Forum Planerar barn Barnlängtan
Inlägg från Visa alla inlägg
  • inez89­8
    Äldre 19 Jan 08:20
    235824 visningar
    2783 svar
    2783
    235824

    Vi som försökt med första barnet ca 1 år

    Här kommer jag också! Har försökt sen feb-17, inte ett endaste litet plus har vi fått. Vi har varit på ett utredningsbesöket (blodprov, spermaprov, vul) som visade att allt var bra utom lite fler äggblåsor än normalt ("PCO-tendens" sa läkaren). Dags att ringa kliniken snart och fortsätta utredningen antar jag, men det känns tungt att "acceptera" att det inte tycks fungera på naturlig väg. Är lite oklart om jag haft ÄL denna månad, men är på cd35 så hoppas mensen kommer snart iaf.

  • inez89­8
    Äldre 19 Jan 08:21
    #8
    LillaAw skrev 2018-01-18 23:18:12 följande:

    Jag är med! Försök 11 nu :/ bim nästa helg 26/1. Snart uppe i ett år av försök.. det trodde man inte när man satte igång. Hoppas på vår tur snart. Är glad vi är ett gäng som följts åt ett bra tag nu och man vet vad alla har gått igenom. Kram!


    Känner samma <3
  • inez89­8
    Äldre 20 Jan 21:18
    #27
    Jooosen skrev 2018-01-20 18:11:19 följande:

    Har så jäkla kort mens efter p piller! Den är bara 2 dagar, fattar nada...

    Hur som; ni som påbörjat nån form av utredning, hur bestämde ni det med er partner? Var dom med på noterna? Vi pratade om det i början om det inte skulle funka (vilket det inte verkar göra) men nu har frågan inte kommit upp på länge. Bara jag som funderar. Vet inte hur ja ska ta upp detta?? Hur gjorde ni?


    Mitt bästa tips är att förklara dels "fakta" (typ att man rekommenderas att söka hjälp efter 12 mån, kanske lite om hur en utredning går till och vilken hjälp man kan få) och dels hur du känner (orolig, ledsen, att detta är väldigt viktigt för dig och nåt du tänker mycket på osv). Och ge honom chansen att förklara hur han känner (t ex om det känns obehagligt med utredning och varför).

    Jag babblar ju om detta med min kille typ jämt haha. Jag sa bara att "jag läste att man kan söka hjälp efter 6 mån om man har oregelbunden mens, jag tycker att vi ska göra det" och han sa "absolut, jättebra om vi får mer info och kanske hjälp". Jag skulle aldrig ringa utan hans vetskap (om vi inte kommit överens om att jag ska sköta allt sånt såklart).

    Men prata prata prata med varandra!! <3
  • inez89­8
    Äldre 22 Jan 17:19
    #32

    Usch jag har BIM denna vecka, vet inte exakt när eftersom ÄL var lite oklar. Men känns såå jobbigt. Ser inte direkt fram emot besvikelsen när mensen kommer. Försöker att inte hoppas på nåt men ändå är man där och tänker "har jag inte mer ömma bröst än vanligt?" och "undrar varför det gör ont i magen, tänk om jag är gravid!!". Trots att jag vet att jag tänker exakt likadant varje månad och att det aldrig har varit nåt. Usch varför kan inte dumma hjärnan bara glömma bort skiten tills mensen är över...

  • inez89­8
    Äldre 22 Jan 17:54
    #34
    Hedblomster skrev 2018-01-22 17:37:01 följande:

    Jag har ca en vecka till bim så lite längre kvar men är lite i samma fas:( Känner efter sååå mycket men känner också att det som vanligt inte blivit något. Är besatt av allt som har med befruktning och fertilitet att göra och tänker knappt på något annat.


