Nu har jag kommit till den punkten att jag måste ha en älskare!!
Jag har en sambo och vi är ihop av bekvämlighetsskäl.
Men jag saknar kärlek, passion och åtrå. Har inte kysst en man på 6 år!! Har 6 med min sambo utan att kyssa honom!! Lång historia! Men nu börjar jag känna igen.
Jag är 35 år, glad och ser ok ut. Har bra arbete och inkomst. Är en vettig person men haft lite otur.
Skulle du kunna ha ett förhållande med en sån som jag?
Menar nog inte förhållande utan mer kk.
De flesta i min ålder har barn liksom jag och jag är inte ett dugg intresserad av att involvera mig i andras barn eller att någon blir involverad i mina barns liv.
När barnen flyttat hemifrån och har egna liv kommer jag kunna ta andra beslut.
Men Varför försvinner respekten för mig som några av er säger? Finns det inte förståelse för att livet ibland inte blev som man tänkt sig?
Menar nog inte förhållande utan mer kk.
De flesta i min ålder har barn liksom jag och jag är inte ett dugg intresserad av att involvera mig i andras barn eller att någon blir involverad i mina barns liv.
När barnen flyttat hemifrån och har egna liv kommer jag kunna ta andra beslut.
Men Varför försvinner respekten för mig som några av er säger? Finns det inte förståelse för att livet ibland inte blev som man tänkt sig?
Är i samma sits och har påbörjat något på sidan. Känns helt fantastiskt. Personen som jag träffa är medveten om min situation. Just nu mår jag väldigt bra av det men det är väldigt nytt.
Men om vi vänder på det hela...du träffar inte någon som har låga tankar om sig själv utan någon som vill ge barnen den trygghet det innebär att växa upp med två föräldrar som är goda vänner och lever ett bra liv.
Du träffar inte någon som inte bryr sig om sitt mående utan bryr sig mer om barnens mående.
Men om vi vänder på det hela...du träffar inte någon som har låga tankar om sig själv utan någon som vill ge barnen den trygghet det innebär att växa upp med två föräldrar som är goda vänner och lever ett bra liv.
Du träffar inte någon som inte bryr sig om sitt mående utan bryr sig mer om barnens mående.
Skönt att det finns fler i samma sits! Och att livet inte är kört för det blev som det blev ????
Menar nog inte förhållande utan mer kk.
De flesta i min ålder har barn liksom jag och jag är inte ett dugg intresserad av att involvera mig i andras barn eller att någon blir involverad i mina barns liv.
När barnen flyttat hemifrån och har egna liv kommer jag kunna ta andra beslut.
Men Varför försvinner respekten för mig som några av er säger? Finns det inte förståelse för att livet ibland inte blev som man tänkt sig?
Våra barn är förskolebarn och för små för att veta om det. Min man vet om det ha
Svårt att svara på om man inte har sett en bild ,är inte en misslyckad oskuld som ligger med vad som helst
Sen är den största frågan är din sambo med på det? Är han inte med på det aldrig i livet ,jag skulle inte vilja bli behandlad på det sättet och skulle därför inte göra så mot nån, men är din sambo med på det finns det en chans