Ni som lever/levt med "psykopat" eller "narcissist", när märkte ni?

Hade en relation i några år med en narcissist...

Tidiga tecken: Under första året märktes inte så där jättemycket, för han fokuserade mycket på att vara charmig och snärja in mig så att jag skulle vara riktigt fast i nätet. (Om du läst på om "The Golden period" om narcissister så vet du hur jag menar). Dock skedde ett par saker det första året, som var varningssignaler. Efter ca 6 månader fick jag en magkänsla och visste plötsligt att han hade nåt på G med andra tjejer. Frågade men han nekade. Då snokade jag... Hittade 4-5 andra tjejer som han raggat järnet på! Några var under månad 1-3 men några var även under månad 4-5! Dvs under tiden jag trodde vi var nyförälskade.... Då satt han och pratade med de där tjejerna som om jag inte fanns! Han ville träffas med några av dem, några var gamla ragg som han "saknade deras heta nätter", han ville återuppleva deras sexiga kroppar, och bla bla. Långt över alla gränser flr vad jag anser är otrohet... de hade bara inte hunnit träffas fysiskt....

Jag fick den värsta chocken jag nånsin fått och mådde jätteilla! Den största ledtråden av allt borde dock ha varit att han hade NOLL samvetskval över det som hänt. Han lyckades hjärntvätta mig totalt om att problemet var att jag hade snokat, att vi ju ändå inte varit exklusiva förrän "typ nu" (vilket inte var sant!), han hade ju inte varit otrogen, det var ju bara gamla bekanta, det var på skämt, .m.m. m.m.

Ja han körde på med otroligt vältaliga och övertygande argument. Min hjärna snurrade bara och jag minns att jag kände mig dimmig på nåt sätt, som att jag hade svårt att tänka klart. Detta var min första känning av nån slags kognitiv dissonans, där det man VET är sant, inte går ihop med verkligheten som narcissisten målar upp den. Det blir så obehagligt med de 2 verklighetsbilderna så man förnekar den verkliga och tror på Narcissistens....

Sedan var det även ett annat tillfälle, där vi hade bestämt att göra en sak en viss tid. Och när han ej dök upp, så frågade jag varför. Då började han skylla ifrån sig och mena på att jag kunde ju påmint honom.... för nu hade ju han glömt den här grejen... Återigen snurrade det i huvet, liksom vänta, varför skulle JAG påminna en vuxen karl, bör han inte ta ansvar för det själv? Återigen var han vältalig och radade upp övertygande argument för varför det var mitt fel.....

Detta var egentligen de enda tydliga tecknena, under första året. Om jag ser tillbaka borde jag lämnat när jag upptäckte hans dolda raggande. Men på nåt sätt manipulerade han mig så att jag stannade... tyvärr. För allt blev sju resor värre, senare...

Om han hade vänner, var svartsjuk, hur var det med ex, etc?

Han hade ytliga vänner, absolut. Ingen som jag tror han pratade ngt djupare med. (För han hade inget djup, märkte jag senare).

Svartsjuk? Nej, han var aldrig äkta svartsjuk vad jag vet. Såg aldrig några tecken på det. Han använde det endast som "påhittat motargument", för att försvara sina otroheter online...typ: "Men vadå, du sitter ju själv och knappar på din mobil sent på kvällen, det lär ju vara killar du pratar med". (Helt taget ur luften, och inte sant). Däremot vet jag att han inte ville bli övergiven för en annan man. Han ville ha kvar mig, då jag var en av hans bästa leksaker. Men jag vet inte vad som skulle hänt om jag verkligen vore otrogen, tror han skulle ryckt på axlarna. Eller bara haft det som ammunition till att själv kunna vara otrogen ännu mer....

Ex? Han hade ett ex som verkade helt hjärntvättad och besatt av honom. Hon skrev långa tårfyllda brev... om hur Han inte hade behandlat henne väl i deras fleråriga relation, men att hon ändå ville ha tillbaka honom. Han verkade inte berörd på djupet, men han suckade lite och mumlade nåt om att han kände till att hon aldrig hade slutat älska honom. Det lät lite som en "börda"... Alla andra "ex" var mer kortvariga flings. Och han höll dem alla på sparlåga i hemlighet....

Fortsättning :)

Intressen? Ja... Här har jag förstått i efterhand att "intressen" antagligen hängde ihop med just den här Narcissistens psykopatiska drag.... (att lätt bli uttråkad, söka ständig spänning, m.m.). Hans intressen var endast "adrenalinkick"- intressen... inget annat.

Sex? Jag förstod först långt, långt senare, hur narcissister använder Sex, och det fick mig att må illa, för hur väl det stämde in på denna man!

Han trollband mig hela första året, med sina kunskaper i sex och sin otroliga förmåga att ge mig njutning.... Han var den bästa älskare jag haft!

