• LillaLuna

    Vi som försökt med första barnet ca 1 år

    LinneaWookie skrev 2018-08-30 09:05:23 följande:

    Jaha...då kom mensen igår kväll, två dagar tidigare än förra månaden.

    Jag blir så jävla less och uppgiven, orkar inte mer snart. Man vill ju inte ligga och grina varje gång mensen kommer och sen må piss hela dagen. Sen känns ju tiden innan man får ÄL igen som en hel evighet och så blir det samma visa igen....och igen.... :'-(

    Nu ska min sambo lämna ett till spermaprov för att de ska kunna fastställa om antalet alltid är så lågt som sist eller om det bara var en dipp. Sen vet jag inte vad de kommer göra härnäst. Det känns så himla hopplöst....Insemination är väl nästa steg antar jag men allt kostar ju så sabla mycket pengar :'(


    Usch, lider med dig! Mens är verkligen värst, och ännu värre när den är tidig...! Känslobanan man går igenom är så otroligt påfrestande <3 allt är bara en enda lång väntan... Är det inte mens så är det ÄL man väntar på. Jag har börjat dricka vin som ett f- you till min kropp varje mens haha

    Har de pratat om att det blir insemination nästa på er klinik? Eller väljer ni att ta det steget själva? Är det pga spermaprovet?
  • LillaLuna

    Såg nu att du skrev att det var pga spermaprovet - my bad!

    Men är det för väntetiden som ni överväger privat? Vad ligger den på?

  • LillaLuna
    Snowflingan skrev 2018-08-31 12:04:04 följande:

    Då var jag tillbaka då, missfall i vecka 5. Började blöda pyttelite i söndags och sedan lite mer i tisdags. Sen kom störtblödningen med stora klumpar i onsdags. Blöder bara lite smått nu. Hcg låg på 188 idag.

    Tänk att något så "simpelt" som en graviditet ska kännas så omöjligt. Känner mig helt tom, vill gräva ner mig i ett djupt mörkt hål och drunkna i mina tårar.

    Vi hade försökt i 1 år och 9 månader för ett plus och det höll inte länge. Ska man behöva försöka lika länge nu igen?


    Jag är så, så ledsen. Vet att det inte finns någonting som tröstar just nu och allt bara känns skit. Samma sak hände mig för 6 veckor sedan nu, och helt ärligt så har jag fortfarande stunder när sorgen bara sköljer över mig. Det är obeskrivligt och gör så fruktansvärt ont. Första mensen efter MF var också sjukligt jobbig; det känns som man håller på att gå sönder.

    All styrka till dig <3 så ledsen du måste gå igenom detta
  • LillaLuna
    LillaAw skrev 2018-09-03 22:20:43 följande:

    Ja precis! Har äggplock på torsdag så tog sista hormonsprutorna precis :) får se hur det går denna gång.


    Åh, lycka till!! Hoppas du får många och fina ägg, och det går så smidigt som det bara går!
  • LillaLuna
    Hedblomster skrev 2018-09-05 10:37:12 följande:

    Jag och sambon var hos läkaren idag, det första hon sa var "vi sågs ju nyss", men det är faktiskt fem månader sedan och hon sa att vi skulle återkomma efter sommaren vilket jag tycker är nu...

    Hur som helst sa hon att vi kan inte utreda något mer utan nästa steg är IVF. Dock måste hon, eftersom det är en privat gynekologmottagning, skicka över alla papper till landstinget och kvinnokliniken så får de bedöma. Dit borde vi bli kallade inom tre månader om de håller vårdgarantin. I ena stunden säger läkaren att vi är ju berättigade behandling pga över ett års försök (15 månader sedan utomkveds nu) mm, men i andra stunden påpekar hon att för just IVF gäller två år. Så jag vet inte alls vad kvinnokliniken kommer säga... Om de bara kommer säga åt oss att vänta. Men läkaren skulle iaf trycka lite på att jag ju tagit bort en äggledare och att det kan påverka även om det oftast inte gör det.


    Så... Möjligen 3-9 månaders väntan till då innan IVF kommer sättas igång? Denna eviga väntan!! Man kan bli tokig för mindre! Men, nu är ändå bollen på riktigt i rullning? Alla steg får ses som framsteg...!
  • LillaLuna
    Lillatjejen1992 skrev 2018-09-05 11:48:15 följande:

    Idag bröt jag bara ihop. Över 2år och inte ett enda plus.. Hur f*n är det möjligt?! Jag är så arg och ledsen på samma gång. Det känns på något sätt som att när man passerat 2år är barnlösheten mer på riktigt.

    Mensen kom så perfekt efter jag kom hem från en utlandsresa och det kändes som en sån jävla käftsmäll! Det är verkligen en bit som fattas i hjärtat på en och det tär så mycket att alla andra får det vi kämpar så för.


    Usch, jag känner verkligen med dig! Milstolpar man aldrig vill passera. Hur ser det ut i er utredning? 2 år måste ju ändå räknas som hög tid för nästa steg! 2 år är verkligen 2 år för länge i den här situationen.

    Jag håller helt med om att det tär på en att alla andra runt omkring verkar vara så fertila att foster bara kastas in i livmodrarna på dem -.- jag är definitivt inne i fasen där jag känner mig riktigt jäkla missunnsam mot de som får vad jag vill ha. Umgicks i helgen med ett par och deras 9 månaders bebis. Fick igår veta att en kollega ska ha barn. Idag att en kompis väntar sitt första. Klarar knappt reagera positivt längre....
  • LillaLuna
    Lillatjejen1992 skrev 2018-09-05 21:48:11 följande:

    Våran utredning måste göras om på annan klinik då den inte är fullständig (sambon lämnade bara 1 spermaprov och jag har inte spolat äggledarna).

    Just nu står vi still, vet inte om förhållandet pallar mer.


    Åh, låter som vår utredning. Det konstaterades väldigt snabbt att inget var fel och vi skulle fortsätta som vanligt -.- man bara jahopp

    Det är verkligen så oerhört slitsamt på ens förhållande. Tror inte folk kan föreställa sig...! Det som bara ska vara så himla fint och lyckligt, blir bara jobbigt och tragiskt
  • LillaLuna
    Hedblomster skrev 2018-09-06 10:16:26 följande:

    Min dag igår:

    - Läkarbesök med lite gråt eftersom vi aldrig blir gravida.

    - En gubbe som stalkat mig på min arbetsplats följde efter mig i bil på vägen hem från jobbet och skrämde upp mig rejält. 

    - En i sambons familj födde sin underbara pluttiga lilla bebis som är jättefin men som ändå gör ont i mig. 

    - MENS! :(


    Oj! Definitivt ingen bra dag på något sätt :(
  • LillaLuna
    LillaAw skrev 2018-09-06 12:35:39 följande:

    Äggplocket var rätt smärtsamt idag. Värsta av mina 3 plock. En annan läkare som inte var så bra. Klämde och tryckte på min mage och äggstockar under plocket och tog dubbelt så lång tid som de andra. Men 14 ägg fick vi ut :)


    Tråkigt och hemskt med smärtan, men grattis till 14!! Det är ju superbra! Hoppas alla blir befruktade och utvecklar sig fint! Hur känns det inför återföringen?
Svar på tråden Vi som försökt med första barnet ca 1 år