Betala av bolån på 7-10 år? Realistiskt?

Jag har aldrig gillat lån och vill helst vara helt skuldfri mot bank, men har heller inte tagit tag i saken tidigare pga diverse orsaker (mest lathet). Men har mer och mer kommit in på detta och känner att det börjar bli dags. Och är vi skuldfri så kommer vårat hus vara i stort sett gratis på sommarhalvåret. Och kosta max 2000-2500kr på vintern när det är som kallast.  Detta ser jag som en riktigt stor morot. Även om vi sparar alla pengar och har som buffert, så kan det ändå gå väldigt fort om oturen är framme och man t ex blir av med ett eller två jobb samtidigt som räntan skenar iväg. Den sitsen vill jag även undvika.

Samt att om 8 år är vi 39 och 41 år, om vi då inte har några lån så kan vi planera in och spara en stor summa för att kunna köpa en lägenhet/bostad utomlands inför pension. Samt att ha +20k utöver alla utgifter per månad när lånet är borta ger ju en enorm frihet ändå.

Jag försöker även sätta mig in i fonder/aktier och lägga en del av sparkapitalet där för att ev boosta avbetalningstiden. Då jag inte kommer amortera mer än 2600kr/månad som vi gör nu, utan allt över det kommer gå till sparande, så har vi ändå en snabb buffertökning om något skulle hända som måste åtgärdas. Men då jag klarar av att bygga/åtgärda det mesta själv på huset samt bilen så blir det sällan stora utgifter där.

Sant, arbetstiden kommer vi inte kunna ändra på i dagsläget pga dom inte kan erbjuda lägre än 100% på något av våra jobb. Däremot om lånen är betalda så kommer sambon kunna byta jobb till ett där det går att ha lägre %.

Och det vi gör med barnen kostar nästintill ingenting, jag är hellre med och leker med dom än att köpa saker/resor som ändå bara ger en kick precis för stunden. Barnen blir inte lidande av denna budget :) Tvärtom skulle jag säga, när dom blir äldre och verkligen kan njuta av t ex utlandssemestrar så kommer vi inte ha några problem med att åka pga priser osv. 

Och 5000kr klarar man sig väldigt långt med då vi knappt har behov av kläder/saker pga många barn i släkten där vi får mycket nytt/oanvänt som är urväxt av äldre barn. Vi vuxna köper lite då och då men som sagt, den posten skulle vi lätt kunna halvera utan problem men väljer att ha den så och istället för vi över ev överskott därifrån vid årets slut till sparandet.

Problemet med att leva på avkastning på 1 miljon är ju att det även kan gå åt andra hållet och jag förlorar. Men visst, det ska mycket till om man ska förlora stort där.

Har redan en nyare bil som fungerar utmärkt, och har inga problem att laga det mesta själv om något går sönder på den. Huset kan naturligtvis få ganska stora oförutsedda utgifter, som t ex ett nytt tak förra året pga hål, 100.000kr. Men har inga egentliga dyra saker på kåken som bör gå sönder inom 10år då allt "dyrt" är åtgärdat. Men här har vi även hantverkare som elektriker och rörmokare i släkten samt att vi alla är händiga och fixar det mesta själv. Så inga enorma summor där heller som vi borde behöva räkna på. Men naturligtvis, går något sönder så får vi ta från sparandet. Och är det mot 100k hållet så får det ta 1 år extra på att spara ihop till lånet helt enkelt.

Ska in och snacka med banken om lite fonder/aktier som dom kan rekommendera, kan jag kasta in några tusen i det per månad så borde det ränta på rätt fint om nu inte börsen tvärdyker, och på så sätt korta ner spartiden.