I ett senare skede, när jag flyttat in hos honom, så var han tvärt och totalt ointresserad av sex. Alltså helt asexuell. Nästan över en natt!

Sexet hade bara varit för att snärja mig fast, helt enkelt! Men, ifall jag började prata om att jag var olycklig och inte visste om jag orkade ha relationen längre, pang, då var hela den gamla "passionen" där igen! Och han förförde mig som en Don Juan, återigen.... för att hala in mig igen...

(Allt medan han låg med otaliga andra bakom min rygg, för att få bekräftelse, beundran.)

Sex är bara ett verktyg, för narcissister...

Håller verkligen med om alla dessa punkter! Och lägger till dem till min tidigare beskrivning också.

Jag blev stalkad länge av mitt ex narcissisten.

Han hade NOLL empati eller ånger för allt han utsatte mig för.

Den enda gången han lyckades pressa fram EN enda tår från ett av sina ögon, det var den enda gången han någotsånär erkände att det var nåt "fel" på honom. Dvs det var enda gången han kunde känna något liknande som att vara ledsen. När han tyckte synd om sig själv!! All ondska han utsatt andra för, rörde honom inte i ryggen.... !

Tråkigt att höra om din erfarenhet och glad att den är över! *Kram* Absolut inte för att skriva nån på näsan, eller vara dryg eller nåt sånt alls. Men ville bara påpeka att jag nog tycker att ditt ex lät ganska mkt mer åt "psykopat-hållet", snarare än "bara" en narcissist.

Det sägs ju att "Alla psykopater är även narcissister, men inte alla narcissister är psykopater". Vad som verkar mer utmärkande för psykopater är just deras förmåga att våga gå utanför lagen utan rädsla (ditt ex stal, t.ex). (Narcissister har en enorm feghet i sig, som ändå gör dem lite rädda för att riskera sin fasad och bryta mot lagen, just. Fasaden är allt, för narcissister, medan psykopater är mer våghalsiga och skiter totalt i konsekvenser av olagliga handlingar).

Samt tror jag, även deras förmåga att mer vara grymma även fysiskt sett, det är alltså lite mer utmärkande för psykopaten. T.ex. där narcissisten hellre (pga sin extrema fåfänga) är mån om att vara den bästa älskare du haft, så kan psykopaten vara mer "grym" och obekymrad om partnern, vad gäller t.ex. fysisk smärta etc. Jag minns min narcissist så väl, i det att han kråmade sig som en stolt tupp, när han fick beröm för sina sexkunskaper..... och han var alltid mån om (I de perioder det gagnade honom), att jag skulle vara helt nöjd med sexet. När jag var helt insnärjd i hans nät, så var sexet ointressant...

Ovanstående skillnader är sånt som jag läst om, men jag är medveten om att gränserna mellan dessa två störningar ibland kan vara rätt flytande.. då de är så extremt närliggande varandra.

Det gör det inte lättare att förstå, att det finns olika undergrupper t.o.m. inom narcissism......

Om man tror att man har en relation med en narcissist, så kan jag helhjärtat rekommendera att man söker på bloggen "HG Tudor narcissist blog" på Google. På engelska men ändå rätt lättförståeligt. En narcissist som skriver om sitt inre och sina erfarenheter. Den är extreeeemt motiverande, om man vill lämna/slippa en narcissisist för alltid.

Utifrån den bloggen så förstod jag att mitt ex var nånstans mitt emellan en "medium level" och en "avancerad nivå" av narcissist. (Båda är lika hemska men den avancerade är mer intelligent och därför mer ondskefull...). Bloggen är fantastiskt hjälpsam i att förstå hur de tänker! Och varför man aldrig nånsin kan ha en långvarig relation med dem, utan att brytas ner fullkomligt.....

"Charmörens offer" skrev att det enda som talade mot psykopat, var att killen hade kvar en barndomsvän. Jag vet, jag kände samma när jag läste på om narcissism och psykopati. Då mitt ex narcissisten också hade kvar en barndomsvän. Men eftersom jag var med narcissisten i flera år, så förstod jag hur narcissisten kunde behålla den barndomsvännen. Han behandlade vännen precis som han behandlade sin familj: Trevligt, nästan lite smörigt, men verkade aldrig prata om några djupare saker... Det var bara skämt, ytliga samtalsämnen och nämnande av lite gamla skolminnen ungefär. Jag tror inte varken mitt ex familjemedlemmar eller barndomsvän har någon aning om hur han fungerar på djupet.

Fast jag vet att vid ett tillfälle minst, så har ngn ex-tjej till mitt ex kontaktat hans familj och beklagat sig/gråtit ut. Men om det är.enda ledtråden och han i övrigt klarar att vara trevlig mot dem i familjen, så är det ju svårt.

