Dags att föda- sambo somnar om

Hej,

Jag vill ventilera en fråga då jag inte ännu kommit över en sak.

2015  födde jag en son. Hans pappa och jag hade väl redan då en ansträngd relation av en mängd anledningar.  Det som hände i samband med förlossning var bara ett exempel på ett beteende från min sambo som sårade mig på djupet. Än i dag mår jag dåligt när jag tänker på detta

Jag skulle vilja be om er ändras åsikter. Överreagerar jag? Kan tillägga att liknande beteende återfinnes i andra situationer  (som påminner om detta).

Jag skall föda andra barnet. 1a tog 27h. Visste att det kunde gå snabbare med andra. Vattnet går sö morgon 0730. De säger åt mig att stanna hemma. Åker in 23 på kvällen då jag inte känner rörelse. Kommer in och lämnar efter midnatt då allt är som det skall. Runt 02 kommer svaga värkar. Jag tänker att min 6årin skall hinna lämnas på dagis 08. Håller ut men kort däreftrr stegrar smärtan och det är olidligt. Min sambo sover i gästrum då han snarkar o jag pga graviditet behöver sova. Vid 04 kryper jag ner för trappen i olidlig smärta, väcker honom och därefter upp igen och pustar ut och väcker dottern. Sedan; väntar på avförd

Ropar förtvivlat på sambo som inte  svarar.  Kravlar mig ner i fruktansvärd smärta igen

Hittar sambo som somnat om. Den enda jag fick höra efter var "vi kom ju fram till bb snabbt ändå". Inget förlåt. Ngn som kan förstå hur kränkt jag kände mig?

Min man och den ena av mina barn är fullständigt omöjliga nattetid. De verkar vakna, svarar på tilltal men är inte alls med i matchen.

Min man har jag till ex väckt när yngsta var typ en vecka. Sagt att han behöver ta hand om bebisen som är vaken för jag måste på toa. Han tittar på mig, flyttar efter, pratar med mig, lägger ut armen så han ska kunna hålla runt henne och jag lägger ner henne på hans arm. På utsidan av honom (ligger äldre syskon på andra sidan). 3 min senare ligger mannen i fostersällning och sover med ryggen mot bebisen som balanserar på kanten av sängen och han har ingen aning om att han fått henne.

Finns hur många historier som helst men slutsatsen är att bara för att man tror att de är vakna så betyder det absolut ingenting.

Ett annat exempel är då jag skulle in för embryo transfer (ivf) som när i tiden bygger på hur hormonstimuleringen fortskrider. Det enda han kunde fokusera på var att mina ägg inte fick vara mogna för äggplock och embryo transfer samtidigt som hans golfweekend med sina killkompisar . Återigen..känslan var kränkt med stort k

Jag förstår att du blev besviken. Eftersom vattnet hade gått hade jag själv förväntat mig att han hade varit mer "beredd" och stöttande. Även om han sover djupt i vanliga fall är man väl i beredskapsläge när ens kvinna ska föda?!

Jag förstår precis, hade också varit väldigt besviken. Detta är ju en av de största och mest påfrestande händelserna i livet, klart mannen ska vara aktiv och fullständigt beredd.

Nu har aldrig upplevt personer som sover djupt.

Kroppen KAN INTE hålla sig vaken oavsett vad som sker

Enbart dåliga ursäkter. Eller sjukdom. Men låter inte så i TS fall.

Dålig ursäkt?

Knappast!

Scrolla så ser du att flera personer i tråden sover djupt.

Bara för att du aldrig sett en blåval betyder det inte att de inte finns

Självklart kan man sova djupt, men det TS menar och även jag är att i ett sånt här läge håller man sig på allerten. Vi går också här hemma och väntar på att förlossningen ska starta, och min man som vanligtvis inte vaknar när barnen kommer in mitt i natten vaknar nu för minsta lilla, frågar direkt om allt är bra, oavsett när det är.

Självklart skulle man precis som TS bli oerhört besviken om mannen la sig och somnade om!