Forum Barnlängtan - Planerar barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Vi som försökt med första barnet ca 1 år

    Tor 18 jan 2018 18:53 Läst 194807 gånger Totalt 2763 svar
    Tor 18 jan 2018 18:53

    Hej,

    Försök 9 eller 10 just åt skogen. Nästa blir försök 10 tror jag. Här kan vi bolla tankar o frustration.. jag ska försöka samla mig till att ringa nånstans för utredning om några veckor men känns svårt att ta steget! Nästa äl är 2/5 och bim 15/2. Välkomna!


    Försöker med första barnet sen april 2017
  • Sön 21 jan 2018 14:53 #31

    Tack alla för svar! Ska ta tag i detta o prata med min sambo!


    Försöker med första barnet sen april 2017
  • Mån 22 jan 2018 17:19 #32

    Usch jag har BIM denna vecka, vet inte exakt när eftersom ÄL var lite oklar. Men känns såå jobbigt. Ser inte direkt fram emot besvikelsen när mensen kommer. Försöker att inte hoppas på nåt men ändå är man där och tänker "har jag inte mer ömma bröst än vanligt?" och "undrar varför det gör ont i magen, tänk om jag är gravid!!". Trots att jag vet att jag tänker exakt likadant varje månad och att det aldrig har varit nåt. Usch varför kan inte dumma hjärnan bara glömma bort skiten tills mensen är över...

  • Mån 22 jan 2018 17:37 #33
    inez898 skrev 2018-01-22 17:19:19 följande:

    Usch jag har BIM denna vecka, vet inte exakt när eftersom ÄL var lite oklar. Men känns såå jobbigt. Ser inte direkt fram emot besvikelsen när mensen kommer. Försöker att inte hoppas på nåt men ändå är man där och tänker "har jag inte mer ömma bröst än vanligt?" och "undrar varför det gör ont i magen, tänk om jag är gravid!!". Trots att jag vet att jag tänker exakt likadant varje månad och att det aldrig har varit nåt. Usch varför kan inte dumma hjärnan bara glömma bort skiten tills mensen är över...


    Jag har ca en vecka till bim så lite längre kvar men är lite i samma fas:( Känner efter sååå mycket men känner också att det som vanligt inte blivit något. Är besatt av allt som har med befruktning och fertilitet att göra och tänker knappt på något annat.
    Bloggar på havingyourbaby.vimedbarn.se. Försökt bli gravid sedan mars 2017, utomkvedshavandeskap i maj 2017.
  • Mån 22 jan 2018 17:54 #34
    Hedblomster skrev 2018-01-22 17:37:01 följande:

    Jag har ca en vecka till bim så lite längre kvar men är lite i samma fas:( Känner efter sååå mycket men känner också att det som vanligt inte blivit något. Är besatt av allt som har med befruktning och fertilitet att göra och tänker knappt på något annat.


    Precis samma här! Googlar på allting och tänker knappt på nåt annat. Väntar på att min sambo ska komma hem från jobbet nu och sitter och kollar babykläder online... varför gör jag det, det blir ju inget ändå! Kollar även större bostäder på hemnet och bestämmer vilket rum som ska bli barnrum.. haha vad är det för fel på mig?! Brukar försöka hålla mig borta men "gav efter" nu och började drömma. Kommer säkert ångra det när mensen kommer och jag blir ännu mer besviken än vanligt. Men sä jobbigt att kämpa för att tränga bort all längtan hela tiden också 3
  • Mån 22 jan 2018 18:11 #35

    Känner precis som er! Tänker inte på något annat. Känner mig frånvarande i alla samtal för att jag långt borta tänker på graviditet. Googlar ihjäl mig på fertilitet och även och utredning nu i slutet. Vill bara kunna koppla bort alla tankar för ett tag!!! Ska ta mod till mig o berätta för min sambo hur mycket detta faktist påverkar mig och att vi måste söka hjälp snart.