Narcissister är också ofta "the Golden child" i sin familj, dvs. föräldrarna ser inga fel på N. Detta stämde in på mitt ex till 100%. Han var gullegossen för sin mamma... medans hans syster var svarta fåret (utan att jag nånsin förstod varför). Det är ofta under ytan rätt knepiga familjemönster som finns i en narcissists uppväxtfamilj.

Mitt ex var extremt bortskämd och The Golden child, medans andra narcissister kan ha blivit gravt försummade/misshandlade m.m. i sin uppväxt.

Ja det är knepigt det där med ärftlighet / Arv och Miljö.

Därom tvista de lärde... Eftersom narcissister o psykopater i princip aldrig söker hjälp själva, så är den forskning som finns att tillgå, inte så omfattande, som jag uppfattat det. Psykologer vet mkt om narcissism och psykopati i allmänna termer men det tycks fortfarande relativt osäkert hur allting uppkommer. Den "biologiska" forskningen som finns, verkar utgå från de psykopater som sitter i fängelse och således har fått diagnosen utan att aktivt själva uppsökt en psykolog så att säga. De har tydligen kunnat se att dessa psykopaters hjärnor skiljer sig markant från en "normal" hjärna på olika sätt. De känslomässiga centra är.på nåt sätt avstängda/reagerar inte likadant som normala hjärnor etc.

Sen är det väl fortfarande en pågående diskussion om "varför" hjärnan är så, om den påverkats och formats av upplevelser under uppväxten, eller om det är helt medfött endast. Jag har ej fått helt klarhet i detta. Min tolkning har varit av det jag läst, att det verkar vara en blandning av hjärnans defekter, och sedan ovanpå det att man haft en känslomässigt dålig uppväxt (t.ex. extremt bortskämd/aldrig fått någon uppfostran, alternativt gravt försummad och aldrig fått ngn uppmärksamhet)....

Det som forskarna verkar helt överens om i alla fall, är att vuxna psykopater och narcissister i princip är obotliga. Deras personlighetsstörning är så djupt förankrad i dem, så att det inte går att göra nåt, utan man bör endast hålla sig borta från dessa individer...

Jo, fattar vad du menar, men om man i hela sitt liv varit en normal empatisk och kärleksfull individ, haft ömsesidigt givande relationer etc, och sedan träffar på ett sånt monster som en N/P är, så är det rätt tydligt rent objektivt, vem som är narcissisten/psykopaten i det hela...

och vem som är "offret" = det är den som är nedbruten, och söker stöd, helt enkelt. Och en narcissist/psykopat, startar oftast inte trådar heller för att söka känslomässigt stöd från andra. Narcissister/psykopater klarar liksom sig själva och har inget inre koncept för vad känslomässigt stöd skulle vara bra för.

Sen är det tyvärr väldigt vanligt för offer för N/P, att bli så manipulerade så att de verkligen tror att de är störda/psykiskt sjuka etc.

En annan talande sak är att en "normal" person försöker ofta i det längsta att förneka för sig själv, att partnern verkligen är en narcissist/psykopat. Och försöker istället kämpa hårdare, ändra på sig själv, ifrågasätta sig själv, etc. Drar ofta på det för lång tid, ibland i åratal, innan man söker utomståendes hjälp, för att man håller på att "drunkna" i en relation med en narcissist/psykopat. Medans narcissisten/psykopaten oftast håller fast benhårt i att det inte är nåt fel på dem....

Varför de vill skaffa barn är ju i första hand för att binda partnern till sig ännu hårdare. Även om N/P inte har ett normalt känslomässigt liv själv, så förstår de ju hur vanliga människor tänker. Och många/de flesta vanliga människor, väljer ju oftast att kämpa hårdare för en relation om man har barn ihop. Att det blir svårare känslomässigt att bryta upp, för man önskar att barnen ska slippa bli skilsmässobarn. Det är perfekt för narcissisten/psykopaten.

Narcissister kan också ha en idé om att de kan bli beundrade/dyrkade av sina barn. I verkligheten tror jag det blir mkt avundsjuka hos narcissisten, då barnet ju kräver mkt uppmärksamhet och tid ifrån partnern. Barn som växer upp med narcissister/psykopater, får ofta stora känslomässiga skador som behöver bearbetas i vuxen ålder.

Nej precis, finns verkligen inga gränser för hur störda de är... mitt ex till exempel, han stod och tittade på mig en gång när jag grät ögonen ur mig pga hans otroheter, han var helt likgiltig.

När en väldigt nära person till mig avled, så försvann mitt ex och gjorde sig helt onåbar i flera dar och lämnade mig helt själv med sorgen. En riktig narcissist eller psykopat har absolut ingen son helst medkänsla med andra människor.... Det är skrämmande.