Anonym (ppp) skrev 2018-02-06 19:00:17 följande:
Jag har en son som alltid varit lite sådan. Han är snart myndig och har en väldigt smal meny. Det handlar inte om att han ska "växa upp" osv, utan det har visat sig att han har en svag autismdiagnos som vi inte hade en aning om när han var liten och vi kämpade med maten. Han är vad de kallar högkänslig: tål knappt sommarsolen, skarpt ljus, duschar i ljummet vatten, tycker att duschen känns "hård" på skinnet och denna känslighet har även påverkat hans smaksinne. Hans problem är ofta hur saker känns när man sväljer så han har oerhört svårt med köttbitar tex. Han känner direkt om man bytt pastasort fast de ser helt lika ut, eller om man köpt ett annat bordsmargarin osv. Han har också ett ointresse för mat, men det hänger säkert ihop med att det inte finns så mycket han gillar.
TS, du behöver givetvis inte alls ha autism, men om du känner igen dig i detta med en hög känslighet så kan det vara en möjlighet.
Annars tror jag också på selektiv ätstörning.
Oj, det var intressant! Jag har aldrig tänkt på att så många av mina "problem" passar in under högkänslighet, men flera saker låter bekanta här, jag har också problem med skarpt ljus och solsken bland annat. Vissa material eller tyger gör att jag ryser av obehag. Att dra fingertoppen lätt över en skrovlig yta är obehagligt, jag kan liksom känna fingertoppens struktur, det är svårt att förklara.. Och köttbitar, japp. Jag kan inte äta kött med ben, brosk eller senor och sånt i, det måste vara filéat och lättuggat, annars får jag problem med att svälja det och maten bara växer i munnen. Samt att jag också märker skillnad på utbytta pastasorter osv precis som din son. Texturen kan vara helt annan när man tuggar till exempel. Ett knäckebröd med smör kan vara riktigt gott, om det är rätt knäckebrödssort och rätt smörsort. Byter man sort är det inte alls samma sak längre, exempelvis.
Då måste jag bara fråga, hur äter ni hemma med tanke på din son? Jag kommer ihåg hur mina föräldrar försökte tvinga i mig "äcklig" mat i många år, och jag vägrade äta, tills dom en dag gav upp och lät mig bestämma. Har ni fått tips och råd utifrån ang. hur ni ska hantera det, eller har ni själva provat er fram till vad som funkar?
