#metoo - vårt egna ansvar...

Och att män ska få leva och supa och socialisera fritt är så självklart. Det är tradition att kvinnans plats är hemmet och mannens det offentliga, men det ålderdomligt och den synen hör inte hemma i ett jämställt samhälle. För ja, mäns våld mot män är också ett problem, men jag har då aldrig hört någon ens föreslå att männen som faller offer för sådant våld skulle ha något eget ansvar i det eller ha utsatt sig själva för onödiga risker.

Det ses som så oerhört självklart att mannen ska få röra sig fritt att ingen ens tänkt tanken på att en del av lösningen på mäns våld mot män skulle kunna vara att rädda män håller sig inomhus. Det finns också en tradition av att låta kvinnor ansvara för mäns beteenden. Kvinnor ska lära sig att slåss. Kvinnor ska stanna inomhus. Kvinnor ska inte dricka för mycket. Kvinnor ska inte locka med lättklätt. Kvinnor ska inte rösta vänster. Kvinnor ska inte visa håret. Kvinnor ska inte ligga runt. Kvinnor ska inte provocera. Och om de gör något av allt det jag räknat upp så har de inte tagit ansvar. 

En av punkterna som #metoo kräver i sin manifestationen är: "Alla former av objektifiering av kvinnokroppen ska motverkas". Problemet är att så många kvinnor själva gör sig till sexobjekt i syfte att fånga blickar och behaga män. Vi ser dem överallt. Dom är ofta lättklädda, har urringningar, kort-kort, genomskinliga tyger, det är smink och smycken, rakade ben och armhålor osv. För många handlar det om att passa in i samhällets sexualiserade normer! Detta går inte i stäv med vad #metoo syftar till här. Det är såklart INGET försvar för dem som begår sexuella trakasserier (den diskussionen lämnar vi här!) men det ställer många frågor om vart vi befinner oss nu snart år 2018. Manifestationen är viktig om än något urvattnad. Mäns våld mot andra män pratas det knappt inte om. Det är ett minst lika stort problem. Varför inte prata om våra gemensamma problem och framförallt lyfta fram den baksida vårt sexualiserade samhälle medför.

Vårt egna ansvar...

Jag har läst mängder av #metoo berättelser och de flesta tycks inträffa i samband med alkohol. Många kvinnor beskriver en stark känsla av skam över vad dom gjort med onyktra män på fyllan. Någonstans måste man ta ansvar för sig själv och inte utsätta sig för risker som att t.ex. följa med okända män. Män bär precis samma ansvar! Med alkohol slås omdömet och förnuftet ur spel och vissa är då benägna att göra vad som helst. Det gäller att lära känna sig själv och sätta gränser. Detta är såklart lättare sagt än gjort...

Jag vill påstå att det är svårt att objektifiera sig själv om inte självkänslan är oerhört låg. Objektifiering handlar om att se någon som mindre människa, mer objekt. Att en kvinna objektifieras brukar innebära att hon inte ses som en fullvärdig människa med en egen agenda utan som någon med ett objekts användningsområde: Som prydnadssak eller sexleksak t.ex.

Men att vilja bli åtrådd av någon man åtrår är inte kvinnligt kodat för det vill ju även män.

. 

Debatten om sexism och kvinnors utsatthet är skev. Min fråga till dig. Varför är så många kvinnor lättklädda, har urringningar, kort-kort, genomskinliga tyger, har smink och smycken, rakade ben och armhålor osv?" Det har nödvändigtvis inget med bristande självkänsla att göra. Dom vill se sexiga ut och objektifierar sig själva i syfte att fånga blickar, precis på samma sätt som män gör.

Vi har ett ansvar över oss själva, något annat pratar jag inte om. Är man ung, lättklädd och befinner sig ensam bland en massa fulla sliskiga män borde man kan tänka på refrängen eller ännu bättre inte visas i sådana situationer alls. En liknelse. Vid den här årstiden gör man rätt i att bära reflexväst för att minska risken att bli påkörd. Inget konstigt. Man såklart råka för trakasserier på t.ex. jobbet men det är mycket vi själva kan göra för att minimera dessa risker. Får man ens prata om detta??