Ung förälder?
Sedan jag var 17/18år så började min barnlängtan. När jag var 18 så började vi försöka på riktigt och inte förrän jag var 22år så lyckades vi bli gravida. Anledningen till varför det även kändes bråttom var nog stressen runt omkring oss. Dels så är våra föräldrar väldigt gamla och har inte haft orken till att vara fysiskt aktiva med oss under vår uppväxt. T.ex spelat fotboll eller ja lekt med oss helt enkelt. Min yngsta bror har en pappa som är 50år och under hans uppväxt har han bara suttit inne och inte direkt fått någon uppmärksamhet. Så jag fick panik av att inte bli gravid direkt då min kropp redan vid 20års åldern började bli krasslig. Jag älskar mitt barn mer än allt och ångrar honom inte! MEN hade jag kunnat vänta så hade jag gjort det. Jag har ingen utbildning, jag har extremt svårt att få ett jobb och vi lever fattigt med en inkomst.
Samtidigt får man ytterligare lite ångest när alla ens vänner inte har barn och inte har något ansvar alls. De åker på festivaler, reser och gör nya upplevelser medan man själv är orkeslös och har inte råd med att göra någonting. Så nej hade jag kunnat väntat och skaffat de perfekta förutsättningarna för oss och vårat barn så hade jag gjort det.