• Äldre 31 Jan 07:15
    6882 visningar
    42 svar
    -1
    42
    6882

    Någon mer vv-förälder som vill träffa någon men som absolut inte vill ha in den "nya" i barnens liv?

    Är jag helt ensam om detta?? Tycker jag läser tråd efter tråd där det ska flyttas ihop efter typ ett halvår, varför?

    Jag vill träffa någon, ha sex, intimitet, närhet, göra roliga saker tillsammans. Men no way att jag släpper in någon i barnens liv. Vill inte bo ihop med någon igen. Kanske att de kan få träffa honom om relationen är stabil, alltså efter något år då, minst.

    Jag vill inte helt enkelt. Barnen och jag räcker. Vad jag gör och vem jag träffar när jag inte har barnen är inget de ska exponeras för.

    Känner mig som ett ufo om man läser trådarna här på forumet.

  • Svar på tråden Någon mer vv-förälder som vill träffa någon men som absolut inte vill ha in den "nya" i barnens liv?
  • Äldre 31 Jan 07:41
    #2
    Fnutte skrev 2018-01-31 07:23:56 följande:

    Är inte i samma situation men vill bara säga att jag tycker du tänker helt rätt! Tänkte på det häromdagen - att om jag skulle bli singel skulle jag aldrig vilja ha en ny man i mina barns liv. Förstår inte varför alla har så bråttom att skapa nya familjer för väldigt få verkar ju sedan trivas med det.


    Exakt så. Vill absolut inte dela vardag med en man igen. Jag ser verkligen ingen anledning till det. Men många vill uppenbarligen dela just vardagen med någon.
  • Äldre 31 Jan 12:33
    #7
    Hermioney skrev 2018-01-31 11:17:37 följande:

    Vad är "vv-förälder" ?


    Varannan-vecka. Som rubriken tråden ligger under alltså.
  • Äldre 31 Jan 12:58
    #9
    Hermioney skrev 2018-01-31 12:41:41 följande:

    Den rubriken syns inte varken i mobilen eller om man tittar via senaste trådar


    Nehej, men det är i alla fall det som det betyder. Att man har sina barn på halvtid / deltid alltså.
  • Äldre 31 Jan 13:00
    #10
    NELJ skrev 2018-01-31 07:50:12 följande:

    Jag gillade tanken på att dela alla delar av livet med någon igen men när det kom till kritan så blev det för svårt. Jag tror många bonusfamiljer sliter hårt för att det ?ska vara? på ett visst sätt, man ska bo ihop, dela ansvar för varandras barn osv. Många skulle nog må bättre om de var särbos.

    Nu kommer jag inte inbilla mig att jag ska väva in en ny man i mitt liv igen.


    Det där med ansvar tror jag är svårt. Jag vill inte lägga ansvar på någon annan för mina barn och jag vill inte ta ansvar för andras barn heller. Det får bli en särborelation för mig, på sikt i alla fall, någon brådska har jag inte.
  • Äldre 31 Jan 13:03
    #11
    Kasperina skrev 2018-01-31 11:41:33 följande:

    Jag skulle definitivt vilja ha det så, "tyvärr" har jag ena barnet på heltid så det kommer att bli svårt men ja, jag känner absolut igen tankegången! 


    Det är ju skillnad om man har heltidsboende barn. Och jag känner nya familjer där ny partner gått all-in och det blivit bra. Men för mig känns det främmande. Barnen får flytta ut först. De ska inte behöva bo med en främmande man.
  • Äldre 31 Jan 22:09
    #15
    Tow2Mater skrev 2018-01-31 17:48:29 följande:

    Lycka till att hitta nån som är ok med att inte ta del av varandras liv fullt ut forrän 'kanske om något år'; det är en kk du vill ha, inte en livskamrat.


    Livskamrat nej. Kk nej, det är sex utan känslor och det gillar jag inte. Seriös särbo vill jag ha, på sikt. Så svårt kan det väl inte vara.
  • Äldre 1 Feb 01:52
    #17
    Tow2Mater skrev 2018-01-31 22:38:55 följande:

    Jag gissar de flesta "seriösa särbos" vill ha ett heltidsforhållande med hela hjärtat investerat, men inte bo ihop. Inte ett varannan-vecka-forhållande med hjärtat halvt investerat. Men du kanske har tur och hittar nån likasinnad.


    Det är ju precis det jag vill ha. Seriös särbo med hjärtat investerat. Varannan vecka med barnen. Går det inte att hitta så lär jag förbli singel då.
  • Äldre 1 Feb 19:26
    #21
    Tow2Mater skrev 2018-02-01 16:16:41 följande:

    Rent känslomässigt, som partner, hur investerar man hela hjärtat i någon som man vet har små barn i samma stad, men som man inte får träffa, och ens partner inte har förtroende för en att kunna träffa, förran efter något år minst?


    Ett år är ju jättekort tid! Det tar tid att lära känna någon. Mina barn är inte överdrivet små.
  • Äldre 1 Feb 19:32
    #22

    Min kravspecifikation på ny partner är en km lång men OM jag nu trots det träffar någon - man kan ju faktiskt bli kär - så är det särbo som gäller. Vill inte blanda ekonomi, barn, boende.

  • Äldre 5 Feb 06:38
    #27
    aerial skrev 2018-02-01 21:20:56 följande:

    Jag och min särbo har varit tillsammans i tre år. Vi har inga planer på att flytta ihop i första taget. Vi träffas med våra respektive barn ibland men oftast själva. Vi träffades med barnen efter ett halvår, då på neutral mark och som ?kompisar?. De fick veta att vi var ihop efter ytterligare ett halvår. Att vara särbo är det bästa. Jag gillar att vara ensam ibland och han har ett intresse som i sin tur tar mycket tid. Tror vi sluppit mycket irritation genom att inte bo ihop, faktum är att vi aldrig bråkat under de här åren.


    Vad kul att höra att det funkar!
  • Äldre 5 Feb 06:42
    #28
    Mirelle skrev 2018-02-01 21:34:53 följande:

    Jag tror också att det kan vara svårare att finna kombon hela hjärtat, halva tiden samt att olika viktiga människor i ens liv prompt ska hållas åtskilda, samtidigt som man verkligen investerar i varandra... men ändå bara delvis och med många villkor.

    Dock tror jag att fler män än kvinnor (fördomsfullt kanske) är beredda på det, dvs de män som skulle se det som en "friare" relation med "osynligt bagage".

    Det viktigaste är att man är öppen med vad man vill från början. Givetvis finns det alltid likasinnade runt hörnet.

    Med det sagt kan man också komma att omvärdera saker med tiden. De principer som man först känner är oerhört viktiga (kanske som ett slags skydd e d) kan mycket väl komma att naggas i kanten och luckras upp när relationen väl är på plats. Eller inte. Sådant vet man aldrig förrän man är där.

    Ett genuint lycka till :)


    Jag är rätt bränd och nyseparerad, så kanske ändrar jag mig med tiden. Just nu känns det verkligen som att ingen får kliva över tröskeln i mitt hus. Det är min privata sfär.
  • Äldre 5 Feb 21:19
    #36
    Vinny skrev 2018-02-05 17:07:10 följande:

    Handlar väl inte om att hålla barnen och relationen helt åtskilda utan kanske om att bespara barnen att behöva bo med nya människor, att behöva jämka och samsas med mammas nya, pappas nya, nya halvsyskon, styvsyskon och allt vad det innebär. Om relationen är långvarig finns väl ingen anledning att barn och partner aldrig träffas, men inte heller att de nödvändigtvis måste. Om jag umgås med min bästa väninnan har jag ju inte barnen med mig varje gång, vi träffas ju för att umgås med varandra inte för att hon och barnen ska träffas. Likadant kan det ju vara med en ny partner.


    Just så, kunde inte skrivit det bättre själv.

    Sen undrar jag hur ni kan tycka att ett år är lång tid? Ett år är ju jättekort tid.
  • Äldre 13 Feb 20:24
    #39
    mammalovis skrev 2018-02-06 10:37:47 följande:

    Som jag läser det innebär det ju att ts vill leva två vitt skilda liv, ena veckan ägnar hon all tid åt särbon (och "glömmer" barnen) och andra veckan ägnas åt barnen och utesluter särbon helt. Eller ska hon ändå ha halva kakan och ha kontakt med särbon även varannan vecka, då det inkräktar på barnens liv? 

    I vårt fall hade jag en dotter på heltid, så att skilja på kärlek och familjeliv var inte ens genomförbart. Hon var ett år, så hon fick följa med på promenaddejter. För hennes del var det ju inte konstigare än att jag träffade vissa vänner väldigt sällan. Som tur var träffade jag snabbt på min nuvarande som jag varit tillsammans med i drygt 5 år. 

    Med hans dotter på 8 ville jag ta det lugnt med innan vi visste att vi var seriösa, men hon blev så nyfiken av att vi pratades vid att hon ville träffa mig och dottern, så på den vägen är det. Första mötet blev i en lekpark för att det skulle vara så odramatiskt som möjligt.

    Så det kan ju vara en stor skillnad om man har totalt ointresserade tonåringar som snart lämnar boet eller småbarn som ska bo hemma i 15 år till. I det senare fallet tror jag det blir tufft med särboliv så länge, om man trivs med någon vid sin sida dagligen. I ts fall verkar hon ju vara en ensamvarg, så då kan hon säkert klara av att sätta kärleken på vänt i en vecka om inte blixten slår ner. Är man riktigt kär är det svårt att dölja, barn brukar känna av stämningar. Men vi är ju olika som människor, vilka behov av närhet och intimitet vi har.


    Det är inte riktigt så jag menar. Visst är jag lite ensamvarg, stämmer. Jag vill inte bli sambo, ever, och jag vill inte introducera en ev ny partner innan relationen är stabil, alltså ca 1 år sådär. Sen kan jag tänka mig tex utflykter tillsammans. Men jag vill inte utsätta barnen för att behöva bo med en ny man.
  • Äldre 16 Feb 08:14
    #40

    Var ute med en kollega häromdagen och lyssnade på musik och tog ett glas vin. Jag gillar verkligen sånt. Det här är en typisk sån grej jag skulle vilja göra med en ny partner. Är inte intresserad av att bli bonusförälder och jag vill inte ha någon bonusförälder till mina barn heller. Jag vill umgås utan barn.

    Återstår att se om jag hittar någon likasinnad.

  • Äldre 19 Feb 20:19
    #42

    Nu har jag på kul reggat mig på en dejting-site och skrev att jag inte är intresserad av bonusfamilj utan bara vill ses vv även på sikt. Så nu väntar jag på att erbjudandena bara rullar in, haha. Skämt åsido. Ska bli kul att se om någon svarar över huvudtaget.

Svar på tråden Någon mer vv-förälder som vill träffa någon men som absolut inte vill ha in den "nya" i barnens liv?