Vi som försökt med första barnet ca 1 år
Vi sökte tidigare då min man tagit flera tester som visat att han hade mycket nedsatt spermieproduktion, så vi tyckte inte att det var värt att vänta de extra 3 månaderna. Lyckas man innan man får komma dit så är det ju bara att gå ur kön, så jag förstår inte vad problemet är? Bor man på ett ställe där vården faktiskt fungerar som den ska så kan man såklart vänta, men i mitt fall har sjukhuset en enda fertilitetsläkare som jobbar 70% och nästan bara jour, så väntetiderna är extrema. Här är det uppenbarligen så att man inte får någon hjälp på ett år, så alla som söker kommer ha försökt den rekommenderade tiden. Har läst att det är ännu värre i Stockholm tex.
Självklart menar jag inte att sånna som försökt 3-4 månader ska ljuga sig till en tid, men är man på 10-11 månader så tycker inte jag att man behöver vänta. Upp till var och el, men jag tycker att man ska vara beredd på lång väntan så man inte drar ut på det.
Jag tycker absolut att man får söka vård precis när man vill trots att det inte gått 12 månader. Ingen vet vad man har för anledning då alla har olika problem. Har man ingen ägglossning eller PCO etc så behöver man inte vänta ett år. Tänker absolut inte ha dåligt samvete över att vi bestämde oss för att söka hjälp hos gynekolog tidigare. Ägglossning kan man se med ett enkelt ultraljud hos en vanlig gynekolog så det går snabbt. Nu har 12 månader gått och vi har redan avslutat utredningen och fått påbörja behandling på Sophiahemmet.
I Stockholm finns många privata gynekologer som kan göra utredningar som sen skickar remiss till ivf-klinikerna/godkännande för landstingsfinansierad ivf. Ser såklart olika ut i hela landet :)