Änglamammor, sorgen och ny graviditet

Jag beklagar verkligen sorgen. Det är så fruktansvärt ????

Jag och min sambo har också förlorat våran son, i v24 för 3 veckor sedan. Han var fullt frisk och välskapt och jag hade inga som helst problem under graviditeten. Han kom helt enkelt bara för tidigt pga navelsträngen mest troligt. Dom sa att hade inte navelsträngen varit påväg ut så hade dom kunnat stanna upp förlossningen lite längre och förberett honom på ett helt annat sätt. Men istället blev det sån chock för honom.

Eftersom hans blodcirkulation inte gick att stabilisera efter flertal försök så sa dom att det tyvärr inte fanns någonting mer dom kunde göra, då det heller inte gick att få in han i helikoptern som stod & väntade. Efter 7h dog han ????????

Vi är så ledsna och saknaden av honom är så enorm.

Som du säger, hur går man vidare efter en sådan sak då allt bara är kaos i huvudet. Jag vet varken in eller ut. Det är så svårt att förstå vad som hänt.

Jag och sambon har redan börjat tänka på en ny graviditet. Jag känner mig redo men lite smått rädd men vill såklart att min kropp och att snittet ska kännas någorlunda läkt och redo för en ny graviditet innan, men vi vill samtidigt inte vänta för länge. Vi vill ju inget annat än att ge vår lilla prins ett syskon trots att han inte finns bland oss på samma sätt. Men jag vet ju inte ifall det är okej att köra på som vanligt nu eller om och isåfall hur länge man helst ska vänta innan en ny graviditet.

olssonnn skrev 2018-01-04 21:30:50 följande:

Beklagar sorgen till er med, då är vi i ganska exakt samma datum för barnens födelsedag. Många som uttrycker det som orättvist, men jag tycker inte om det ordet, rätt ord för mig och min sambo är otur, alla som går igenom något sånt här har extrem jäkla otur.

Jag fick inte göra något snitt, det blev vaginalförlossning så kanske inte är samma rekommendationer. Men vår läkare sa att det helst ska ha haft mens två gånger innan man blir gravid igen, men om det är så att man råkar bli det innan så är det ingen "fara". Mest för att kroppen ska ha läkt fysiskt.

Jag är mest rädd för att inte få mens på länge, har läst mycket om det och det känns som att det är så olika. Nu har jag ju inte varit i en fullgången graviditet heller. Hade blodavslag i två veckor och senaste veckan har det bara varit flytningar och nu inget två senaste dagarna. Så hoppas på att såret är läkt från moderkakan och att jag inte börjar blöda igen utan att det i så fall är mensen.

Men som att en ny graviditet är ljuset i tunneln.

Får ni mycket hjälp från vården, kurator osv?

Jag håller med, det är en sån extrem otur och ingen ska någonsin behöva gå igenom något liknande. Vill aldrig vara med om något sånt igen, så fruktansvärt hemskt.

Okej. Jag måste ta mig i kragen och ringa upp och höra vad som gäller. Jag hade bara avslag första veckan, första 2 dagarna in på andra veckan så var det bara ytterst lite på pappret innan det försvann helt. Jag har också läst att det dröjt för vissa och man vill ju helst inte vara en av dom. Hade varit skönt ifall jag fick min mens väldigt snart så jag vet att min kropp är på rätt spår så att säga. Och vi vill ju så gärna bli gravida igen, väldigt snart.

Jo vi har väldigt mycket och bra stöd från kuratorn, personalen på BB och min barnmorska. Dom är helt fantastiska. Dom hör av sig mycket och frågar hur vi mår också ska vi få tid att få träffa våra barnläkare och kuratorn igen. Och dom har sagt att det är en självklarhet att vi ska få gå på hur många kontroller och ultraljud vi vill vid nästa graviditet vilket är skönt. Har hört folk som inte alls fått den hjälp och stöd efteråt, vilket för mig låter helt absurt. Ni då, får ni mycket hjälp?

Änglamammor, sorgen och ny graviditet

INNEHÅLL