    Försöker med första barnet sen april 2017
  • Mån 22 jan 2018 18:13 #36

    Hemskt att säga detta men va skönt att läsa att jag inte e ensam jag göra samma saker som ni gör varje månad. Och detta även om jag testar neg på gravtest så fortsätter hjärnan tänka bara på sådant. Dum man e mot sig själv egentligen blir bara mer smärtsamt när mensen dyker upp varje månad. Det är vår stora längtan som påverkar oss psykiskt och ibland även fysiskt. Man känner sig knäpp.

  • Mån 22 jan 2018 18:57 #37
    inez898 skrev 2018-01-22 17:54:54 följande:
    Precis samma här! Googlar på allting och tänker knappt på nåt annat. Väntar på att min sambo ska komma hem från jobbet nu och sitter och kollar babykläder online... varför gör jag det, det blir ju inget ändå! Kollar även större bostäder på hemnet och bestämmer vilket rum som ska bli barnrum.. haha vad är det för fel på mig?! Brukar försöka hålla mig borta men "gav efter" nu och började drömma. Kommer säkert ångra det när mensen kommer och jag blir ännu mer besviken än vanligt. Men sä jobbigt att kämpa för att tränga bort all längtan hela tiden också 3
    Haha japp, också ensam hemma här och har tittat på babykläder... Men ibland kanske man måste tillåta sig att drömma lite? 99% av tiden är jag ju bombsäker på att det inte kommer bli något barn förrän vi får börja med ivf men... Hoppet finns ju såklart kvar. Jag sitter och känner efter just nu om det inte är lite molvärk och ont i höfterna, haha. Antagligen pga att jag har stått mycket på jobbet liksom. Jag vet inte om jag blir mer besviken när mensen kommer om jag drömmer mig bort nu, men jag blir säkert mer ledsen just nu istället... Men man längtar ju så, så mycket. Att bli gravid känns ungefär som att vinna 100 miljoner på lotto. Bara en dröm som aldrig kommer bli sann för det är helt ouppnåeligt. Så sorgligt! Och antagligen inte sant... De flesta blir ju gravida till slut, eller? 
    Bloggar på havingyourbaby.vimedbarn.se. Försökt bli gravid sedan mars 2017, utomkvedshavandeskap i maj 2017.
  • Mån 22 jan 2018 19:02 #38
    Jooosen skrev 2018-01-22 18:11:24 följande:

    Känner precis som er! Tänker inte på något annat. Känner mig frånvarande i alla samtal för att jag långt borta tänker på graviditet. Googlar ihjäl mig på fertilitet och även och utredning nu i slutet. Vill bara kunna koppla bort alla tankar för ett tag!!! Ska ta mod till mig o berätta för min sambo hur mycket detta faktist påverkar mig och att vi måste söka hjälp snart.


    Känner SÅ igen mig i det där att vara frånvarande i samtal! Sitter liksom på jobbet och bara mmm, jaaa, visst till alla men är lååångt borta i tankarna. Sitter just nu och kollar på The great sperm race på youtube (en dokumentär om... spermier haha...) och är genast helt säker på att min sambo måste sluta snusa och få ner sitt bmi (som ligger på 26) till under 25 GENAST för annars är hans spermier för dåliga, haha. 

    Hoppas din sambo kommer förstå dig! Tyckte inte min förstod först, men han har fått trösta mig några gånger när jag gråter nu så har förstått att han känner sig ledsen över det också även om han säkerligen inte är lika besatt som jag. Jag har dessutom gått igenom EXAKT hur både ivf och äggdonation (varför?!) går till, haha... Så han känns med på banan nu. Dessutom sa ju en gynekolog att vi ska försöka 3 månader till och sen ringa fertilitetskliniken så det lyssnar han på. Kanske är lättare att ta till sig vad en läkare säger?
    Belinday skrev 2018-01-22 18:13:16 följande:

    Hemskt att säga detta men va skönt att läsa att jag inte e ensam jag göra samma saker som ni gör varje månad. Och detta även om jag testar neg på gravtest så fortsätter hjärnan tänka bara på sådant. Dum man e mot sig själv egentligen blir bara mer smärtsamt när mensen dyker upp varje månad. Det är vår stora längtan som påverkar oss psykiskt och ibland även fysiskt. Man känner sig knäpp.


