4 åring säger att mamma slår

Det är min son som är pappan. Jag känner precis som du skriver en rädsla att förlora kontakten med dem om jag anmäler henne men vill verkligen ta mitt barnbarn på allvar. Tänk om det är sant

! Jag kommer först tala med mamman men är ganska säker på att hur det än är kommer hon neka. Vill ju dock heller inte anmäla henne om det inte är sant och ställa till oreda. Så himla svårt läge

te=78326654][quote-nick]Anonym (t2) skrev 2018-01-02 12:52:31 följande:

[/quote-nick Jag skulle inte kontakta socialtjänsten. Definitivt inte utan att ha pratat med din dotter(?). Jag har vänner vars barn sagt precis samma sak, typ om man råkar nudda henne"Du slog mig" kan hon säga då. Mitt barn har sagt något liknande och jag har aldrig slagit henne. Mitt barn ville helt klart testa för att se min reaktion. Googla på det så får du se att det inte är jätteovanligt att barn säger sånt, dom förstår inte riktigt konsekvenserna. 

Dessutom lär nog socialtjänsten inte göra så mycket, kanske starta en utredning och om dom lever under ordnade förhållanden så kommer inget att hända, kanske blir erbjudna stöd. Du kommer däremot garanterat förlora kontakten med dom. 

Sa själv sånna saker i den åldern. 3 åringen (bonusdotter) hemma säger "pappa/mamma/mitt namn sluta slå mig" när vi inte ens rört henne. Är nog säker på att inte heller hennes mamma gör det som hon bor hos varannan vecka.

Han är tyvärr en rätt frånvarande fader, de bor ej i hop och han är mest en lekkompis när de möts. Han har dock sagt innan att han reagerat på att mamman skriker mycket på dottern när han varit där med dem något jag inte hört.

quote=78327037][quote-nick]möjligt skrev 2018-01-02 14:34:15 följande:[/quote-nick]

Var är din son i allt det här?

Det är ett barn som säger saker hon inte förstår. Sa som sagt så också som liten och jag har aldrig blivit slagen på något vis i hela mitt liv :) sen skrev jag inte "hon ljuger" jag skrev bara att jag själv sa så som liten och att bonusdottern här hemma säger samma sak. Dock är bonusdottern yngre och förstår inte begreppet så kan ju vara därför hon säger så, inget konstigt direkt.

Jag hade ALDRIG NÅGONSIN förlåtit en förälder eller svärföräldrer som socanmäler!

Så du kommer troligen inte träffa den familjen inklusive barnbarnet mer någonsin.

Men du kanske har fler barnbarn så det inte är nån förlust?!

Jag tänker att om det är så, så kanske aldrig barnbarnet förlåter mig för att jag inte tog henne på allvar. Vad hade du gjort om du varit i min sits? Den är verkligen inte enkel som man kan förstå när man läser tråden. Vissa tycker det är självklart med polisanmälan, andra socanmälan och sedan finns de dem som tycker jag borde prata med mamman, de som absolut inte tycker jag ska prata med mamman. De som absolut är emot socanmälan. Helt klart en situation där många tänker olika. Jag tycker att det är självklart att jag ska ta mitt barnbarn på allvar. Sedan kan det visa sig vara så att hon lurades. Det vore ju självklart det skönaste för alla inblandade men är det så är det inte bara hon som inte skulle förlåta mig, jag skulle inte kunna förlåta mig själv om jag svek henne och hon talade sanning. Självklart är jag rädd för att min svärdotter ska vända mig ryggen i detta som ni skriver. Sov inte i natt utan låg bara och grubbla på detta.

Eller så växer hon upp med vetskapen att farmor förstörde så hon aldrig mer fick träffa farmor och mamma+pappa mådde väldigt dåligt under X antal månader/år pga farmors tilltag!

Prata med mamman är väl en helt självklar åtgärd, alternativt med sin egen son!

Du fattar ju noll och inget!

Nej föräldrarna blir förhoppningsvis inte fråntaget barnet men självfallet har de all rätt att hålla barnet borta från en farlig farmor!

Dessutom har du fel när det gäller omhändertaganden. Det sker för många felaktiga omhändertaganden i det här landet, inte för få.

Att föräldrarna kommer må dåligt är för att det är ett rent h-vete att ha med soc att göra och när cirkusen väl satt igång är det svårt att komma ur det.

Sluta diskutera saker du har noll kunskap om!

Jag håller med! Många här är livrädda för soc men de har ingen aning om hur vi jobbar. Jag har också mött väldigt många våldsutsatta barn och föräldrar som utsatt barnet. De flesta har fått otroligt fin hjälp. Bara i riktigt allvarliga ärenden placerar man barnet en period och då oftast hos någon nära anhörig i första hand.

Oftast får föräldern hjälp med att hantera situationer på ett annat sätt än att slå till barnet. Många som utsätter sina barn är stressade, deprimerade eller lider av annan psykisk ohälsa. Man kan få fint stöd att bli den föräldern man vill.

Stå på dig farmor! Du är en otroligt viktig person för både ditt barnbarn och barnets mamma (eftersom du avlastar henne).

Min ena son ljög om att han blev slagen. En person i min närhet gjorde en anmälan och det startade faktiskt ett rent helvete. Så innan man gör en anmälan så tycker jag att personen ska ha lite mer kött på benen. Den personen som gjorde anmälan kom aldrig mer innanför dörren till mitt hem.

Skulle jag tro vartenda barn jag hört säga något sånt så hade det inneburit att alla jag känner med barn skulle anmälas och utredas.

Ja, jag "ljög" om det som liten då jag inte förstod betydelsen eller konsekvenserna.

Du kan dock inte utgå från just dig själv för att hävda en sanning. Barn kan ljuga, fantisera, hitta på, upprepa vad andra sagt, Vad de sett på tv etc. Av olika orsaker. Att "Barn inte kan ljuga" om saker som våld och övergrepp är en förlegad "sanning" ungefär som att "barn behöver skrika för att rensa lungorna"

Och nej, en 4 åring har INTE förmågan att förutse långtgående konsekvenser av sina handlingar, det kan jag garantera att både socionomer och psykologer är rörande överens om.

Därmed inte sagt att man inte ska ta det barn säger på allvar. Däremot kanske man behöver ta ett djupt andetag och inte "rusa iväg" för då blir det inte bra för barnet vare sig det är ett påhitt eller ej.