    Precis samma här! Googlar på allting och tänker knappt på nåt annat. Väntar på att min sambo ska komma hem från jobbet nu och sitter och kollar babykläder online... varför gör jag det, det blir ju inget ändå! Kollar även större bostäder på hemnet och bestämmer vilket rum som ska bli barnrum.. haha vad är det för fel på mig?! Brukar försöka hålla mig borta men "gav efter" nu och började drömma. Kommer säkert ångra det när mensen kommer och jag blir ännu mer besviken än vanligt. Men sä jobbigt att kämpa för att tränga bort all längtan hela tiden också 3
  • inez89­8
    Äldre 23 Jan 20:26
    #45

    Alltså TACK tjejer för era fina svar igår om hur allt detta känns!! Var så less på allt igår, gick in och kollade här innan jag skulle sova och det kändes så himla skönt att läsa så fina förstående svar från er som går igenom samma sak! <3

    Känner också igen mig i det ni skriver om att man ofta är lite "frånvarande" och tänker väldigt mycket på detta. Även att alla besvikelser, längtan och oron över att det inte ska gå gör att man inte är lika glad som person längre. Hoppas verkligen att det vänder snart för oss!!

  • inez89­8
    Äldre 24 Jan 08:46
    #51
    LillaAw skrev 2018-01-23 21:56:02 följande:

    Jag tror det är lite olika kö beroende på var man bor. Men i Sthlm så är de nio månader drygt för att de ska behandla och godkänna remissen för landstingsfinansierad ivf. Sen får man med fritt vårdval välja vilken ivf-klinik man vill. Och de har i sin tur olika långa köer. Vissa verkar inte ha någon alls medan andra har längre..

    det känns så långt borta. Liksom ett år drygt innan det kan köra igång.


    Va, menar du att det i Sthlm tar 9 månader att ens få sin remiss behandlad?! Det var det sjukaste. Jag bor iofs inte i Sthlm men jag har påbörjat min utredning på en privatklinik där man kan göra landstingsfinansierad ivf. "Vi har ingen kö till ivf" sa dom till mig. Jag antog att det betyder att vi kan starta direkt när det är dags och att landstinget betalar om vi uppfyller deras krav. Men så enkelt är det alltså inte. Känns ju lite missvisande att de inte informerade om den "detaljen" att det kan ta flera månader att få remissen godkänd...
  • inez89­8
    Äldre 24 Jan 08:51
    #52
    LillaLuna skrev 2018-01-24 07:38:07 följande:

    Det gör mig både otroligt ledsen och lite själviskt glad att höra om fler i samma sits; tror inte man kan förstå hur bebis-tankarna tar över ens liv helt om man inte varit i vår situation. Varje dag kretsar kring min fertilitet - piller som ska ätas, temp som ska tas, test som ska göras, sekret som ska undersökas, symptom som ska kännas efter... Jag är helt slut! Fick ett plus i tre dagar, sedan kom min mens försenad, och testet blev neg. Och trots det, så kan jag inte släppa tanken ?jag kanske är gravid ändå??? Och testar igen och igen. Så trött på mig själv och hela grejen.

    Hoppas alla plussar snart - för den här känslan förtjänar ingen.


    Håller med och känner igen mig i varenda ord (utom att jag aldrig fått plus hehe)! Livet kretsar verkligen kring detta. Jag undrar hur många timmar det senaste året som jag spenderat på att tänka på min fertilitet, känna på sekret, mäta LH, tempa, googla, känna på ömma bröst osv osv. Vill inte ens veta. Men hade jag fått betalt så hade jag varit väldigt rik ;)
  • inez89­8
    Äldre 26 Jan 15:54
    #63
    Hedblomster skrev 2018-01-26 09:29:54 följande:

    Äl+11 och jag har redan tagit 6 gravtest och 1 ältest - alla negativa såklart. Vill verkligen inse att jag inte är gravid nu heller...


    Usch jag är tvärtom och vågar inte testa alls :( har BIM nån gång mellan igår till på söndag (oklart när jag hade ÄL). Det är så jäkla hemskt att gå och vänta på mensen. Jag vet att jag kommer att bryta ihop när den kommer och jag vill inte det! Vågade inte ens planera nåt i helgen eftersom jag vill kunna vara hemma och gråta ifred (haha?!). Min kille smsade från jobbet nu och undrade om jag är sugen på middag med hans vänner + respektive men jag vet på riktigt inte om jag kommer palla. Tänk om jag nyss har fått mensen när vi ska dit? Kommer jag va rödgråten? TÄNK om någon av dem meddelar att de är gravida (inte omöjligt, det är baby boom i gänget)? Samtidigt fattar jag ju att det inte är så sunt att sitta hemma heller... ska iaf träffa en kompis imorrn på dagen, hennes syster har gjort ivf så hon är ganska införstådd med allt vilket känns skönt :) trevlig helg allihopa!
  • inez89­8
    Äldre 27 Jan 08:25
    #65