    Skönt att vi är fler! Jag litar inte ens alltid på negativa gravtest utan bara "jaja men än har inte mensen kommit..." sen när mensen kommer litar jag knappt på den utan tänker "jaja men folk blöder som gravida också...". Så dumt! Men det blir många tårar varje månad till slut. 

    Bloggar på havingyourbaby.vimedbarn.se. Försökt bli gravid sedan mars 2017, utomkvedshavandeskap i maj 2017.
  • Mån 22 jan 2018 19:28 #39

    Känner igen mig i allt ni upplever. Hade en jobbig dipp för två månader sedan (och självklart varje gång mensen kommer). Nu har jag dock lite börjat leva med tanken på att det kommer bli ivf för oss för att det ska kunna gå. Utredningen är ju klar nu men kön för ivf är lång. De har inte hittat något självklart svar på varför det inte går heller så vi lär fortsätta försöka under tiden vi väntar.

    Det jag hade velat intala mig själv tidigare är väl att jag önskar att jag sluppit gå igenom all denna ångest och stress detta har frambringat. Slit på relationen och sexliv som gjort att jag knappt minns hur det är att ha sex pga lust och inte för att bli gravid. Hur det senaste året varit styrt av två veckor i taget, evigt väntande och som sen avslutas med besvikelse när mensen kommer.

    När jag tänker på personen jag va för ett år sedan som va spänd, glad och nyfiken på att skaffa barn känns det som att jag inte ens vet vem jag är längre. Den personen är så långt borta från den jag är nu. Det känns sorgligt.

    Mina vänner som jag inte ens trodde tänkte på barn är gravida nu och vissa är redan på gång med barn nummer två. Jag är ledsen att jag inte kan dela deras glädje. Fy för detta. Vi är så starka som klarar av det här!

  • Mån 22 jan 2018 19:35 #40
    LillaAw skrev 2018-01-22 19:28:43 följande:

    Känner igen mig i allt ni upplever. Hade en jobbig dipp för två månader sedan (och självklart varje gång mensen kommer). Nu har jag dock lite börjat leva med tanken på att det kommer bli ivf för oss för att det ska kunna gå. Utredningen är ju klar nu men kön för ivf är lång. De har inte hittat något självklart svar på varför det inte går heller så vi lär fortsätta försöka under tiden vi väntar.

    Det jag hade velat intala mig själv tidigare är väl att jag önskar att jag sluppit gå igenom all denna ångest och stress detta har frambringat. Slit på relationen och sexliv som gjort att jag knappt minns hur det är att ha sex pga lust och inte för att bli gravid. Hur det senaste året varit styrt av två veckor i taget, evigt väntande och som sen avslutas med besvikelse när mensen kommer.

    När jag tänker på personen jag va för ett år sedan som va spänd, glad och nyfiken på att skaffa barn känns det som att jag inte ens vet vem jag är längre. Den personen är så långt borta från den jag är nu. Det känns sorgligt.

    Mina vänner som jag inte ens trodde tänkte på barn är gravida nu och vissa är redan på gång med barn nummer två. Jag är ledsen att jag inte kan dela deras glädje. Fy för detta. Vi är så starka som klarar av det här!


    Hur långt kö är det cirka? Jag tänker att det kommer kanske bli ivf för oss också. Måste bara ta steget att ringa någon för utredning! Det känns verkligen som att ens person försvunnit lite under detta år! Könner ångest när jag tänker tillbaka på alla besvikelser varje jäkla månad!
    Försöker med första barnet sen april 2017
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll