Deprimerad och ångerfull efter abort

Vad ledsen jag blir för din skull och jag känner igen din ånger och sorg så väl :?(

Jag genomförde också en sen abort för drygt ett år sedan. Min sambo ville inte ha barnet, rädslan blev övermäktig för honom. Jag ville behålla, mer än något annat, men jag ville samtidigt inte förlora min sambo och jag skulle inte kunna behålla mitt jobb som ensamstående. Jag ville heller inte utsätta mitt barn för att vara oönskat av sin pappa. Det var mina skäl till aborten, men det främsta skälet var trots allt att jag var rädd för att bli ensam.

Och jag ångrar det, jag ångra det något så fruktansvärt. Jag älskade ju barnet <3 Hur kunde jag då välja som jag gjorde..hur kunde jag vara så självisk? Såhär i efterhand är allt så självklart, men det var det inte då och jag har fortfarande svårt att skilja på vad som var förnuftiga tankar och vad som var känslor.

Jag tror att hormonerna gör att man har svårt att tänka klart och för min egen del så kände jag mig oerhört utsatt som gravid. Jag var inte alls mig själv och jag var väldigt beroende av min sambo under den tiden.

Kunde jag vrida tillbaka klockan så skulle jag välja annorlunda..

Men hur än det är så tror jag att man måste förlåta sig själv. Sorgen och saknaden över vad som kunde blivit går aldrig över, men det hjälper inte att anklaga sig själv för all framtid. Man gjorde valet den gången med de verktyg man hade just då. Det är svårt att se och tänka klart när man är mitt upp i något. Det är alltid lättare att se vad som är rätt och fel i efterhand <3