjorde. alltid ursäkter till varför han inte ville.

Så jag började snoka.

(Inte okej, jag vet. Men pga tidigare erfarenhet så orkade jag inte dra ut på det om det var så att han ljög)

Mycket riktigt så hittade jag diverse kik-konton , och andra sidor relaterat till att hitta kik-kontakter på hans sökhistoria.

Konfronterade- han blånekar och påstår sig blovit ?hackad?.

Har aldrig trott på hans ursäkter, man skulle aldrig ens komma åt några konton om han blivit hackad. Vilket man gjorde med de kontona som var reggade i hans mail-adress.

Tog upp det flera gånger under olika tillfällen, dels för att min magkänsla inte stämde och dels för att ge honom en chans att erkänna.

Men icke.

Åren går och vi försöker få barn. Det går inte på naturlig väg trots att vi är så unga. Vi får göra ivf. Lyckas i maj -16 på första försöket.

I februari -17 föds våran son.

Han är inte så engagerad i att hjälpa mig efter vi kommit hem från BB. Utan jag får styra med nästan ALLT. Känner mig såklart ledsen över detta, men inte så mycket att göra åt.

Han börjar jobba, hjälper mig fortfarande inte. Men jag tycker synd om honom som jobbar och sliter om dagarna. Så jag säger inget. Han klagar på att vi aldrig ligger ( jag hade fortfarande avslag efter fl , hade det i ca 8 veckor) trodde han skulle vara mer förstående och känslig.

Så kommer vi till slutet av maj.

Sambon hade vart iväg och gymmat innan han skulle jobba.

Komme hem och duschar, lägger sig en stund i sängen.

Jag sitter i köket med våran son.

Då ser jag att han glömt mobilen ute i köket. Jag kunde inte motstå annat än att kolla. Eftersom magkänslan aldrig försvunnit.

Kollar , hittar först inget och känner mig lättad.

Magkänslan släpper ändå inte, så jag kollar igen.

Lite mera noggrant.

Gick in i ?bilder? och hittade en mapp som hette ?Skype?.

Fanns inga bilder, men jag hade ingen susning om att han använde Skype.

Jag laddar ner Skype på hans telefon, slår in hans nummer och ?glömt lösen?.

När jag kommer in så vrider det sig ordentligt i magen.

Han hade sexchattat med ett flertal tjejer/kvinnor och skrivit så sjuka saker.

Om MIG dessutom.

Hur tråkig jag var, att jag aldrig ville ligga.

Att jag hade små bröst. (Har enorma komplex över mina bröst).

Att han skulle knulla mig som att han knullade henne (personen han pratade med dvs). Allt detta medan jag sprang runt som en yr höna och lagade mat/städade/ sov en stund för att jag var helt slut/ när han jobbade/ när han var påväg hem från och till jobbet.

Det var bara en bråkdel av alla saker han skrev.

Jag konfronterade honom såklart , och han vart varse om att han lever i alla fall.

Nu till problemet, jag har valt att försöka förlåta. För våran son. Och för att jag faktiskt ändå älskar den här patetiska ursäkten till man.

Men det är så svårt.

Går knappt en minut utan att jag tänker på det.

Vet inte vad jag ska ta mig till längre.. orkar inte gå runt och må dåligt.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Mår så kasst

Mår så kasst

INNEHÅLL