Kan inte gå och vara orolig i 6 månader, vad ska jag göra?

Hej,

Det här svaret är nog inte vad du vill höra men samtidigt mycket tänkvärt.

Det tog drygt 15 månader innan vi fick till dottern på egen väg. När jag väl var gravid var jag så orolig att något skulle gå fel. Först fram till vecka 12 men då jag var smal som en sticka så och jag inte hade några grav tecken så kände jag mig inte speciellt gravid. När jag på UL i vecka 18 fick se ett hjärta slå förstod jag att bebisen levde. 

I efterhand kände jag att jag önskar att jag hade njutit mer av att vara gravid istället för att vara konstant oroligt för att något skulle gå/vara fel.

Sanningen är att oron försvinner aldrig som förälder. Det var diverse saker under småbarnsåren. Rädd för plötslig spädbarnsdöd mm. Orolig när hon blev sjuk mm. 

Min dotter var en riktig vilde som liten. Klättrade som en apa och hängde och dinglade högst upp i klätterställningen med mamman men hjärtat i halsgropen.

Numera kan jag bli oroligt när jag inte får tag i henne. Hände två gånger i höstas när hon sa att hon skulle gå hem och inte kom hem och svarade inte i mobilen. 

Fasar för när hon blir så stor att hon ska ut på disco på kvällarna. Jag kommer inte att kunna sova en blund innan hon är hemma. (Fast själv blev jag så irriterad som 18-19 när min mamma höll sig vaken tills jag kom hem.

Slappna av och njut. Försök att göra saker för dig själv medans du kan för du kommer inte att ha samma möjlighet igen förrän om tidigast 15 år.