    Alltså herregud. När jag tempade imorse fick jag ett meddelande som sa "Grattis, dina data indikerar att du kan vara gravid!". Jag väckte min sambo och berättade, sen testade jag. Två streck kom fram direkt. Jag har aldrig nånsin under hela detta år fått två streck. Kan inte fatta att det är sant. Ett helt år utan ens i närheten av ett plus och nu plötsligt detta. Dessutom trodde vi inte ens att vi träffade ÄL denna månad (och CB säger 3+ så ÄL var nog tidigare än vad jag trodde?). Det är såklart stor risk för missfall mm så jag vågar inte tänka så långt framåt, men jag kan åtminstone uppenbarligen bli gravid!!! Bara det är mer än jag vågat hoppas på. Tack för allt ert stöd under detta år, det har varit helt ovärderligt <3 Går detta åt skogen så kommer jag tillbaka! Hoppas av hela mitt hjärta att ni också plussar snart!!! <3

  • inez89­8
    Äldre 27 Jan 09:28
    #68
    Jooosen skrev 2018-01-27 08:37:32 följande:

    Men Herregud! Grattis!!!! Vad glad ja blir, o avundsjuk såklart. Du måste redan vara i vecka 5 typ?


    Ja jag förstår verkligen hur du känner! Jag vet inte vilken vecka jag är i med tanke på att jag inte vet när jag hade ÄL! Men ja typ vecka 5 gissar jag på. Såå sjukt, trodde ju inte ens att jag haft ÄL först, hade inga symptom alls denna månad och inga positiva ÄL-test. Men ÄL måste jag ju ha haft ;)
    Jooosen skrev 2018-01-27 08:52:12 följande:

    Har du inte känt några symptom alls??


    Nja alltså inget säkert. Jag har haft lite molvärk (typ som mensvärk fast svagt) till och från i en vecka typ, och ömma bröst i ungefär en vecka. Men det är normala "före mensen"-symtom för mig så kan inte säga att jag reagerat jättemycket på det.
  • inez89­8
    Äldre 28 Jan 08:23
    #75

    Tack så jättemycket för alla grattis!! Så fint av er/oss att ändå gratta varandra när någon lyckas, trots all smärta vi går igenom <3

  • inez89­8
    Äldre 28 Jan 23:16
    #81
    Jooosen skrev 2018-01-28 21:25:22 följande:

    Har chocken lagt sig lite idag? :)


    Haha nej typ inte! Känns fortfarande helt overkligt. Men jag känner mig jätterädd. Har ganska mkt flytningar och så fort jag känner en flytning så tror jag att det är blod och tänker "nu är det kört fan fan fan fan!!" så går och kollar i trosorna hela tiden haha. Är jätterädd för att få missfall och sen att vi inte ska få fortsätta vår fertilitetsutredning utan att vi ska få kämpa ett år till på egen hand... vet inte om jag skulle orka ett år till utan hjälp efter detta året som varit! Men försöker att tänka positivt, det är ju ändå detta vi kämpat för :) håller tummarna för dig!! Läste att du inte känner nåt denna månad men hoppas att det går ändå!
  • inez89­8
    Äldre 28 Jan 23:19
    #82
    Jooosen skrev 2018-01-28 21:24:59 följande:

    Äl om 5 dagar. Inga som helst förhoppningar. Känner mig lugn som en filbunke. Däremot smärt imorse vid sex på den där jäkla livmodertappen. O då är ändå äl ganska många dagar bort. Förstör sexet så grymt mkt :( borde man kolla upp det? Vill kolla upp allt som oroar mig haha... men har redan varit hos gyn tre ggr detta år för att kolla ?läget? :p


    Oj nu läste jag igen, ser att jag läste fel förut, trodde att du va på ÄL+5. Jag har får också sådär i samband med ÄL ibland, min gyn sa bara att det "kan bli så". Förstår att du inte har några som helst förhoppningar, det hade verkligen inte jag heller... hoppas att du också får tur <3
Svara i tråden
Svar på tråden Vi som försökt med första barnet ca 1 år

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies