Jag gillade tanken på att dela alla delar av livet med någon igen men när det kom till kritan så blev det för svårt. Jag tror många bonusfamiljer sliter hårt för att det ?ska vara? på ett visst sätt, man ska bo ihop, dela ansvar för varandras barn osv. Många skulle nog må bättre om de var särbos.
Nu kommer jag inte inbilla mig att jag ska väva in en ny man i mitt liv igen.
Jag gissar de flesta "seriösa särbos" vill ha ett heltidsforhållande med hela hjärtat investerat, men inte bo ihop. Inte ett varannan-vecka-forhållande med hjärtat halvt investerat. Men du kanske har tur och hittar nån likasinnad.
Menar inte att låta föraktfull. Klart det är ok om BADA parter vill ha ett likarat forhållande. Jag påpekar bara att de flesta som vill ha seriosa forhållanden knappast vill dela upp sina känsloliv som TS forespråkar. Därav onskar jag henne helhjärtligt lycka till i sitt sokande, och hoppas ingen av parterna blir sårade i slutändan. Det finns ju de som klarar av att leva dubbelliv med två fruar, och investera känslomassigt i båda familjerna, så hon kan ju ha tur.
Okej. Det är svårt att veta om ?Lycka till? betyder ?Lycka till? ???????? eller ironiskt ?Lycka till? (hehe). Sen är jag lite överkänslig efter att nyligen ha lämnat en flerårig särborelation. Men det är en annan historia.