BIM idag. Ingen mens eller ens någon liten antydan till blödning ännu. Den borde kommit vid det här laget. Går och övertänker varenda liten grej. Fy fan vad det tär på psyket den här väntan.. RD 7 med 5-dagars.
Så roligt att höra! Jag hoppas verkligen att det kommer gå vägen! Förstår din oro. Något man kämpat så sjukt länge för, som plötsligt kan ryckas undan! Men försök tänka positivt, det är ju verkligen ett mirakel att detta inträffade :). Jag är i en riktig livskris just nu. Träffar fortf min fd sambo. MEN har oxå fått upp ögonen för någon annan. Sitter i en riktig skitsits men vet att jag själv satt mig i den..
Nu är tredje återföringen inbokad på tisdag... Vet inte hur jag ska känna riktigt. Det är såklart kul, och väldigt beroendeframkallande när man de första dagarna känner sig nästan nästan gravid. Men jag tror liksom inte att det kommer gå. Min snälla mamma erbjöd sig att betala en återföring.
Jag drömde inatt att jag var på VUL (ska dit på onsdag) och att allt såg jättebra ut. Vaknar av att det rinner blod ner för mitt ben och alla gravsymptom som bortspolade... även om det blöder mindre nu så minskade hoppet väldigt rejält :( det var så här långt (6+3 idag, 6+6 förra gången) jag klarade mig innan missfallet med, så... Kanske finns ett hemskt mönster? :( allt känns så piss. Är hemma hos mina föräldrar och minderåriga småsyskon med så kan inte direkt göra någonting än att vänta tills jag flyger hem imorgon. Usch och fy och blä. Får gråta i duschen typ.
Nej!!! Ååh fy fasen hoppas verkligen att det inte är missfall! Och vilken jobbig sits att inte få vara hemma och ifred :( det enda du kan göra är ju att vänta tills onsdag, men förstår att tiden dit känns som en evighet.. håller tummarna för er och att det inte är missfall!
Oj jag såg detta nu, stort grattis!!!!! Jätteskönt!
Tackar som frågar! :) Det var gått bra, embryot klarade upptining så vi har två kvar i frysen. Vi fick den andra läkaren denna gång och hon var väldigt bra på att förklara saker. Den vi haft förut är inte så pratsam. Hon tyckte det var dags att pröva lite medicinering nu så jag har fått progynon som är östrogen tror jag samt trombyl som är blodförtunnande. Känner mig inte hoppfull men kanske, man vet aldrig. Hur är läget för dig just nu?
Hej. Det var jätte längesen jag var inne här för allt har bara varit kaos. Men nu ligger jag här sömnlös och tanken slog mig. Vi har försökt sedan april-17 med ett MF juni -18. Det senaste halvåret har sambon varit sjukskriven och det har inte blivit mycket kul om man säger så. Så det där med graviditet har jag inte haft en tanke på. Under en veckas tid har jag städat vår himla tvättmaskin helt maniskt för jag tycker den luktar, sambon och mina föräldrar har sagt till mig att den luktar inte alls men jag tycker att den luktar unket. Jag har även haft ett humör ifrån en plats man ej vill vistas på. Jag har precis beställt hem tester. Tänk om. Tänk om jag är gravid igen. Och tänk om det går vägen denna gången!
Jag fattar inte. Hela kroppen skakar. Händerna funkar knappt.
Jag har tagit test. Fyra stycken. Dom blir positiva direkt. DIREKT. det är två streck där. TVÅ. Jag fattar inte. Det här händer inte. Det går inte. Det händer inte mig. Jag vet inte vart jag ska ta vägen
[quote=79694214][quote-nick]LLW skrev 2019-06-16 13:56:19 följande:[/quote-nick]Tack vännen! :))) det känns så overkligt, speciellt nu när det gått några dagar och inget liksom ändrats från hur det var innan. Man har inget konkret att ta på, förutom att man fått positivt på stickan. Om vi klarar oss till testdag ska jag be att få komma och ta blodprov för att se hur hcg ligger.
HUR går det för dig? Är så himla nyfiken!![/
Åh, vad roligt att höra att det hittills ser så bra ut!! Jag tror jag tog ett nytt test varenda dag fram tills jag fick hcg:t haha. Har du kontakta kliniken ännu? Så fort jag fick ett plus så blev jag inkallad för blodprov bara 2-3 dagar senare när jag ringde samma dag! Så spännande!!
För mig går det bättre än jag kunde drömma om: går in i vecka 16 imorgon, kub gav superfina resultat, magen (!) har börjat växa...! Men helt ärligt så har jag fortfarande kvar vissa känslor som ofrivilligt barnlös - kan titta snett och avundsjukt på höggravida, känna en förtvivlan över att jag inte har ett barn som jag kan ta på ännu och varför skulle det gå den här gången? det är mer och mer övergående och sällan, men det är inte helt borta än...
Jag ringde dom idag! Har egentligen testdag på onsdag men ville fråga om blodprov. Men det är inget dom gör enligt sköterskan :/ får lita på mina test helt enkelt. Idag tog jag ett till digitalt och det visade 2-3 :) blev lite lugnare!
Så härligt att höra att du fått fint resultat! Vilken lättnad det måste vara! Blir nästa ultraljud i vecka 20?
Jag förstår dina känslor. Det vi gått igenom sätter ju sina spår, det kommer säkert ta lång tid att bearbeta allting. Kanske man borde prata med någon om det, men känns som en sån sak man skjuter upp för alltid..
Två veckor fick jag vara orolig, men också lycklig.
Idag började jag blöda klarrött blod och få kramper. Känner så innerligt att något gått fel.
Ingen hjälp finns att få. Har försökt kontakta flera kliniker för att få komma på ultraljud men ingen har öppet eller tid. Ringde 1177 som inte kan säga mer än att vi ska avvakta.
Känns så jävla hopplöst allting just nu. Är det här slutet på vår kortvariga lycka? Kommer vi inte längre än så här? Vet inte hur jag ska kunna bearbeta detta. Efter alla år kan vi inte bara få vara lyckliga.
Nu har våran kortvariga lycka tagit slut.
På ultraljudet hos kliniken idag hittade läkaren inget foster. Sedan vul i fredags har hinnsäcken växt men ingenting finns där i. Hon var brutalt säker på sin sak. Det är ett MA, där embryot dött men kroppen fortsatt producera hormoner och trott att det fortfarande funnits ett foster kvar.
Vi vet inte riktigt hur vi ska ta oss igenom det här. Allt jag vill är att få ut det här värdelösa jag har i mig. Det måste BORT. På torsdag ska vi till kvinnokliniken igen. Dom får hjälpa oss vidare. Sen får vi försöka kämpa oss upp igen.