Ni som lever/levt med "psykopat" eller "narcissist", när märkte ni?

Hade en distansrelation i några månader. Jag märkte att det han sa skilde sig ganska mycket från det han gjorde. Och att emotioner/empati ibland verkade överdrivna, och i mindre viktiga situationer saknades dem ibland helt. Om han råkade vara empatilös och någon märkte det, brukade han säga att han bara skojade. Det var så mycket "fejk" som inte verkade äkta.

Han verkade alltid göra saker som gör andra oroliga, farliga saker eller låtsades vara sjuk eller skadad. Saker som är jobbiga för andra.

Jag läste på om narcissister och märkte att det stämde exakt. När jag gjorde slut, försökte han på alla sätt att manipulera mig, men jag avslutade kontakten ändå ganska snabbt.

Varför de vill skaffa barn är ju i första hand för att binda partnern till sig ännu hårdare. Även om N/P inte har ett normalt känslomässigt liv själv, så förstår de ju hur vanliga människor tänker. Och många/de flesta vanliga människor, väljer ju oftast att kämpa hårdare för en relation om man har barn ihop. Att det blir svårare känslomässigt att bryta upp, för man önskar att barnen ska slippa bli skilsmässobarn. Det är perfekt för narcissisten/psykopaten.

Narcissister kan också ha en idé om att de kan bli beundrade/dyrkade av sina barn. I verkligheten tror jag det blir mkt avundsjuka hos narcissisten, då barnet ju kräver mkt uppmärksamhet och tid ifrån partnern. Barn som växer upp med narcissister/psykopater, får ofta stora känslomässiga skador som behöver bearbetas i vuxen ålder.

Jag levde med en man med väldigt narcissistiska drag i fem år. Vi träffades när jag var 19 och han 26. Jag märkte det ganska direkt, men han var otroligt bra på att manipulera så till slut visste jag knappt vad som var upp och vad som var ner. Jag litade mer på honom än på mitt eget omdöme då han krossade den lilla tro jag hade på migsjälv, även fast det var helt uppenbart att det han sa inte stämde.

Ingenting var hans fel. Han försökte alltid få mig att känna skuld. När jag tex kom på honom med att skicka ragg-sms till tjejer han träffat ute på krogen och till och med pratade med en av dem (som inte hade en aning om att han hade tjej) blev han otroligt arg och kränkt och menade att jag borde skämmas som fått honom att se dum ut framför henne. Skulle kunna skriva en hel bok om sånna helknepiga incidenter under vårt förhållande som han alltid ursäktade med att HAN var för snäll, att HAN blivit orättvist behandlad osv.

Han hade inga nära vänner i den bemärkelsen utan ena dagen umgicks han med ett umgänge och nästa dag var de inte vatten värda och då gick han över till nästa. Han dök alltid upp som gubben i lådan på fester och hos bekanta. Alla älskade honom, till och med jagsjälv måste säga att han är den roligaste person jag någonsin träffat, när han la den sidan till. Alla som bara känner honom ytligt beskriver honom som otroligt snäll och omtänksam. Kan sammanfatta det som att leva i en mardröm, jag kände hela tiden att något är helt fel men blev tyvärr bara sämre och sämre på att sätta fingret på vad det var och tillslut hade jag vant mig vid att leva så, det blir vardag det också. Vi fick 2 barn ihop, men barnen har ingen kontakt med honom idag utan bor på heltid hos mig.

Ursäkta att det blev en hel roman.

Jag märkte direkt från start att något var fel. Jag störde mig på ytligheten, avsaknaden av djup och den bristande empatin som han själv var helt blind för. Men jag valde att försöka mig på en relation med honom ändå. Intalade mig att det berodde på omognad, att han var svår att komma nära, etc.

Han hade väldigt många vänner, men ingen som han hade någon djup kontakt med. När vi umgicks med sina vänner handlade det alltid om att han skulle stå i rampljuset och spela Allan. Det var aldrig några djupa, ärliga samtal oavsett situation. Han var väldigt hal och manipulativ, helt känslokall i alla lägen. Och ja, sexet var en stor del av vår relation. Det var mycket och det var ofta väldigt bra. Men det var först när det tagit slut mellan oss som jag insåg att även det var helt utan känslor, utan närhet eller intimitet. Det handlade bara om att tillfredsställa fysiska behov.